När jesuitpater Ulf Jonsson för fem år sedan inledde arbetet med sin bok om den historiske Jesus började han gå igenom de senaste decenniernas forskning – och blev överraskad.
– Det går att veta mycket mer om Jesus än vad man tidigare trott.
UPPSALA. Tolv år gammal gick Ulf Jonsson fram till sin lärarinna och ställde frågan: “Är det självklart att något finns?”, varpå hon såg alldeles förvirrad ut och knappt fick fram ett svar. Kanske förstod hon inte ens frågan?
Ulf Jonsson ler roat när han återger minnet. I dag är han jesuitpater och professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet i Uppsala. Han är också chefredaktör för kulturtidskriften Signum. Och aktuell med en bok om Jesus.
– Jag har alltid haft en stor kunskapstörst, säger han när vi ses på hans arbetsrum.
Uttalandet känns in character; det krävs inte många minuters samtal för att lägga märke till den närapå barnlika entusiasm som Ulf Jonsson uppvisar inför de stora existentiella frågorna. Och uppenbarligen funderade han över dem redan som liten. Pappan, som var lastbilschaufför och mamman, som var hemmafru, förstod sig inte på sin sons filosofiintresse. Inte klasskompisarna heller. Ulf Jonsson berättar att han kände sig annorlunda – men inte på ett negativt sätt.
– Nej, tvärtom! Jag har alltid velat vara lite annorlunda. Det här med att passa in och vara en i mängden har jag alltid varit väldigt skeptisk mot. Jag har associerat det med något grått och tråkigt.
Upplevde en andlig hemkomst
Förutom en pingstvän i klassen fanns det ingen i Ulf Jonssons närhet som var religiös. Först i samband med konfirmationen mötte han kristna som kunde ta hans grubblerier på allvar. En av prästerna gjorde särskilt stort intryck; han var svenskkyrklig men rörde sig i såväl Katolska kyrkan som frikyrkan, läste kyrkofäderna och bad rosenkransen. Han introducerade den då femtonårige Ulf till den katolska församlingen Heliga Korset i Eskilstuna, vilket Ulf Jonsson beskriver som “en intellektuell och andlig hemkomst”.
– Jag fascinerades över den stora kyrkliga gemenskapen som sträcker sig både över kulturerna och tiderna, och upptäckte för första gången att det fanns en kontinuitet i den kristna läran ända tillbaka till Jesu tid. För mig har en nationalkyrka knuten till ett visst land alltid framstått som en konstig sak. Likaså att följa en viss reformator. Snarare har frågan om ursprung varit viktig för mig.
När Ulf Jonsson som 19-åring började studera teologi i Uppsala och året därpå konverterade till Katolska kyrkan, fick frågan om kristendomens ursprung honom att börja fundera kring Jesus.
På universitetet utgick man vid den här tiden från att det inte gick att säga särskilt mycket om Jesus från Nasaret, utöver att han har existerat. Samtidigt menade kyrkan att denna Jesus var upphovet till den kristna tron – en tro som i allt högre utsträckning präglade Ulf Jonssons liv.
– Då kände jag att jag behövde veta: Vad vet vi egentligen om Jesus?
Paradigmskifte i Jesusforskningen
Samma fråga har fyrtio år senare väglett honom i skrivandet av boken Med tanke på tron – En introduktion till fundamentalteologin Band 2: Jesus från Nasaret (Artos). Han har gått igenom de senaste decenniernas Jesusforskning – och blivit överraskad.
– Det har skett ett paradigmskifte i Jesusforskningen: Från att tidigare ha betraktat evangelierna som teologiska konstruktioner byggda på en instabil muntlig tradering, råder i dag konsensus kring att man ska förstå dem som antika biografier. Och att de till stor del kan betraktas som ögonvittnesskildringar.
– Om man jämför med Platon och Aristoteles är de historiska källorna om Jesus väldigt mycket bättre, säger Ulf Jonsson.
Han nämner också att flera av Paulus ord är äldre än man tidigare trott. I Första Korinthierbrevet finns till exempel beskrivningar av Jesu sista måltid, hur han dog, begravdes, uppstod och sedan visade sig för Petrus. Forskare har kunnat konstatera att de är formuleringar på arameiska som Paulus översatt till grekiska och som man tror från början utformades av Jesu vänner redan på 30-talet.
– Eftersom det inte bara var en eller två personer som hade mött Jesus, utan många, fanns det också en social kontroll när man började skriva om Jesus. Paulus kunde inte bara hitta på!
