Kultur

Domprosten: Nu märker jag hur formativa ungdomsåren faktiskt var

Jonas Eek, domprost i Stockholms domkyrkoförsamling om sin dröm om att vara lite mer praktiskt lagd

Med hjälp av 20 frågor försöker Dagen lära känna kristna kulturpersonligheter på ett nytt sätt. I serien På djupet med … möter vi i dag Jonas Eek.

Vad har uppfyllt dina tankar den senaste tiden?

– Jag är nog som folk är mest: det dystra världsläget i allmänhet och det nyckfulla sommarvädret i synnerhet. Vi människor har ju en förmåga att blanda högt och lågt och så tror jag det måste få lov att vara. Sedan ägnar jag mycket tankemöda åt mitt nuvarande uppdrag i Storkyrkan och Stockholms domkyrkoförsamling. Hur ska vi kunna bidra till att dagens människor finner språk för sin tro?

Vilken biblisk person identifierar du dig med och varför?

– Jona har alltid stått mig nära tack vare mitt namn. På flera sätt är ju Jonas bok en lika dråplig som tankeväckande historia. Och dessvärre är väl hans brister lätta att känna igen som sina egna …

Vad har du för ”guilty pleasure” (hemlig last)?

– Jag älskar att titta på fotboll. Men det är väl knappast ett ”guilty pleasure”, även om min hustru nog kanske kan tycka det emellanåt.

Vem är Jesus för dig?

– Guds son, världens frälsare. En erfarenhet som är gemensam för alla kyrkor är att det inte går att tala om Gud utan att berätta om Jesus, och att det inte går att berätta om Jesus utan att tala om Gud. Så tror jag också att det är.

Jag har inga sociala medier, så jag har redan avföljt alla.

—  Jonas Eek

Vad kan få dig att ligga vaken på natten?

– Generellt har jag en god nattsömn. Det underlättar eftersom jag bor i Gamla stan där det händer grejer hela tiden. Men ibland har jag svårt att ”stänga av” huvudet. Då rusar alla projekt och planer på.

Brukar du ljuga och i så fall när?

– Det där är en slamkrypare; hur man än svarar riskerar det väl att bli en lögn. Men jag brukar inte ljuga och när jag någon gång gör det är det oftast en vit lögn för att slippa såra.

När uppfylls du av människoförakt?

– En gång för länge sen hörde jag en äldre man säga att han ofta bad till Gud om att inte uppfyllas av förakt för människan. Jag minns att jag då inte förstod vad han menade. Kanske var jag för ung och idealistisk. Med ökad ålder tror jag att jag bättre förstår. Ibland kan det vara lätt att fyllas av förakt, både för enskilda personer och för människosläktet. Samtidigt är ju förakt en olustig och destruktiv känsla. Och då passar väl den äldre mannens bön bra? Men nog finns det somligt i det mänskliga som kan väcka vårt förakt.

Vad skulle du gärna ändra på hos dig själv?

– Jag kunde gärna få lov att vara lite mer praktisk. Jag brukar säga att jag varken är vänster- eller högerhänt.

Vad skulle få dig att avfölja en person på sociala medier?

– Jag har inga sociala medier, så jag har redan avföljt alla.

När möter du Gud?

– Egentligen är väl den lutherska erfarenheten den motsatta, nämligen att Gud möter mig. Jag tycker om det perspektivet, att Gud redan finns i våra liv medan vi själva kan vara någon annanstans. Nåden och kärleken räcks åt oss och vi behöver öva oss i att kunna se, upptäcka och ta emot. Gud möter i livet: i relationerna, i kärleken, i uppgifterna. Och Gud möter på ett särskilt sätt i gudstjänstens ord och sakrament.

Vem är din förebild och varför?

– Jag har flera förebilder och olika inspirationskällor. En av dem är min pappa Bo. Han är och har varit en mentor och förebild för mig, både som pappa, präst och prost.

Vilken sak skulle du rädda först om det brann i ditt hem?

– Jag är intresserad av konst, så förutsatt att alla personer var i säkerhet och det fanns tid att agera, då skulle jag nog försöka plocka med mig en och annan tavla som jag är rädd om. För mig är tavlor inte bara vackra eller tankeväckande utan bär också många minnen. Sedan vore det förstås värdefullt om jag också fick med mig min laptop; jag har en massa viktiga dokument som jag bara har sparat lokalt på datorn, så den vill jag absolut inte förlora. Inte så smart, men jag hoppas på det bästa.

Vad ångrar du?

– Det är klart – alla gör misstag i livet. Men samtidigt är livet alldeles för kort för att tillbakablickande sitta fast i ältande och ånger. Det är bättre att se framåt. Rädslan för att göra fel får inte lägga hämsko på frimodigheten att våga.

Vad skulle du vilja säga till ditt tolvåriga jag om du fick chansen?

– Det där kan man ju drömma om, att få leva om livet med alla erfarenheter med sig från början. Vad man framför allt hade önskat ge pojken är väl perspektiv, och samtidigt ligger det ju i sakens natur att perspektiv kommer först med tid och erfarenhet. Tomas Andersson Wij har en väldigt fin låt om det där. Den heter ”Sanningen om dig” och handlar om hur han tar pojkversionen av sig själv i famnen, lyfter upp honom så han kan se ”världen bortom byn” och säger till honom att livet har bara börjat. Med andra ord skulle man kanske vilja säga: Ta det lite lugnt. Det finns tid.

Nämn en händelse eller en period som präglat dig mycket.

– Det som allra mest har präglat mig är att få bli pappa till tre fantastiska barn. Nu är de stora och på olika sätt på väg ut i världen. Genom dem har jag lärt mig mycket och gör så fortfarande. Sedan har jag också kommit upp i den åldern att jag börjat återknyta kontakter med gamla kompisar. Och då märker jag hur formativa de där ungdomsåren faktiskt var.

Det vackraste ord du vet.

– Det finns så många som jag uppskattar och älskar att det är svårt att välja. Men ”nåd” och ”sommar” hamnar alltid högt upp på min ordlista.

Har du drömmar du inte förverkligat och vilka är de?

– Nej, egentligen inte. Samtidigt inser jag att det riskerar att låta en smula självgott eller alldeles visionslöst. Men det får jag väl bjuda på i så fall.

Din absoluta favoritdoft.

– Syrener. Men det är klart att den doften också hör samman med så mycket annat: försommar, skollov och ljusa kvällar. Doften är en del av ett större endorfinpaket.

När och var är du som allra lyckligast?

– Sommar på Västkusten. Det är hit jag längtar.

Vad vill du att det ska stå på din gravsten?

– Oj, det har jag inte tänkt på. Hoppas det dröjer. Jag tror namn och årtal räcker. Men ska något mer präntas in så är väl ”Framme!” en bra devis.

---

Fakta: Jonas Eek

  • Ålder: 54 år.
  • Gör: Domprost i Stockholm.
  • Bor: I Stockholm.
  • Familj: Fru och tre barn.
  • Kuriosa: Jonas Eek prästvigdes 1997. Han har doktorerat i religionspsykologi med en avhandling om gudstjänstbesökare i klostret i Taizé och innan han blev domprost i Stockholm var han opinionschef på Kyrkans tidning.

---

Fler artiklar för dig