Marcus, 19, vann Lilla Augustpriset – tackade Läsarpodden

Religionen har alltid funnits som en fond i Marcus Hägglund liv, men de senaste åren har han närmat sig den på ett mer medvetet sätt – mycket tack vare Läsarpodden. I måndags fick han ta emot Lilla Augustpriset för sin novell ”Ökensvindel”.

Marcus Hägglund, 19 år, från Norrköping var helt säker på att han inte skulle vinna Lilla Augustpriset. Därför var han inte ens nervös när han satt i publiken på Augustprisgalan på Dramaten i måndags. Men så läste kulturminister Parisa Liljestrand upp hans namn! Marcus Hägglund fick kliva upp på scenen och hålla tacktal. Han nämnde då sin flickvän, sin mamma – och Läsarpodden med Joel Halldorf och Patrik Hagman.

– Läsarpodden har betytt mycket för mig, och för novellen. Den har hjälpt mig att komma i kontakt med den teologiska tanketraditionen kring frågan om gemenskap, och är en av de saker som fått mig att vilja närma mig Gud. Jag har insett att Gud finns överallt, mitt ibland oss. Till och med på en pubrunda i Norrköping, säger Marcus Hägglund till Dagen, dagen efter galan.

Hans vinnarbidrag ”Ökensvindel”, som hämtat sin titel från ett Martin Lönnebo-citat, handlar just om en pubrunda i Norrköping. I kryssandet mellan Taco Bar, Ölstugan och Max stannar de två huvudpersonerna upp inför stjärnhimlen och börjar prata om svindeln som den kan ge. De talar om eukaristin, om att ”vi alla borde leva med händerna utsträckta i tacksamhet” och om att ”älska världen, inte fly den”.

Under sena utekvällar kan jag ha långa diskussioner med dem som kallar sig ateister.

– De här två karaktärerna bondar över tacksamheten och pratar om att älska världen, samtidigt som de är helt bortkopplade från världen; när en tredje person vill vara med, skjuter de bort den personen, förklarar Marcus Hägglund.

– Så texten handlar mycket om att försöka undgå samtidens inkrökthet och hitta gemenskap. Det är väldigt lätt att kristna hela tiden pratar om vikten av leva med människor som inte är som en själv, vikten av att inte hamna i kristna enklaver. Men hur skulle det kunna se ut i praktiken för två unga kristna?

Politiskt aktiv

Den här typen av funderingar har bidragit till att Marcus Hägglund har börjat gå i kyrkan det senaste året, berättar han. Redan som trettonåring hade han vad han beskriver som ett ”politiskt uppvaknande” och gick med i SSU, där han fortfarande är aktiv. Däremot har han de senaste åren haft en ”gnagande känsla” om att det är någonting som saknas.

– I politiken är vi måna om att hjulen ska fortsätta snurra, och bråkar om fördelning av resurser, men det finns också en dimension som jag upplever att politiken inte ser. Det är den mänskliga dimensionen, vikten av verklig gemenskap. Det var ur det som mitt religiösa sökande började.

Mamman ska bli präst

Marcus Hägglund kommer från en släkt med många katoliker. Hans mamma var tidigare katolik men utbildar sig nu till präst i Svenska kyrkan. Det var också hon som tipsade sin son om Läsarpodden som teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman gör i samarbete med tidningen Dagen och föreningen Valv. Marcus Hägglund har lyssnat på nästan alla avsnitt, och läst många av böckerna som diskuteras i podden. Dessutom har han åkt på Pilgrims höstmöte och Valvs vårmöte. Ändå satt det ganska långt inne att följa med sin mamma till kyrkan.

– Trots att jag är konfirmerad kändes det som ett stort steg att börja gå i gudstjänst. Men sedan när jag väl började gå kändes det inte alls så längre. Församlingen var fantastisk, väldigt välkomnande, säger han.

Vad har det betytt för dig att börja gå i kyrkan?

– Det har gett mig någon form av förankring i tillvaron, hjälpt mig att grunda mig och öva mig i att se vad som är viktigt på riktigt. När jag är i tvivel eller känner mig långt ifrån Gud hjälper kyrkan mig att hitta tråden igen.

– Men sedan har jag ju inte svar på alla teologiska frågor. Jag är fortfarande en sökare.

