Den destruktiva gängkriminaliteten är sedan länge på tapeten och nu även på bioduken. I svenska långfilmen Miséria spelar Sebastian Stakset kriminell och missbrukare ihop med skådespelaren Ola Rapace. Filmen vill visa att ljuset trots allt övervinner mörkret.
Färgskalan är hårt begränsad i den mörka dramafilm som skildrar allt det tragiska med den ökade droganvändningen i Sverige, men som landar i hoppet. Svarta kläder, mörka natthimlar och grå lägenhetshus präglar det visuella uttrycket. Här finns inget förskönande eller romantiserande kring det kriminella livet som det kan tangera att göra i andra filmer och serier.
Flera scener är inspirerade av den tidigare gangsterrapparen Sebastian Staksets liv, men det är ingen återspegling av den numera evangeliserande 39-åringens livsresa. Precis som Stakset sitter även huvudkaraktären Adam fast i en nedåtgående spiral av missbruk, skulder och hot som blir allt svårare att ta sig ur. Hans bästa vän Jasmine, som bor på SiS-hem, dör tidigt i filmen av en överdos, en förlust som drabbat Sebastian Stakset på riktigt. I en annan scen ska Adam hoppa framför tåget, men blir hindrad av ett telefonsamtal som berättar att han fått plats på ett behandlingshem – även detta taget från verkligheten. Men i stora drag handlar Miséria om vilka katastrofala följder det kan få om man lockas av det kriminella livet. Misären växer för varje felbeslut.
Några scener är starkare än andra – som när Adams flickvän Alicia försöker skaka liv i honom efter en överdos. Efteråt tar Adam en pistol och ska avsluta sitt liv – full av ånger och skam. Han gråter ut ordet ”förlåt” gång på gång. Scenerna med Adams dotter Moa skakar också om. När Adam kommer hem efter fängelsestraffet och försöker mata sin ettåring går hennes hjärtskärande skrik rakt in i hjärtat. Filmens soundtrack med tung rapmusik förstärker det kalla och hopplösa.
I en av de framträdande birollerna ser vi Ola Rapace som Chicago, en totalt kallsinnig gängledare som bokstavligt talat kliver över lik för att få det han vill ha: makt och pengar. Rapace är som klippt och skuren för rollen. Genom små ryckningar i ansiktet och en stirrande blick förstärks intrycket av att detta är en person som struntar fullständigt i om någon lever eller dör, han själv inberäknad.
[ Filmen Miséria blir löst knuten till Staksets liv ]
Sebastian Stakset har många talanger, men någon van skådespelare är han inte och det märks tyvärr – inte minst i dialogerna. Samma sak gäller för Daniel Webb, Staksets vän och även han tidigare kriminell. Inför inspelningen har de gått dramakurser och de gör det bra utifrån förutsättningarna, men jag tror man hade tjänat på att plocka in erfarna skådespelare i de mer framträdande rollerna, även om det skänker viss autenticitet i och med att de levt det här livet.
Då fungerar det bättre att använda sig av amatörer i de mindre rollerna, som till exempel Betsegaw Assefa, som liksom Stakset levt i tung kriminalitet, men som i dag är en del av Heart Stockholm. Han spelar en av männen i gängledaren Chicagos innersta krets. Där hamnar även Adam, utan synlig väg ut.
– Nu tillhör du oss! Du är min, du sitter fast i mig! Här finns ingen nåd – för någon!
Orden är gängledaren Chicagos efter att han hängt en guldkedja runt Adams hals – mer som ett ok än en belöning. Det är inte svårt att se filmens bibliska paralleller. Chicago framställs allt mer som djävulen själv, som vill äga Adam och styra honom. Han frestar honom med lyxliv, stora villor och feta bilar och till en början faller Adam, kanske lika mycket av rädsla som av begär.
De ber tillsammans, en ovanligt “äkta” bön, som dessutom tydligt sker i Jesu namn.
— Josefin Lilja
Chicagos djävulska drag blir närmast övertydliga i en scen när han berättar om sin djupt dysfunktionella uppväxt: ”De säger att jag föddes i mörker, men det stämmer inte, jag är mörkret.” Och ”Ingen människa är utan skuld – alla förtjänar att dö”.
I kontrast till det ondskefulla finns prästen Annahita Parsan som spelar sig själv. I en scen kommer Adam till Hammarbykyrkan i Stockholm, där hon tjänstgör. Annahita Parsan möter honom och berättar att hon själv suttit i fängelse i Turkiet – vilket stämmer med verkligheten. De ber tillsammans, en ovanligt “äkta” bön, som dessutom tydligt sker i Jesu namn. Annahita lyfter fram nåden och vikten av förlåtelse, i total kontrast till det Chicago ”predikar”.
Lite kul kuriosa är att det titt som tätt under filmens gång dyker upp välbekanta ansikten i periferin, åtminstone för den som har någorlunda koll på profiler inom kristenheten. Rickard L Eriksson (som också varit fotograf under inspelningen) syns sitta vid ett restaurangbord, Peter Hallström kompar sin egen låt ”Håll mitt hjärta” på en begravning och pianisten Kenneth Lillqvist dyker upp som polis. Och visst är det bokförlagschefen Joel Sjöberg som spelar en av värdetransportförarna?
Distributörernas förhoppning är att filmen ska hjälpa biopubliken att förstå en värld som annars kan vara svår att få inblick i, och det tror jag de lyckas med. Men framför allt pekar den på hoppet om en väg ut ur mörkret och den stavas i det här fallet frälsning. Budskapet understryks av ett bibelord som kommer strax innan eftertexterna: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Johannes 1:5).
---
Fakta: Miséria
- Regi: Liam Norberg.
- Genre: Drama.
- I rollerna: Sebastian Stakset, Ola Rapace, Amanda Renberg, Ulf Stenberg, Saad Gibara, Daniel Webb med flera.
- Längd: 1 timme och 39 minuter.
- Biopremiär den 13 september.
- Betyg: 3,5 av 5.
---
[ Sebastian Stakset i podden Fem minuter med Gud: Min fru kunde se när återfallet var på väg ]
