Hon har turnerat över hela världen och sjungit på tjugo olika språk. I Sverige gick hon genom rutan i succéprogrammet Minns du sången. 85-åriga BirGitta Edström sjunger inte längre, men har gett ut en bok om hunden Prins, till glädje för både henne själv och fansen.
Att komma hem till BirGitta Edström är att få möta en stjärna i hennes residens. Den röda tegelvillan ligger på en höjd med pampig utsikt över Essingeöarna i Stockholm. I vardagsrummet tronar en svart flygel, på väggarna hänger tavlor och konstverk som hon fått under sina många resor. 85-åringen själv strålar emot oss, tätt åtföljd av sin lurviga älskling Prins.
– Såja, du är lite för närgången prinsen! säger hon när den vitlurviga bichon frisén ivrigt slickar mina bara fötter.
Det får mig att tänka på kvinnan i Bibeln som vätte Jesu fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Och nog använder Gud även hundar – det är sångerskan BirGitta Edström säker på. Hon kallar ibland Prins för ”Jesu lilla lamm”.
Hunden blev glädjekäll genom smärtan
Hunden är hennes femte i ordningen och just denne Prins kom in i hennes och maken Gideons liv vid precis rätt tillfälle. En envis ryggvärk gjorde att hon blev tvungen att ligga på soffan långa stunder och för att muntra upp sig skapade hon inlägg på Facebook om lille Prins glada upptåg. Bilderna och de små texterna har hon samlat ihop i boken Mitt liv som Prins.
– Det var verkligen en Guds gåva! Skulle jag gå här hemma och inte ha något att göra, då skulle jag bli knäckt. När jag låg med ryggvärken då sa jag till Gud att ”Nej, nu får du ge mig något roligt” – och då har det roliga kommit!
– Prinsen uppmuntrar mig helt otroligt och hittar alltid på dråpligheter! Nu får han glädja ännu fler genom boken. Jag har en väninna med en intellektuell funktionsnedsättning som ringde häromdagen och var så glad över boken: ”Gittan, Prins har ju blivit kändis!”
Under hela fyra decennier har BirGitta Edström turnerat världen över med pianisten Swante Bengtsson vid sin sida. De var en välkänd duo både i den svenska frikyrkligheten och ute i världen. I Australien stannade de ofta tre månader i stöten för att turnera och England blev som ett andra hem. Hon har uppträtt i Royal Albert Hall och sjungit på pingströrelsens världskonferens i Nairobi, korsat USA tre gånger och alltid satt en ära att sjunga på landets eget språk – en ”nyckel” när man möter sin konsertpublik, menar BirGitta.
Luften - och klänningen - färgades röd
En av de upplevelser hon lyfter fram som extra minnesvärd var under den tyske evangelisten Reinhard Bonnkes tältmöteskampanj i Sydafrika. Hon sjöng då inför 30 000 åskådare och minns mycket väl vad som hände när hon tog ton i det enorma tältet.
– Jag var lite extra nervös innan, men det släppte när jag började. Inne i tältet började alla människor stampa takten och dansa så att luften blev fylld av dammet från den röda jorden. Jag hade en vit klänning på mig, men den var helt röd när jag kom ut efteråt! säger hon och skrattar åt minnet.
När Reinhard Bonnke sedan kom till Sverige blev han omdiskuterad för sin stil och en del av sina uttalanden. BirGitta gillade inte det han sa på ett möte i Jönköping.
– ”Tycker ni att det är för högljutt kan ni gå ut på begravningsplatsen här bredvid, där är det tyst!”. Det gick inte hem.
Sin egen gudstro kallar hon för ”beständig och enkel” och den har alltid funnits med henne, liksom sången. Hon växte upp i finländska Österbotten och minns hur hon som femåring fick sjunga för byns karlar som kom på fredagskvällarna för att låna familjens bastu. När hon några år senare började i ”Sångarna” i kyrkan tyckte de äldre damerna att hon hördes för mycket och tog för stor plats.
– De höll sångböckerna högt så att jag inte skulle komma åt att se, men jag kunde ju alla sångerna utantill så det hjälpte inte!
Jag har frågat mig själv ”Var jag en idiot eller?” Det var inte alltid så roligt.
