Med hjälp av 20 frågor försöker Dagen lära känna kristna kulturpersonligheter på ett nytt sätt. I serien På djupet med ... möter vi i dag evangelisten och lovsångsledaren Mattias Martinson som berättar om självupptagenhet, andlig förnyelse och varför hans vänner tycker att han borde ta Pepsi intravenöst.
Vad har uppfyllt dina tankar den senaste tiden?
– Den här sommaren ska vi lämna vårt hus på Öckerö där vi bott i tolv år för att flytta till Önnered i Västra Frölunda. Vi vill ha kortare resvägar till jobb och skola, men fortfarande ha nära till havet, båtarna, bryggan och salta bad. Vi har köpt ett 70-talshus som inte har renoverats sedan dess, så vi gör en rejäl rockad och förvandlar det till ett hus vi drömmer om: ett öppet hem med många ytor där vänner kan röra sig. Vi ställer en flygel i mitten så att det går att avnjuta konserter både inne och ute.
– Vi renoverar allt själva, men eftersom jag är synskadad och har tummen mitt handen tar vi kära vänner till hjälp. Hela huset är fullt av vänner som slipar, spacklar och målar.
Vilken biblisk person identifierar du dig med och varför?
– Jag tycker inte att jag identifierar mig med Lukas, men jag är ständigt inspirerad och imponerad av honom. Hans böcker har de senaste tio åren påverkat mig oerhört djupt. Egentligen är han väldigt olik mig: Han är läkare, det är inte jag. Han är också akademiker, och det är verkligen inte jag. Men han är vetgirig som få. Och det är tydligt att han ger oss det mest sjungande evangeliet av alla. Det kanske är där jag kommer in som lovsångskille. Det finns ingenstans folk sjunger så mycket som i Lukasevangeliet; frasen ”Prisa Gud” finns fler gånger i Lukasevangeliet än i de andra tre evangelierna tillsammans.
Vad har du för guilty pleasure?
– Det är ju ingen hemlis att jag alltid har med mig en termosflaska full med is som jag dagarna i ända fyller med Pepsi. Mina vänner inom sjukvården har föreslagit att jag kan ta det intravenöst eftersom jag tar det så ofta. Jag dricker inte kaffe, så jag behöver lite koffein för att hålla mig pigg.
Vem är Jesus för dig?
– Det snabba svaret är att han både är min frälsare och bäste vän. Ibland vilar jag bara i att han är min frälsare, men sedan finns det också ögonblick då jag verkligen erfar att han är min vän och räddare i nöden.
Vad kan få dig att ligga vaken på natten?
– Just nu är det renoveringsbehoven och lösningar på dem. Jag kan vakna och helt plötsligt komma på: Så kan man ju göra! Då kan jag somna om igen.
– Men jag är också en nattmänniska, så en bra film kan hålla mig vaken – och ge mig ro inför natten. Den charmiga En oväntad vänskap är en favorit.
Brukar du ljuga och i så fall när?
– Det där är ju en känslig fråga, men det klart att jag gör det ibland – för att förmildra en omständighet som annars kan låta okänslig och hård. Då kan man i för sig fråga sig hur kärleksfullt det är? Men det klart att det händer att man småljuger – usch ja!
När uppfylls du av människoförakt?
– Jag jobbar för en barnhjälpsorganisation och generellt sett växer mitt starka ogillande för den västerländska självgodheten och upptagenheten. Jag tror att vi skulle behöva omvända oss från vår självupptagenhet och i stället leva mer utgivande och generöst. Vi behöver se oss som syskon, familj, världsmedborgare. Det är vår medmänskliga plikt och vårt kristna ansvar.
– Ja, det där blev väldigt pretto, men du fattar vad jag menar.
Vad skulle du gärna ändra på hos dig själv?
– Med frågan du just ställde är nog svaret: min självupptagenhet. Jag vill utmanas att leva mer för andra, speciellt nu när jag bygger mitt eget hus. Det är inte mitt, eller ens vårt, utan ska vara till för andra.
– När vi skräms av världskrig och klimathot är risken stor att vi förminskar vårt synfält, att vi blir enögda och självupptagna för att vi tror att det är så vi överlever bäst. Då behöver jag komma tillbaka till den stora familjen och det globala ansvaret för min broder, min syster. För dessa mina minsta.
Vad skulle få dig att avfölja en person på sociala medier?
– Det gör jag titt som tätt. Jag letar ständigt efter goda förebilder i samhället i stort, människor som verkar leva sanna liv. Och om jag känner att vissa konton inte ger någon skön eftersmak kan jag välja att avfölja.
