I en ny tv-serie får systrarna Hannah och Magdalena Graaf utforska den samiska kulturen. Via sin mamma Linda Bergling, pastor och församlingsgrundare, har de själva samiskt påbrå.
– Jag tycker att deras sätt att se på andlighet är väldigt vackert, säger Hannah Graaf.
Förra året medverkade Magdalena Graaf i programmet Typiskt romer, tillsammans med dåvarande fästmannen Louie Marti, som är rom. Då väcktes tanken hos henne att utforska en annan minoritetsgrupp i Sverige, nämligen samerna.
– Vår mormor var same, hon pratade samiska och kunde knappt någon svenska. Så mamma har verkligen haft detta nära sitt hjärta hela tiden och försökt truga på oss det när vi var yngre, men det var inte förrän i vuxen ålder som vi blev intresserade på riktigt, berättar Hannah Graaf, 46, för Dagen.
Roligt med mamma
Tanken till en början var att bara Magdalena Graaf, 49, skulle medverka i UR-programmet, men efter att Hannah varit med i ett avsnitt tyckte produktionen att det blev bäst att ha med båda två. Ett beslut de själva verkar mycket nöjda med; det märks att systrarna är tajta och trivs bra ihop. Under intervjun sitter de båda i Magdalenas villa i Danderyd.
– Det var verkligen kul och bra att få göra detta tillsammans och vi tror att den här typen av program behövs, där man lyfter fram minoriteter. Det ligger ju också i tiden, med årets julkalender som kommer ha samiskt tema, och Bokmässan som också hade det, konstaterar Magdalena Graaf.
Även mamma Linda Bergling medverkar i något avsnitt. Hon skulle ha varit med mer, men blev svårt sjuk under inspelningen, och det satte sig på rösten.
– Men hon är ju vår samemamma, det var så roligt att hon var med lite grann – vi skrattade väldigt mycket tillsammans. Det märks att hon hör hemma där! konstaterar Hannah Graaf.
Jag kan snarare känna att deras andlighet – till exempel att de ser norrsken som de dödas dans på himlen – som något vackert, och inte ockult.
— Hannah Graaf
Mörka syner
I den samiska traditionen finns tydliga inslag av en stark tro på andlighet, ofta kopplad till naturen. Till denna tycks Linda Bergling ha ett något kluvet förhållande, berättar döttrarna – något som också framkommer i programmet.
– Jag vet att mamma mådde dåligt över det när hon var yngre, för det var så mörkt. Vår mormor var synsk och såg och hörde andar – det kunde till exempel handla om att någon skulle dö. Så mammas syn på den samiska andligheten har varit präglad av det mörka och ockulta, säger Magdalena Graaf.
– Jag kan snarare känna att deras andlighet – till exempel att de ser norrsken som de dödas dans på himlen – som något vackert, och inte ockult, säger Hannah Graaf.
De är båda uppväxta i en karismatiskt kristen miljö och har alltid haft en tro på Jesus. Både Magdalena och Hannah kan därför känna ett släktskap med den samiska traditionen, där andlighet är en naturlig del av livet.
– Jag tänker också att deras tro haft mycket med överlevnad att göra, säger Magdalena.
– Som att man sa till barnen att inte gå för nära älven, för då kunde näcken ta dem. Och att norrskenet kunde ta en om man skrek och levde om för mycket – sådana saker.
Hon berättar om en annan sägen som hon hört talas om, att en tomte kunde komma och suga ut själen med ett järnrör om man inte passade sig. Så nog kan de förstå om detta kunde väcka en rädsla hos barn.
[ Systrarna Graaf: Det var en reaktion mot vår uppväxt ]
Stor frihet
Men själva har de inte varit rädda för att som kristna lära sig mer om, och utforska den samiska synen på andlighet.
– Det finns inget man behöver vara rädd för om man har Jesus i hjärtat, säger Hannah Graaf.
Vad tycker ni är det bästa med den samiska kulturen, av det ni fått se och uppleva?
– Friheten! Och den stora kärleken till naturen och djuren, säger Magdalena Graaf.
– De har också en otroligt fin samhörighet inom den stora familjen, och sättet de för sitt arv vidare – det älskar jag, säger Hannah Graaf.
– Men friheten ändå, att bara hoppa nakna ner i älven, eller att sitta och elda i en kåta, ha samma kläder på sig – det låter så härligt! understryker Magdalena.