I novellen ber huvudpersonen tidebön. Är det något som du också brukar göra?

– Jag har försökt, och önskar att jag skulle kunna göra det. Men det känns lite på låtsas, som att man måste ha ett specifikt tonläge när man ber. Det är lättare att be tillsammans med andra. Jag tror också att det är därför som kyrkan är så viktig.

Vad får du för respons från dina jämnåriga på att du börjat gå i kyrkan?

– Bättre än jag trott! De flesta av mina vänner står långt bort från all form av tro, men de har ändå uttryckt ett intresse. Under sena utekvällar kan jag ha långa diskussioner med dem som kallar sig ateister, eller dem som tror på ”någonting”. Överlag finns en nyfiken, icke-dömande grundton.

I S:t Olofs församling i Norrköping där Marcus Hägglund går i gudstjänst finns en särskilt grupp för unga vuxna där man lagar mat ihop och diskuterar olika frågor. Det finns också en bibelstudiegrupp för alla åldrar. Marcus är med i båda. Han tycker att det är fint att få prata med jämnåriga om frågor som rör tron, men understryker att det han uppskattar mest med kyrkan är att träffa de som inte är i hans egen ålder.

– Jag tycker om att sitta med Berit, 72, vid kyrkkaffet. Det finns ju nästan inga andra mötesplatser än kyrkan där man möts över generationsgränserna. Det är som att vi annars lever i helt olika samhällen.

Lokförarutbildning i Nässjö

I juni i år tog Marcus Hägglund studenten och den här terminen kombinerar han studier i litteraturvetenskap med en skrivutbildning på distans från Jakobsbergs folkhögskola. Många tidigare Lilla Augustpris-vinnare, som Lyra Ekström Lindbäck, Amanda Svensson och Isabelle Ståhl, har fått framgångsrika författarkarriärer. Marcus Hägglund hoppas på samma sak. Men nästa år ska han göra någonting helt annat; i januari påbörjar han en ettårig lokförarutbildning i Nässjö.

– Det har varit en tanke och en dröm länge. Grunden är att jag vill skriva och då är jag rädd att ha ett lönearbete som jag ligger och tänker på om kvällarna eller som gör att jag måste vara nåbar hela tiden. Därför känns lokförare fantastiskt. Jag kommer kunna titta på fina landskap, lyssna på ljudböcker och samtidigt göra ett viktigt jobb.

Kanske får Marcus Hägglund under tiden också någon idé till romanmanuset som han arbetar med. Liksom novellen ”Ökensvindel” kretsar det kring teman om att vara vilse i världen, slungas mellan starka krafter, och att försöka hitta en väg.

[ Emmy blev kristen efter att ha lyssnat på Läsarpodden ]

---

Fakta: Marcus Hägglund

Ålder: 19 år.

Familj: Mamma Helene, pappa Björn, lillasyster Robin och katten Zelda.

Bor: Norrköping.

Gör: Läser litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet och en skrivkurs vid Jakobsbergs folkhögskolas författarskola. Båda på distans.

Aktuell: Vann årets Lilla Augustpris för sin novell ”Ökensvindel”. Juryns motivering: ”Ökensvindel har en enkelt kraftfull och suggererande prosa som på ett skickligt sätt väver samman vänskapen, världen och bönen. Mitt i pubrundans sorl lyckas texten omfatta både det lilla och det stora, både humorn och allvaret. Men viktigast av allt: Genom den utmärkta dialogen och textens återhållsamma ton skiner det egentligt viktiga igenom, ärendet. Ökensvindel är litteratur som vill nå ut i världen, och in i läsaren.”

---

---

Fakta: Lilla Augustpriset

Lilla Augustpriset är en litterär pristävling som är öppen för alla mellan 16 och 20 år. En jury nominerar sex av de inskickade bidragen, varpå allmänhetens röster sammanvägs med juryns för att utse en vinnare. Priset delas ut på Augustgalan i slutet av november. Vinnaren mottar en statyett och prissumman 15 000 kronor.

Lilla Augustpriset delades ut första gången år 1994, då i samarbete med Posten. Flera av de som tilldelats Lilla Augustpriset genom åren har senare debuterat med framgångsrika böcker, bland andra Lyra Ekström Lindbäck, Amanda Svensson och Isabelle Ståhl.

Källa: Augustpriset.se

---