Vad ska vi ens ha kyrkan till? Dalande medlemssiffror och berättelser om människor som sårats av sina församlingar visar ju på dess brustenhet. Vore det inte bättre att lämna förtryckande och exkluderande strukturer och i stället låta var och en leva ut sin tro i frihet?
Ida-Maria Brengesjö, som är pastor, församlingsutvecklare och evangelist inom Equmeniakyrkan, har vänt och vridit på problematiken. I sin bok När taket måste brytas upp skriver hon enkelt och ärligt om den förtvivlan som väcks i mötet med människor som sårats av sin församling och på olika sätt glidit bort. Hennes berättelser träffar som en kniv i hjärtat. Hur kunde de som skulle leda människor till Jesus i stället sätta upp hinder i vägen? Hur kunde vi som församlingar gå så fel?
Men kniven är inte en mördares, utan en kirurgs skalpell, som lägger till rätta och ger hopp om liv. Brengesjö visar med all tydlighet att församlingen inte är något att ge upp på, den är det verktyg som Gud valt för att sprida sitt rike här på jorden. Kyrkans misslyckanden kräver omprövning och nya tag – men det är inte kört! Lösningen på kyrkans problem är inte att ge upp och lägga ned; lösningen är att våga ta nya vägar, om det så kräver att taket ska brytas upp!
Jag tror att boken utgör ett viktigt tilltal till Sveriges kyrkor. Vi behöver mer av Brengesjös klarsynthet kring kyrkans misslyckande, och kanske ännu mer av hennes ihärdighet i att inte ge upp på församlingen. Boken är allvarlig, men inger också hopp. Hopp om att få se kyrkan vara vad den är kallad till. Hopp om att få se människor hitta hem.
Titel: När taket måste brytas upp
Författare: Ida-Maria Brengesjö
Förlag: Libris (215 sidor)
Genre: Teologi
