Arvsynd och psykisk sjukdom inleder bokhösten
Bokhösten är här och det är underbart. Men: den kommer också med ett visst stresspåslag. För hur ska jag få tid att läsa alla böcker jag vill? Hittills har jag hunnit läsa Sara Stridsbergs Panic Beach (Albert Bonniers förlag) – som inte gjorde mig besviken.
Det är uppenbart att Stridsberg har språket i sin hand; som läsare behöver man bara låta sig dras in i den mystiska, förhöjda stämning som hon frammanar. Ofta återkommer hon till teman som psykisk sjukdom, övergivna barn, arvsynd och död. Och liknande skådeplatser: stränder, hav, bilar och stökiga rum.
Men den här gången har hon också höjt ambitionsnivån och skriver fram en släkthistoria som spänner över hela nittonhundratalet. Jag njuter av den rena, poetiska prosan som bär berättelsen om Nina och hennes släktingar. De som super, ljuger och bedrar, blir sjuka, och tar livet av sig. Men lyckas också se på varandra med någon sorts ömhet.
Karina Sainz Borgos skildrar själslig klaustrofobi
För att inte helt fastna i det alldeles nyutgivna fortsätter jag att läsa mig genom Sydamerika. Natt i Caracas (Albert Bonniers förlag), från 2019, utspelar sig i ett laglöst Venezuela där regeringsunderstödda miliser plundrar, mördar och sätter skräck i befolkningen. Vi får lära känna förlagsredaktören Adelaida Falcón som precis begravt sin mor. När hon sedan hittar sin granne död ser hon sin chans att överta grannens identitet och fly till Spanien.
Delar av den här boken var nästan outhärdliga att läsa, inte enbart för att Karina Sainz Borgos beskriver barbariska avrättningsmetoder och skildrar själslig klaustrofobi, utan för att hon så skickligt och trovärdigt skriver fram hur snabbt ett land kan rämna och människor förvandlas till monster. Jag äcklades och förfärades, men kunde inte sluta läsa.
[ Luthersk ledare om stämningen i Venezuela: ”Smärta, ilska och maktlöshet” ]
Fjodor Dostojevskij valde Kristus
På årets bokmässa (årets höjdpunk!) intervjuade jag Jan Erixon som skrivit Därför väljer jag Kristus (Libris). I bokens förord kallar Peter Halldorf honom för ”en av vår tids mest skarpögda uttolkare av Fjodor Dostojevskij”, vilket inte framstår som någon överdrift när man läst boken. Det är kunnigt och samtidigt lättillgängligt om Dostojevskijs andliga resa; brottningen med tvivlet men också den ständiga dragningen mot Kristus.
Dessutom …
… har jag varit i Bergen och gått på guidad Karl Ove Knausgård-tur. Nördnivån var hög när jag och litteraturprofessor Frode Helmich Pedersen besökte platserna som nämns i femte delen av Min kamp-sviten och läste upp motsvarande stycken ur boken, men åh vad kul det var!
