Skildring av Karisma Center väcker viktiga frågor om destruktiva församlingsmiljöer

För tjugo år sedan gick pingstförsamlingen Stockholm Karisma Center i konkurs. Två av dem som var med från starten intill slutet var systrarna Mia Fernando och Sofie Twal Hedman.

I boken ”Även den minsta fanatiker behöver sova ibland” berättar de om sina upplevelser. Dagens recensent David Nyström har läst.

Vet du en dålig och helt deprimerande sak? Jag har känt det helt konstigt med Gud. I dag och i går. Jag vill be och göra Guds vilja men det går inte! … Herre du får inte lämna mig.

– Mia 1998, 14 år.

Jag tror inte längre. Jag tror inte, jag vet, skulle de sagt. Men jag vet att jag inte tror längre … Jag tror inte längre. På er övernaturlighet, på er gud och hans gelikar. Jag lämnade tron för länge sen egentligen.

– Mia 2023.

Även den minsta fanatiker måste sova ibland, av systrarna Mia Fernando och Sofie Twal Hedman, är en uppväxtskildring som inleds några år före millennieskiftet, när författarna är tio respektive tolv år gamla och blir en del av den då nystartade pingstförsamlingen Karisma Center i Stockholm. Karisma Center skulle under de följande åren komma att växa och utvecklas i snabb takt, och bli en central aktör inom den pingstkarismatiska delen av kristenheten, innan den ett knappt decennium senare gick i konkurs med skulder i mångmiljonklassen.

Men det här är inte främst en berättelse om den kontroversiella församlingen som sådan utan om författarnas upplevelse av att växa upp inom dess hägn, först som barn och så småningom unga, överlåtna ledare. Distinktionen är viktig, för den som börjar läsa med en förhoppning om att få en genomgång av vad som ”verkligen hände” i fallet Karisma Center, kommer att få relativt mager behållning. Det är inte heller bokens syfte att ge en sådan.

I stället är det en lågmäld, böljande och djupt personlig berättelse vi får följa. Eller snarare berättelser, eftersom bokens huvudpersoner, Mia och Sofie, står i växlande fokus. Deras upplevelser har många likheter med varandra, men är inte identiska. Korta kapitel, daterade efter den tidsperiod de behandlar, varvar direktcitat ur dagböcker och personliga brev med ett löpande, kronologiskt berättande som, om än något ryckigt, leder läsaren fram genom huvudpersonernas ungdomstid i församlingen. Då och då bjuds vi som läsare på korta framåtblickar mot senare epoker, vilket ger oss en aning om vart vi är på väg.

Det är naket, ärligt och allt som kan ingå i ett vuxenblivande finns med – vänskap, förälskelser, ambitioner, sorg, psykisk ohälsa och framtidsdrömmar – men även den ångestfyllda kampen av att finna sin väg inom ramen för en radikal världsbild som inte delas av majoritetssamhället och därför i sig bidrar till utanförskap. Sökandet efter mening, efter en plats i tillvaron, törsten efter att bli sedd och bekräftad. Allt kärnbränslen i en ung människas liv som kan leda till gott eller ont, inte minst beroende på miljö och sammanhang.

Huvudpersonernas upplevelse av uppväxtmiljön i Karisma Center som destruktiv är tydlig från början, och de exempel som ges på osund ledarskapskultur, kontroll och maktmissbruk är både graverande och många. Samtidigt är det en bild som målas upp successivt, snarare än att den skrivs läsaren på näsan.

Händelser skrivs fram och episoder återges, men ofta lämnas själva tolkningsarbetet till läsaren, vilket gör att man ibland kan ana en dubbelhet. Ett exempel är de återkommande dagboksanteckningar som berättar om hur en enskild ledare, som i övrigt inte sätts i särskilt smickrande ljus, flera gånger ger pengar till systrarna. Varför gör han det? Är det ytterligare ett uttryck för manipulation och kontroll, eller var det så enkelt att han visste att systrarnas familj hade det svårt ekonomiskt och ville hjälpa till? Själv lutar jag faktiskt åt det senare, men det är inte helt tydligt.

Genom allt flyter dock ett utkrävande av ansvar, som blir starkare ju längre boken fortskrider. Tydligast framkommer det av att alla karaktärer i församlingen är anonymiserade (allt enligt förordet) utom just de som haft någon form av ledande funktion och som därför, förstår man, anses bära på en ansvarsskuld. Dessa står omnämnda med autentiska för- och efternamn samt en beskrivning om tidigare och nuvarande förehavanden.

Det är förvånansvärt hur lätt den typ av praktiker, ledarskap, tankefigurer och beteendemönster som tycks ha varit förhärskande på Karisma Center förmår röra sig mellan generationer och sammanhang, utan att på allvar problematiseras.

Det här är en viktig bok. Jag satte aldrig min fot på Karisma Center under de år församlingen existerade, men befann mig under min ungdomstid i andra sammanhang av High Demand Religion (HDR), och igenkänningen under läsningen är ofta hög.

HDR är en typ av religionsutövning som kännetecknas av stark kontroll över individens liv, krav på hög grad av lojalitet och överlåtelse samt tydliga regler för livsstil och beteende. Det är förvånansvärt hur lätt den typ av praktiker, ledarskap, tankefigurer och beteendemönster som tycks ha varit förhärskande på Karisma Center förmår röra sig mellan generationer och sammanhang, utan att på allvar problematiseras. Trots de otaliga vittnesbörd som finns om hur destruktiv en miljö som präglas av detta kan vara, inte minst för unga människor.

Vad gör det med ungdomar att få hela världens problem lagda på sina axlar? Att få höra att just de bär ansvaret för världens frälsning? Att just deras liv mäts mot en standard som ligger över alla andras, att de måste vara bättre, heligare, starkare? Vad gör det med en ung människa att upprepade gånger få höra böner och profetior uttalade som gör gällande att just hon är utvald, med en särskild kallelse (eller ”smörjelse” som det ibland heter) och ett särskilt uppdrag att be eller arbeta fram den sista stora väckelsen på jorden, innan Jesus kommer tillbaka?

Hur formar det en människas självförståelse, och vad händer när illusionerna brister? Det här är bara ett axplock av frågor hämtade ur den föreställningsvärld som ungdomar i många pingstkarismatiska sammanhang än i dag socialiseras in i.

Det behövs mer och fler samtal om detta. Förhoppningsvis kan den här boken bidra.

---

Titel: Även den minsta fanatiker behöver sova ibland: en berättelse om Karisma Center.

Författare: Mia Fernando och Sofie Twal Hedman.

Förlag: Fri Tanke (301 s).

Genre: Biografi, uppväxtskildring.

---

[ Dokument Karisma: Samtliga sex delar ]