Kultur

”Jag ångrar att jag inte var pappaledig när jag hade bebisar hemma”

Avgående Skara-biskopen Åke Bonnier om ånger, guilty pleasures och om att bli mer frimodig med åren

Med hjälp av 20 frågor försöker Dagen lära känna kristna kulturpersonligheter på ett nytt sätt. I serien På djupet med ... möter vi i dag biskop Åke Bonnier, som i september lägger ned sin stav. Nu berättar han om vad han hoppas göra efter pensionen, men också om vilken biskop som inspirerade honom till att bli kristen.

Vad har uppfyllt dina tankar den senaste tiden?

– Allt som har att göra med tjänsten: gudstjänster naturligtvis, men också möten med alla kyrkoherdar i stiftet. Inför min pensionering möter jag dem en timme vardera för att höra om vad de står i för utmaningar och kanske kunna ge en sista stödjande tanke.

Vilken biblisk person identifierar du dig med och varför?

– Jag tänker inte riktigt att jag identifierar mig med någon, men kan känna igen mig i många: I entusiasten Petrus som inte vill att Jesus ska råka ut för obehagliga saker, i Tomas som tvivlar, i Paulus som skriver, kommunicerar, vill mycket. Och i Mose, som får höra från sin svärfar: ”Du kan inte ha hela ansvaret, du behöver organisera”. Som tidigare högsta chef i en organisation kan jag relatera till det.

Vad har du för guilty pleasure (hemlig last)?

– Jag vet inte om jag har något guilty pleasure, jag har inga hemliga nöjen som jag skäms över. Men jag inledde varje morgon med att gå på gåband i biskopsgården och titta på spännande Netflixserier.

Vem är Jesus för dig?

– Han är sann Gud, sann människa. Han är den som jag kan tala med om allt. Han är den som är med mig och leder mig. Han är den som är min Herre.

Vad kan få dig att ligga vaken på natten?

– Egentligen ingenting. Jag sover ganska gott, men lite för kort.

Brukar du ljuga och i så fall när?

– Jag ljuger så lite som möjligt, så jag kan inte säga att jag gör det ofta. Men jag vill heller inte säga att jag är Guds bästa barn. Kanske att jag ljuger i pressade situationer när det gäller saker som jag absolut inte vill tala om.

POrträtt: Biskop Åke Bonnier, Skara stift.

När uppfylls du av människoförakt?

– Människoförakt är ett konstigt ord, vrede är bättre. Jag känner vrede när makten trycker till enskilda människor. Ta till exempel Putins beteende, Netanyahus beteende, Hamas beteende och hur de offrar människor för maktens skull. Där kan jag känna stor vrede.

Vad skulle du gärna ändra på hos dig själv?

– Det finns antagligen jättemycket … just därför kommer jag inte på något nu. Men jag tror att jag skulle behöva bli bättre på att balansera mitt liv som biskop med de behov som finns hos familj och andra. Det kommer jag förhoppningsvis kunna göra nu när jag går i pension. Jag hoppas att mina nära och kära kommer att märka det.

Vad skulle få dig att avfölja en person på sociala medier?

– Om man säger dumheter och människoföraktande saker upprepade gånger kan jag till slut känna: det där tolererar jag inte. Det kan handla om antisemitism eller islamofobi.

När möter du Gud?

– Jag möter Gud i varje andetag. Men också specifikt i Bibelns berättelser och i nattvardens mysterium. Och jag möter Jesus i varje människa. Det gäller bara att jag får upp ögonen för det, men det är inte alltid jag lyckas. Jag måste öva.

Vem är din förebild och varför?

– Jag har flera förebilder, och alla tre råkar vara biskopar. Kristen Stendahl, biskop i Stockholm, är en förebild i den judisk-kristna dialogen och Caroline Krook i sitt sätt att koppla samman kristen tro och kultur. Men den biskop som nog betytt allra mest för mig är Ingmar Ström, som på 1970-talet var biskop i Stockholm. Han var den som, ovetandes, ledde mig till att vilja konfirmera mig.

