Sångförfattaren och pingstpastorn Urban Ringbäck tilldelas Fyrljuspriset 2024 för sin livslånga musikaliska gärning. Utmärkelsen delades ut under lördagskvällen på en allsångskonsert på Skärgårdssång i Halmstad.
HALMSTAD. Intet ont anandes äntrade Urban Ringbäck scenen i Halmstad arena för att tillsammans med hustrun Carina sjunga allsång tillsammans med cirka 1 100 personer i Halmstad arena. Men plötsligt blev det paus i programmet och den populäre sångförfattaren hyllades med tal och varma applåder.
Priset, som delats ut sedan 2015 när Skärgårdssång första gången hölls i Sverige, är en utmärkelse som tilldelas någon som under lång tid påverkat många människor med sitt musikaliska utövande, är ett hederspris som konkret symboliseras av ett diplom och en mäktig fototavla av Andreas Joakimson föreställande Morups Tånge fyr i Halland.
Urban Ringbäck blev inte bara överrumplad, utan också märkbart rörd av hyllningarna som fortsatte efter konserten när många ur publiken ville gratulera pristagaren.
Juryns prismotivering lyder: Ett helt liv har han hamrat på samma spik – att göra sånger som sänker axlarna och pekar åt himlens håll. Han har kryddat den andliga visan med allsköns stilar där bibelberättelser och poesi katalyseras i musikaler och lovsånger. Likt en nutida David förkunnar Urban Ringbäcks musikaliska gärning ett nådens evangelium, personligt och tidlöst på samma gång.
Efter konserten ställde Dagen några frågor till den nyblivne pristagaren.
Hur känns det att få Fyrljuspriset?
– Bättre och bättre när man börjar vänja sig vid det. När man i huvudsak arbetat i församlingsgemenskap, jobbat med körer och ungdomar, fostrat musiker och jobbat med både karaktärsdanande och lite musikalisk färdighet och teologi och därtill fostran för gudstjänst, så tänker jag att det är väldigt fint att få ett sådant här pris. Det är en uppgradering av det här arbetet och slitet som det är att välja den vägen, som ju djupast är att man vill tjäna Gud i stället för att jobba på sitt eget varumärke.
– Därför var det fint att sen gå upp och sjunga Att tjäna dig är min vilja. Den blev lite för stark faktiskt, både för mig och Carina, säger Urban Ringbäck och skrattar.
Har du fått många priser förut för din musik?
– Jag har fått läsarsångspriset med motiveringen att ”vi förvaltar läsarsångsarvet genom att skriva nya”. Sedan fick jag och LO Forsberg något stipendium av PU men det innebar mer ett arbetsstipendium.
Hur ofta får du kvitto på att dina sånger har betytt något för någon människa?
– Ganska ofta. Det kan handla om uppmuntran kopplat till människors livsväg/kallelse. Jag har nog en liten ton där som just gör att sångerna träffar människor som står inför att gå in i ledaruppgifter i församlingsliv, både pastorer och missionärer. Därifrån har jag fått väldigt mycket respons.
– I och med att jag har den typen av sånger som talar in i olika situationer av livet finns det en del människor som brottats med psykisk ohälsa som berättar om nästan livsavgörande och livräddande ögonblick. Jag har ganska mycket brev och sånt där.
Vad har musiken betytt för din tjänst som förkunnare?
– Det har varit en otrolig rikedom för mig att kunna ha två uttryck kan kompletterar varandra så bra. Till exempel predikan och sången. Jag har alltid haft något med ett speciellt tema. Om de vill att jag ska predika över kyrkoårets texter har jag alltid någon sång som passar. Och när vi jobbar med gudstjänster så har jag kunnat engagera mig ganska mycket i musiklivet. Församlingarna där jag varit pastor har inte fått köra musiklivet ostört. Men jag har heller aldrig känt att de upplevt det som en börda, utan de har respekterat att jag kanske haft lite mer att tillföra när vi har skapat gudstjänster och så.
Har din musikalitet påverkat hur du predikar?
– Det tror jag också.
På vilket sätt?
– Både sånger och predikningar faller ofta ut i tre verser, tre punkter, så de kan likna varandra ibland. Det är ju klassiskt med tre punkter i kommunikation över huvud taget, att det ska inte vara mer. Sedan är det ju språket. Det är klart att jag lägger ner mer krut på texterna, men jag försöker också ha ett eget predikospråk. Att jag inte bara pratar på och tar genvägar i språket, utan tänker: Kan jag säga det på ett annat sätt?
Du kanske har en konstnärens omsorg om orden som kanske inte alltid är predikantens, utan sångskrivarens?
– Så kan man säkert uttrycka det. Finns det ett ord som skaver lite, då tar man bort det. Jag kanske inte heller blir den mest radikala predikanten. Det finns en omsorgsfullhet i det hela. En annan sak är att man försöker ha en helhetssyn på sitt ämne och faran med det är att jag kan ibland bli lite långrandig. Sångerna hjälper mig å andra sidan, för poesin måste ju vara mer kärnfull. Med så få ord som möjligt ska man säga mycket.
[ Emilia Lindberg fick överraskande ta emot det norska Fyrlyspriset ]
När man ska sjunga om och om igen vill det till att man kan stå för det?
– Absolut. Vi pratar om Lina Sandells sånger. Det är ju inte hennes melodier. Det hållbara i sånger är nästan alltid knutet till texten. Det är ju därför inte alla mina sånger har hållit genom åren.
Nu har du skrivit 300 sånger. Hur fortsätter du med musiken?
– Jag finns med i ett par sammanhang utifrån musiken väldigt tydligt. Det ena är att Carina och jag gör körmusik när vi gör PMU-helger. Jag håller på nu att förnya det materialet. En sida hos mig är också att jag ett har starkt samhällsengagemang och jag vill att sångerna ibland ska ha ett samhällsbudskap. Det är en sak som utmanar mig med PMU:s arbete.
– Sedan har vi Alla tiders sånger-projektet där vi hela tiden lägger rälsen efterhand. Det fungerar organiskt. Inga anställda människor, utan väldigt starkt nätverk av sångare och musiker. Där kan det också komma något nytt framöver.
– Sedan har ju Carina och jag alltid varit ute i församlingar och sjungit och där förnyar vi också repertoaren. Men där tror jag inte på något mer album, i alla fall inte i närtid. Jag tror att jag kommer att släppa enskilda sånger. Men man vet aldrig, säger Urban Ringbäck, som erkänner att han faktiskt är lite sugen på att få göra något musikdramatiskt.
– Men det kräver så mycket för det tar över allt skapande, konstaterar han.
Om du var tvungen att välja en favoritsång du skrivit, vilken skulle det bli?
– Jag har en sång om tro och tvivel som inte har många klick, men jag har en konklusionsrad ur den som jag tycker är bland det finaste jag har gjort. Den heter Vidare och den fanns på en skiva som heter Spår. Den slutar så här: Utan tvivel så tror jag, fast jag tvivlar ibland. Utan tvekan så håller jag bävande din hand. Jag vet inte allt, men jag vet vad jag tror. Utan vidare villkor, så vandrar jag vidare.
– Det är pregnans av trons hemlighet, trons mysterium. Det är fast, men ändå ogripbart. Det är övertygat, men ändå så finns tvivlet där, konstaterar årets Fyrljuspristagare.