— BirGitta Edström
Hon utbildade sig till småskolelärarinna och jobbade som det under några år, men det var sången som blev hennes kall.
BirGitta Edström fick turnera med olika predikanter som reste över landet. Men den första tiden minns hon med dubbla känslor.
– Jag fick 75 kronor för varje möte och skivorna som jag gjorde fick jag köpa för fullt pris. Jag har frågat mig själv ”Var jag en idiot eller?”. Det var inte alltid så roligt.
Tänker du att du blev utnyttjad?
– Nja, det blev jag. Men Gideon hade ju sitt företag som gick bra, så jag behövde ju inte pengar, det var inte så.
Det bästa har varit när hon och Swante fått dra iväg på egna turnéer, utan talare eller kampanjer att förhålla sig till.
Ibland har maken Gideon följt med, ibland inte. Äktenskapet har hållit i hela 62 år hittills. Gideon har haft några strokes, men än klarar de sig själva i huset.
En bit bort bor Swante Bengtsson och han kommer ofta förbi sina vänner på Stora Essingen. När han spelar på flygeln mår Gideon bättre och Prins ”njuter i fulla drag”, menar matte.
[ Birger Thureson: Min uppgift på äldre dar har varit att peppa min hustru ]
Fortsatte sjunga efter utbrändheten
Vid 65 års ålder gick hon in i väggen. År av turnerande och resande hade tagit ut sin rätt. Ändå tackade hon några år senare ja till att medverka i SVT:s nya satsning Minns du sången – en programserie som skulle löpa på i hela tre säsonger. Där möttes kristna musiker som Urban och Carina Ringbäck, Annika Bjurling, Lars Mörlid, Mikael Järlestrand och andra för att spela och sjunga psalmer och läsarsånger.
– Jag var ganska svag, men bestämde mig för att försöka, och det var en livsupplevelse.
Men sången är inte det enda som legat på BirGitta Edströms hjärta genom åren. För varje konsert hon och Swante hållit har de tagit upp ett ”love offer” som gått raka vägen till Indien där de byggt upp sex barnhem genom stiftelsen ”Make Mission Possible”. Det är med stor stolthet som BirGitta visar upp en vägg full med fotografier. Barnen som fått växa upp på barnhemmen är vid det här laget vuxna och på en av bilderna visar de upp sina små bebisar. BirGitta och Gideon har inte fått egna barn, men hon har fått vara både som en mamma och en mormor för hundratals barn i Indien.
Milsvid utsikt
BirGitta Edström blickar ut över Essingeöarna från balkongen där vi sitter och dricker kaffe. Hon uttrycker stor tacksamhet över allt hon fått vara med om och menar att hon haft ett ”mycket rikt liv”. Nu är tillvaron betydligt lugnare, men glädjen och tacksamheten består. Att få skämma bort sin lurviga hund med några bitar sockerbulle är inte heller det sämsta.
Har du något råd till unga sångerskor i dag som vill föra ut det kristna budskapet?
– Att de lär sig sjunga så man hör vad de menar med sången, säger BirGitta Edström.
– Jag har genom åren fått mycket kritik för mina smycken och kläder och allt. Men jag har fått lära mig att vara mig själv.
Det är väl ett bra råd, att vara sig själv?
– Ja, precis, det är ett bra råd!
[ Prästen som vill få hundarna med sig in i himlen ]
---
Fakta: Birgitta Edström
- Föddes 1939 i finländska Österbotten.
- Är sedan 1962 gift med ingenjören Gideon Edström, även han född 1939.
- Har sedan 1970-talet turnerat med musikern Swante Bengtsson i Sverige, Norge, Australien, Storbritannien, USA, Ryssland, Afrika och Indien. Det har blivit nitton svenska album och åtta på engelska. Dessutom har de gjort album på thai, ryska och telegu.
- Duon har på senare år genom stiftelsen Make Mission Possible bedrivit hjälparbete i Indien. Dit har de dragit in stora summor som gått till att stötta 460 fattiga familjer, ansvarat för sex barnhem med totalt 280 barn och betalat löner till personal på ett sjukhus. Stiftelsen har också ansvar för New Life Center där ett 50-tal leprapatienter bor.
- Aktuell med boken Mitt liv som Prins som skildrar den vitlurviga bichon friséns upptåg och äventyr på ett humoristiskt sätt.
---
