Ända sedan det svenska kristna doom metalbandet Veni Domine lade ner verksamheten har fansen tjatat om en återförening. I våras hände det oväntade och i helgen står de på scen igen. Anledning? Bandet släpper oväntat två plattor.
Året var 1987 när bröderna Torbjörn Weinesjö och Thomas Weinesjö tillsammans med Fredrik Sjöholm och några vänner i Sollentuna bildade rockbandet Gloryfy. Efter ett tag bytte de namn till Seventh Seal för att runt 1990 bli Veni Domine som betyder ”Kom Herre!” och är de ord som avslutar Uppenbarelseboken, Bibelns sista bok. I återkommande artiklar under några år i slutet av 1980-talet följde Dagen grabbarnas försök att slå sig fram som band och komma ut med sin musik, och undertecknad gjorde bland annat ett reportage från bandets allra första spelning på en ungdomsgård i Helenelund, en stadsdel i Sollentuna.
Det känns som ett liv sedan, vilket bandets gitarrist Torbjörn Weinesjö instämmer hundra procent i.
Fick skivkontrakt
Med Veni Domine tog det fart och bandet fick skivkontrakt. Sju album hann de ge ut och deras musik vann uppskattning inte bara i Sverige utan också internationellt. 1997 bröt de med skivbolaget men fortsatte att ge ut plattor.
Den utgivning som nu är aktuell handlar om att de två första albumen kommer på vinyl – Fall Babylon Fall (1992) och Material Sanctuary (1994). När jag ber Torbjörn Weinesjö beskriva musiken konstaterar han att budskapet är väldigt apokalyptiskt med Jesu återkomst och den yttersta tiden som låg högt upp i deras tankevärld då.
Uppenbarelseboken verkar vara ett genomgående tema. Hur kom det sig att ni uppehöll er i de texterna när ni skrev era låtar?
– Det var en av de förenande krafterna. Vi kände starkt att det här skulle vi sjunga om. Det fanns en fascination hos oss för den här tiden, den apokalyptiska sista tiden, förklarar Torbjörn Weinesjö.
Kan man rent av säga att budskapet är ännu mer aktuellt nu än när plattorna först släpptes för 30 år sedan?
– Ja. Vi lever i en hemsk tid. Otroligt intressant men också fruktansvärd. Vi såg ju tidstecken redan då att slutet närmar sig, som folk gjort alla tiden, men nu känns det ännu starkare.
[ Veni Domini ett av banden när Bobfest för comeback ]
Hårdrock och apokalyps tycks vara en kombination som gifter sig ganska bra?
– Jag håller med. Hårdrock kan ju vara alltifrån något drömskt till att vara något komplext och kaosartat.
Du är hårdrockaren som blev äldste i din församling, Sollentuna Pingst. Hur funkar den kombon tycker du?
– Bra. Jag kommer ihåg när jag blev invald som äldste i början av 2000-talet. För mig var det som att komma med i ett rockband, för alla hade det där andliga fokuset. Så jag sa det vid ett tillfälle: Ni är som ett rockband. Jag vet inte om det landade så väl, men det var så jag upplevde det, förklarar Torbjörn Weinesjö.
Har det varit några fördelar i den rollen att förknippas med hårdrock?
– Nej, det vet jag inte. Men jag har haft en otrolig fördel av att jag har varit med i olika andliga sammanhang där man har fått känna på andemakter, att man har varit i den hetluften.
Hur kommer det sig att bandet återförenades efter att ha legat i träda i tio år?
– Det fanns inga planer under den tiden på att återstarta. Samtidigt hörde det av sig festivaler ibland och då skickade jag ut frågan till de andra, men de sa nej hela tiden. Samma sak när Rickard Bransell hörde av sig och frågade om vi kunde tänka oss att spela på Bobfest, men då sa alla plötsligt ja. Och det var det ingen som hade trott, inte jag i alla fall.
Vad var det som gjorde att vinylerna blev verklighet?
– Redan när skivorna släpptes på 1990-talet var det prat om vinyl, men skivbolaget valde kassett i stället. Under 10–15 års tid har vi fått två-tre förfrågningar varje år från bolag som vill återutge de här plattorna. Jag har inte brytt mig så mycket för jag har tyckt att de tillhör det förflutna och jag vill leva i nuet. Jag har skickat vidare frågan till vårt förra skivbolag som äger rättigheterna, men sedan har jag inte hört något. För några år sedan började Christian Liljegren att rota i detta och fick fart på det. Det har varit en process på fyra-fem år och många turer. Men efter Bobfest lossnade det så vi spelade in nya versioner av två gamla låtar under våren och fick med dem i processen för remastring. Det har varit ett hektiskt år, konstaterar Torbjörn Weinesjö.
[ Bobfest – en käftsmäll mot vår tids avkristning ]
På lördag kväll gör ni alltså en releasespelning när Melodic Passion Night arrangeras på en rockklubb i Sundbyberg. Vad kommer ni att servera publiken?
– De kommer att få ett Veni Domine som känner sig rätt unga i det de gör. Haha! Vi känner oss rätt fräscha i det vi gör, precis som att budskapet känns helt i tiden. Det finns fortfarande ett stort allvar i det vi gör. Det var därför vi gick vidare med det här. Man kan fråga sig: Varför gör vi det här? Är det bara nostalgi? Där vill inte jag vara. Men fortfarande har vi samma fokus som vi alltid har haft.
Kommer vi att få se mer av bandet på scen framöver?
– Vi har inte lovat något mer, men det är klart att vi leker med tanken. Vi är lite vuxet tråkiga för man är mer realist i dag än när man var 20. Vi har vuxna åtaganden på många håll som vi måste respektera. Men kemin finns där. Det skulle vara jätteroligt men vi vill göra det av rätt anledning. Det är ju lätt att åka på nostalgitripp och man är ju inte immun mot glada tillrop, så det är det lätt att fastna där.
Nya låtar? Ny platta?
– Kul! Hur låter den?
Det är ju upp till er.
– Jag skulle säga att det är inte omöjligt, men det finns inga planer.
---
Fakta: Veni Domine
- Kristet band från Sollentuna som spelar doom metal.
- Killarna började spela ihop som band 1987 men antog namnet Veni Domine först 1990.
- Bandet har gett ut sju fullängdsalbum.
- År 2010 rankade den amerikanska metaltidningen HM Magazine gruppens debutplatta “Fall Babylon Fall” som nummer 38 på sin 100-lista av alla tiders bästa kristna metalalbum.
- Aktuella: På lördag har bandet en releasespelning på rockklubben Encore i Sundbyberg med anledning av att Veni Domines två första plattor släpps på vinyl.
---