Koncis och välformulerad
Ulf Jonsson talar mycket mer flödande nu än när jag ställde frågor om hans barndom. Ibland fäster han blicken i fjärran som för att koncentrera sig. Ibland avbryts ett resonemang av ett plötsligt skratt. Men hela tiden är han koncis och välformulerad, använder ord som participera och ingalunda.
Hans bok är skriven på samma sätt. Där finns också den ödmjukhet som man kan känna igen från den jesuitiska tradition som Ulf Jonsson tillhör. På ett akademiskt hederligt sätt lyfter han fram olika hållningar och argument, för att sedan landa i en egen slutsats.
Många som sysslar med Jesusforskning är själva troende. Kan det ha spelat in i paradigmskiftet som du beskriver?
– Nej, om någon är troende är inte relevant. En forskare ska gå på evidens, säger Ulf Jonsson och nämner också en icke-troende historiker som heter Ed Parish Sanders.
– Han har konstaterat att vi vet vem Jesus var, vad han sa, vad han gjorde och varför han dog. Men huruvida Jesus uppstod kommer man inte åt på samma sätt.
[ Hon hade fel – Jesus var ingen dåre ]
Men du tror att Jesus uppstod fysiskt?
– Utan uppståndelsen skulle kristendomen aldrig ha uppkommit, svarar Ulf Jonsson utan betänketid.
– Nya Testamentets författare är helt eniga i att den kristna rörelsen uppkom som en konsekvens av Jesu uppståndelse. Om det inte skulle vara så måste man hitta en annan orsak, men hittills finns ingen som är tillräcklig. Varken att Jesus skulle ha dött en skendöd eller att lärjungarna som mötte honom som uppstånden hallucinerade, är rimliga förklaringar.
Jag möter många kristna som inte tror på en bokstavlig uppståndelse utan snarare väljer att se Jesu uppståndelse som en symbol för att gå från död till liv. Vad tänker du om ett sådant förhållningssätt?
– En sådan förståelse av kristendomens kärna gör inte rättvisa åt källorna. Jag håller med om att symboler är viktiga, men uppståndelsen är inte en symbol likt en vägskylt som hänvisar till något annat, utan uppståndelsen är en realsymbol; den innehåller vad den visar på.
– Vi förstår ju världen genom att jämföra saker med varandra, men uppståndelsen går inte att jämföra. Det är en helt unik händelse och kan bara förstås utifrån en transcendent orsak – tron att det finns en Gud som agerar i världen.
[ Fredrik Wenell: Uppståndelsen vittnar om det stora i det vanliga ]
“Vi lever redan i ett mysterium”
Tanken på Gud som en orsak i världen har Ulf Jonsson ägnat mycket tankekraft och arbete åt. För två år sedan utkom han med boken Gud och andra orsaker (Fri tanke) där han lutar sig mot den filosofiska inriktningen dispositionalismen, vilken bygger på antagandet att orsaker inte bara är fysiska utan även kan handla om vilja och intention.
– Jag skulle vilja uppmana den som inte tror att uppståndelsen har ägt rum att fundera på frågan: Är det inte konstigt att vi alls existerar?
– Det är ju det märkligaste av allt! Vi lever redan i ett mysterium. Och vi måste ta frågan om vår existens på absolut allvar.
Ulf Jonsson är angelägen – och får mig att tänka på hur han, som vetgirig tolvåring, gick fram till katedern med sin undran om hur vi kan veta att någonting finns. Han verkar ha hittat ett svar till slut.
– Frågan har egentligen bara ett svar: Vi är beroende av någon som existerar i sig själv, och som allting annat är beroende av. Den orsaken måste också vara av ett helt eget slag.
– Och det är det som vi kallar Gud. Om Gud är verklig och har skapat och upprätthåller världen är det inte konstigt att tänka sig att han också kan uppväcka Jesus från de döda.
---
Fakta: Ulf Jonsson
Ålder: 64 år.
Bor: Uppsala.
Yrke: Jesuitpater, docent i religionsfilosofi vid Uppsala Universitet och sedan 2013 professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet i Uppsala samt chefredaktör för tidskriften Signum.
Aktuell: Med tanke på tron – En introduktion till fundamentalteologin Band 2: Jesus från Nasaret (Artos).
---
[ Ulf Jonsson ger hjälp att komma bortom den deterministiska världsbilden ]
