Kultur

Cristina Grenholm: Jag har lekt för lite och levt för mycket i allvaret

”Jag föraktar inte människor. Det är inte så lätt att vara människa och vi lever alla för första gången”, säger teologen och kyrkosekreteraren

Med hjälp av 20 frågor försöker Dagen lära känna kristna kulturpersonligheter på ett nytt sätt. I serien På djupet med … möter vi i dag Cristina Grenholm, kyrkosekreterare i Svenska kyrkan, teolog och författare, som berättar om bilkörning, gudsmöten och om varför hon identifierar sig med Paulus.

Vad har uppfyllt dina tankar den senaste tiden?

– Jag tänker mycket på framtiden, på det oroande världsläget och klimatkrisen. Men jag tänker också på de oanade möjligheterna som alltid finns. Jag känner allvaret och anar hoppet.

Vilken biblisk person identifierar du dig med och varför?

– Paulus har alltid betytt mycket för mig. Han försöker förstå och formulera det omvälvande han varit med om sedan han mötte den uppståndne Kristus. Han träffade aldrig Jesus under hans jordeliv, men har en livsnära tro. Han ställer frågor och fäster tron vid livet. Han relaterar till människors vardag och livsvillkor.

För mig är det centralt att Jesus är för alla och att det finns många sätt att relatera till honom och känna honom. Han överger inte någon enda människa.

Vad har du för ”guilty pleasure” (hemlig last)?

– Jag gillar att köra bil och åker gärna långt på sommaren till vänner och familj. Det är frihet och jag behöver inte passa så många tider. Och så följer jag Bonde söker fru – varje säsong.

Vem är Jesus för dig?

– För mig är det centralt att Jesus är för alla och att det finns många sätt att relatera till honom och känna honom. Han överger inte någon enda människa. Jesus ger inte upp och låter sig inte begränsas ens av döden. Han visar att Gud aldrig sviker.

Vad kan få dig att ligga vaken på natten?

– Jag sover oftast gott, men kan vakna tidigt och försöka lösa saker som jag har ansvar för. Men det kommer inga goda idéer förrän jag blivit tillräckligt vaken för att – än en gång – påminnas om att det finns andra som jag kan och får samarbeta med. Då går jag upp, redo att möta världen.

Brukar du ljuga och i så fall när?

– Jag ljuger faktiskt inte, det är viktigt för mig.

När uppfylls du av människoförakt?

– Jag föraktar inte människor. Det är inte så lätt att vara människa och vi lever alla för första gången. Däremot kan jag förakta personers ord och handlingar.

Vad skulle du gärna ändra på hos dig själv?

– Jag försöker ofta analysera konsekvenser av flera alternativ och dessutom i flera led. Det hjälper sällan. Det blir för många variabler att hålla reda på och jag försöker att i större utsträckning ta ett steg i taget. Men det börjar alltid med minst tre alternativ.

Vad skulle få dig att avfölja en person på sociala medier?

– Jag avföljer personer som uttrycker människoförakt.

När möter du Gud?

– Jag möter Gud på olika sätt. I gudstjänsten kan något lysa fram på ett speciellt sätt bland de kända orden ur psalmer och bibeltexter eller i förkunnelsen. I vardagsmöten med människor när något oväntat händer eller sägs. Gud överraskar med sin närvaro och det fyller mig alltid med förundran.

Vem är din förebild och varför?

– Margit Sahlin, en av de tre kvinnor som först vigdes till präster i Svenska kyrkan påsken 1960 är viktig för mig. Hon levde i skärningspunkten mellan dagsaktuella händelser, kulturlivet och tron. Jag lärde känna henne under min första termin som teologistudent och när jag många år senare blev teologie doktor höll Margit talet från jubeldoktorerna, alltså de som själva promoverats för 50 år sedan. Talet handlade om vikten av att bevara vår förmåga att häpna. Det tänker jag ofta på.

Vilken sak skulle du rädda först om det brann i ditt hem?

– Jag skulle rädda fotoalbumen med bilder från den fördigitala tiden. Min mormor Olga tog bilder från familjens vardag vid Villa Eko i Gnesta. Min pappa fotograferade på samma sätt. Barnen dokumenterade sin egen barndom och jag tog bilder som väcker många minnen.

Vad ångrar du?

– Jag har lekt för lite och levt för mycket i allvaret.

Vad skulle du vilja säga till ditt tolvåriga jag om du fick chansen?

– Jag skulle säga att trots att du inte ser många kvinnliga förebilder som läser, skriver och talar kommer det att finnas möjligheter för dig. Du kommer att kunna följa din kallelse. Det har dina förmödrar lagt grunden för och dina förfäder kommer att uppmuntra dig.

Nämn en händelse eller en period som präglat dig mycket.

– Jag minns när jag lärde mig läsa. Bokstäverna hade fascinerat mig länge – och plötsligt kunde jag se orden. Jag kände att möjligheterna var obegränsade. Fortfarande menar jag att språket är nyckeln till att förstå, hantera och förändra livet.

Det vackraste ord du vet.

– Tillfälle.

Har du drömmar du inte förverkligat och vilka är de?

– Jag förundras alltmer över allt jag fått och jag drömmer om att få tid att begrunda det. Jag vill ha friheten att stanna upp när jag själv önskar, att kunna agera spontant och ändra planer utan att annat behöver stå tillbaka.

Din absoluta favoritdoft.

– Doften av citron.

När och var är du som allra lyckligast?

– Jag är som allra lyckligast omgiven av familj och vänner, när skratten bubblar och ingen har bråttom.

Vad vill du att det ska stå på din gravsten?

– Romarbrevet 8:38 – 39. ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.”

---

Fakta: Cristina Grenholm

  • Ålder: 65 år.
  • Bor: I Uppsala.
  • Familj: Vuxna barnen Siri Strand, 29 år och Micael Grenholm, 33 år.
  • Gör: Kyrkosekreterare i Svenska kyrkan och professor i tros- och livsåskådningsvetenskap.

---

Fler artiklar för dig