– Jag kommer från en sekulär familj, men min mamma hade sett Ingmar Ström på tv och tyckte att han verkade vettig. Jag ställde många frågor om Gud, så mamma köpte Ingmar Ströms konfirmandbok Kom och se! till mig. Jag blev väldigt gripen och bestämde mig för att åka på konfirmationsläger. Detta var 1973 och blev omvälvande för mig. Därefter rullade mitt liv på i mer kristen bemärkelse. Och Ingmar blev så småningom en vän.

Vilken sak skulle du rädda först om det brann i ditt hem?

– Kanske någon ikon, för att påminna mig om att jag, trots det förskräckliga som har hänt, inte är övergiven.

Vad ångrar du?

– Jag ångrar att jag inte var pappaledig när jag hade bebisar hemma, vare sig med min första eller andra dotter. Jag var ung och ivrig att jobba som präst, så min fru var hemma ett år och sedan hade vi barnflicka. Vi har pratat rätt mycket om det här efteråt. Och hade vi fått ett barn till, då hade jag varit inställd på att vara föräldraledig. Jag hade velat vara nära mina barn, ta hand om dem och dela vardagen, inte bara på kvällar och tidiga morgnar.

Vad skulle du vilja säga till ditt tolvåriga jag om du fick chansen?

– Jag skulle säga: Plugga i skolan kära tolvåring. Satsa på franskan, men lägg till tyskan för den kommer du ha nytta av i framtiden när du pluggar teologi.

Nämn en händelse eller en period som präglat dig mycket.

– Min tid som domprost i Stockholm under sex år präglade mig och förberedde mig för min tid som biskop. Jag fick en fördjupad förståelse för hur Jesus kan förvandla människors liv – inte minst utifrån församling S:ta Clara. Allt sedan jag tillträdde som biskop i Skara har det varit viktigt för mig att tala tydligt om Jesus i ord och handling.

– Biskopstiden har också präglat mig mycket. I uppdraget ingår att vara frimodig – våga säga saker, stå för saker och inte vara rädd. Jag tror att den här rollen har gett mig större gudstillit: Att lita till fadern, lyssna till Jesus och leva med Anden.

Det vackraste ord du vet.

– Älska.

Har du drömmar du inte förverkligat och vilka är de?

– Haha, jag drömmer om att kunna vara spontan. Det har jag inte förverkligat ännu, men det kanske blir möjligt nu när jag blir pensionär. Jag drömmer om att kunna säga till min fru: ”Vi sticker iväg nästa vecka och är borta några dagar. Den där utställningen i Malmö vill jag se – vi åker dit!”

Din absoluta favoritdoft.

– Ros. En doftande ros tycker jag är underbart.

När och var är du som allra lyckligast?

– Jag är lycklig i alla möjliga olika sammanhang. När jag är med min familj, när jag får viga präster och diakoner, när jag får fira mässa. Men också när jag får tala till människor, föreläsa eller predika.

Vad vill du att det ska stå på din gravsten?

– Det vet jag inte exakt, men mitt namn och min titeln i alla fall: Här vilar biskop Åke Bonnier. Och kanske något i stil med: Till uppståndelsens morgon. Men det får jag slipa på, eller ja, det får framför allt mina anhöriga slipa på.

---

Fakta: Åke Bonnier

Ålder: 66 år.

Bor: Skara, men flyttar till Lidingö i september.

Familj: Fru, två barn och fyra barnbarn.

Gör: Biskop i Skara stift fram till den 14 september. Kommer därefter fortsätta som ordförande för Svenska bibelsällskapet och ordförande för Sigtunastiftelsen. Är också nyvald ordförande för Läckö vänner. ”Kommer också predika några gånger och är öppen för vad Gud vill.”

---

Fler artiklar för dig