Systrarna pratar nästan i munnen på varandra när de kommer in på den samiska maten som både två tycker mycket om. I programmet fick de lära sig att laga blodplättar, älgsoppa och göra klappgröt till efterrätt, något som mamma Linda Bergling åt som barn. Det tillagas av mannagryn och lingon.
– Den är så ren och fräsch, deras mat, konstaterar Magdalena.
Svalt intresse hos barnen
Vad säger då deras egna barn om att ha visst samiskt påbrå? Båda systrarna har fyra barn vardera: Magdalena i åldrarna 8, 13, 20 och 24 år och Hannah i åldrarna 12, 15, 21 och 23 år. De hoppas att något av deras samiska arv ska få överföras till nästa generation. Just nu tycks det vara lite sisådär med intresset.
– Men min yngsta, Louie, är stolt och pratar om samer i skolan, säger Magdalena.
– Ja, det är ju lite i ropet som sagt, då tycker nog barnen att det är roligare. Jag måste motvilligt erkänna att jag inte får så mycket respons hos mina barn, även om jag försöker berätta olika saker för dem om samisk kultur och natur – de tittar mest på mig som att jag vore född i farstun, säger Hannah.
– Men det är inte över – någon gång kan jag nog lyckas få på dem en kolt!
För deras egen del är det först de senaste 15–20 åren som intresset för det samiska arvet tagit fart. Båda systrarna har låtit sy upp var sin kolt och vid ett flertal tillfällen har de varit uppe och hälsat på släktingar från familjen Niia, som deras mormor hette i efternamn. Det är i Jukkasjärvi, i byn Rensjön som tillhör Gabna sameby och Kiruna kommun, som släkten har sina rötter.
– Vi brukar bo på fjällstationen i Kvikkjokk, så vandrar vi och åker runt och hälsar på tremänningar, fyrmänningar och sjumänningar. Det finns ingen släktgård att besöka eftersom samerna är ett resandefolk. Ibland bor vi över hos vänner och då sover vi på madrasser på golvet. Det blir lite kollektivkänsla, det sitter också i vårt dna, konstaterar Hannah.
Men friheten ändå, att bara hoppa nakna ner i älven, eller att sitta och elda i en kåta, ha samma kläder på sig – det låter så härligt!
— Magdalena Graaf
Hur har det samiska arvet påverkat er skulle ni säga?
– Jag tycker man kan känna av utanförskapet, att inte riktigt höra hemma någonstans. När mamma växte upp såg man ner på samer, hon fick höra fula ord, säger Hannah.
– Som kristen kan man också ibland vara i underläge, och att då våga stå upp för sin tro och inte skämmas för att man följer Jesus, det är viktigt.
Under den här resan, vad var det mest berörande att få vara med om?
– Att få träffa människor som fått uppleva mycket ensamhet och utanförskap, men som rest sig och kommit igen, säger Magdalena.
– Ja, och att höra om deras dagliga kamp, hur de kämpar mot människor, mot naturen, med djuren – det finns så mycket kamp i deras liv, men de ger ändå inte upp, säger Hannah.
Ute på ”kyrkturné”
Förra året medverkade Hannah och Magdalena Graaf under en samtalskväll anordnad av kyrkoherden i Sigtuna, Jakob Tronêt. Då berättade de att de gärna deltar i Mariakyrkans mässor i Sigtuna och hur de funnit ett andligt hem där. Ingen av systrarna bor längre kvar i Sigtuna utan bor i Danderyd, Stockholm, och jag undrar vilken kyrka de nu helst går till.
– Vi går på kyrkrunda här nu och provar lite olika. Vi har varit i Hillsong, i Filadelfia, snart ska vi till S:ta Clara. Men Mariakyrkan i Sigtuna är fortfarande helt klart en favorit för mig, säger Magdalena Graaf.
– Jag älskar Arken, det är min oas, men jag kan också lika gärna gå till Katolska kyrkan, säger Hannah Graaf.
Förutom den aktuella tv-serien på UR och SVT har systrarna Graaf flera andra projekt på gång, men det vill de återkomma till en annan gång.
[ Linda Bergling: Jag har bett om förlåtelse till Ulf och Birgitta Ekman ]
---
Fakta: Magdalena och Hannah Graaf
- Magdalena är 49 år och Hannah är 46.
- De bor båda i Stockholm.
- Aktuella i tv-serien Typiskt samer som börjar sändas 13 november.
- Mamma Linda Bergling, som också medverkar i programmet, är pastor och grundare av den fristående församlingen Arken i Kungsängen.
---