Det finns en nostalgisk nivå av nörderi i att sätta på de där gamla raspiga LP-skivorna, särskilt kring jul.
När möter du Gud?
– I badet, i Bibeln, i barnet, i bönen, i båten. Ja, det blev många B. Och i berättelsen! Då fortsätter vi på B, det blir bra.
Vem är din förebild och varför?
– Urban Ringbäck och Tomas Sjödin. Jag imponeras av ett liv väl levt – och de är inte färdiga än. Urban har varit i tjänst i samma församling i 28 år och fortsätter oförtrutet att kämpa och tjäna i glädje. Tomas har varit 40 år i samma församling. Han fortsätter också göra det han gör och står troget kvar. Och med den äran!
[ Urban Ringbäck blev tillfällig pastor i Västerås pingst ]
Vilken sak skulle du rädda först om det brann i ditt hem?
– Om frun och barnet redan är ute ur huset, så skulle det nog bli vår gamla LP-skivspelare som jag tycker så mycket om. Det finns en nostalgisk nivå av nörderi i att sätta på de där gamla raspiga LP-skivorna, särskilt kring jul. Det har funnits med sedan jag var liten, så det skulle vara svårt om vissa skivor försvann.
Vad ångrar du?
– Ja, käre Gud. Det kan vara mycket man ångrar, och ibland funderar jag om det kanske mest handlar om småsaker. För de större sakerna tar jag med Gud och frågar: ”Kan du eller jag göra något åt det här?” Sedan försöker jag följa hans råd och lämna det bakom mig. Det var också ett av min pappas ledord: ”Om det är förlåtet ska det nog också vara glömt”.
Vad skulle du vilja säga till ditt tolvåriga jag om du fick chansen?
– Den tolvåringen befann sig i en dramatisk era av sitt liv, för hans familj hade precis gjort den stora flytten från storstan rätt ut till Kolmårdenskogen och han gick från att vara streetsmart i förorten till att bli en udda fågel på skolgården. Han behövde nog höra precis det som pingstpastorn på orten sa när han mötte den här tolvåringen på speedwaybanan och lät honom köra en alldeles för stor motorcykel, en Husqvarna 420. Han talade in tro och riktning och hopp och tröst i den här lilla killen.
Nämn en händelse eller en period som präglat dig mycket.
– Jag fick vara med om en omfattande andlig förnyelseperiod i början av 1990-talet som präglade mig för livet och satte outplånliga, inte bara minnen, utan en inriktning för mitt liv och min förståelse för vem Gud är och vilka möjligheter han har att röra vid en människa. Det här skedde framför allt inom Stockholm Vineyard, men spred sig till fler platser.
Det vackraste ord du vet.
– Barmhärtighet. Det sammanfattar och symboliserar stjärnan och kärnan i den kristna tron.
Har du drömmar du inte förverkligat och vilka är de?
– Drömmar är känsliga saker för det kan ju hända att de inträffar precis som du önskar, men det kan också hända att de inte blir av. Jag har absolut drömmar, men jag vill nog inte dela så mycket. Vi får se om de slår in …
Din absoluta favoritdoft.
– Det finns en buske som heter smultronschersmin. När vi kliver ur bilen hemma ställer vi bilen precis vid den busken. Just nu är det sådan overklig och fullständig omslutande doft. Man blir helt lycklig och översköljd av skönhet i doftform.
När och var är du som allra lyckligast?
– Jag kan känna en enorm lycka i att få göra mitt jobb och nå fram och träffa rätt, om jag förkunnar eller leder lovsång.
– Den här våren har jag och min fru också gjort flera skogspromenader och återupptäckt stigfinnandets glädje.
Vad vill du att det ska stå på din gravsten?
– Jag brukar själv ställa den frågan när jag undervisar ungdomar; jag tror att det är bra att ha ett långt sikte i livet. När min älskade pappa Ingmar dog skickade någon ett sms med bibelordet från Lukasevangeliet där det står om Sakarias: ”När dagarna för hans tjänstgöring var över, gick han hem”. Det är inte bara poetiskt, utan profetiskt för allas våra liv, oavsett hur kort eller långt det blir. Det får det gärna stå på min gravsten.
[ Mattias Martinson: Poeter borde skriva lovsånger tillsammans med pastorer ]
---
Fakta: Mattias Martinson
Ålder: 52 år.
Bor: Snart i Önnered, Västra Frölunda.
Familj: Gift med Therese, två utflugna söner: Joel 23 år, Anton 22 år, och Ester som snart är 18 år och bor hemma.
Gör: Evangelist för Compassion, lovsångsledare, förkunnare, driver podden Martinson möter.
---
