En värmländsk Romeo och Julia-historia är grunden för den sommarteater som varje år sätts upp i Ransäter utanför Munkfors. I år har man velat bre på kärlekstemat lite extra genom att låta viga fyra par under föreställningarna.
– Jag nappade direkt på idén, säger prästen Kristina Traulsen.
En teaterpjäs och en äkta vigsel där det ska lovas evig trohet – kan det vara en bra kombo? Ja, det tycker åtminstone komikern och regissören Olof Wretling och biträdande kyrkoherden Kristina Traulsen, präst i Forshaga-Munkfors församling. Tillsammans sätter de upp fyra föreställningar av lustspelet Värmlänningarna på Ransäters hembygdsgård, där det alltså blir både skådespeleri och äkta kärlek.
– Hela idén kom till mig när jag kände att jag ville jobba med tematiken försoning, säger Olof Wretling i samband med att han intervjuades om pjäsen i TV4:s Nyhetsmorgon.
Hela idén kom till mig när jag kände att jag ville jobba med tematiken försoning.
— Olof Wretling
– I den tid vi lever nu, med så mycket oro och osäkerhet i världen, så bygger det på att vi någon gång måste hitta försoningen för att komma vidare och våga tro på framtiden. Vad kan vara mer symboliskt för det än vigseln och bröllopet?
Fyra äkta brudpar
Pjäsen kretsar kring Erik och Anna, barn till var sin bonde, som hamnat i fejd med varandra. Erik och Anna vill gifta sig, men det går inte fäderna med på till en början. Föreställningen har satts upp i över 70 år, men denna gång ville man göra något extra av den. Olof Wretling kom därför med idén att man skulle ha fyra riktiga par som får vigas under själva föreställningen. De äkta brudparen är med och spelar lite teater. Det finns även en hopfällbar kyrka som ska användas.
Men prästen får vara sig själv helt och hållet. När Kristina Traulsen fick frågan om att vara med var svaret självklart.
– Jag tyckte det var väldigt bra ide och nappade direkt, säger hon till Dagen.
– Det är verkligen såsom Olof säger att vi behöver fokusera på hoppet, på kärleken och på framtiden och inte tappa modet.
Lärt sig teaterspråk
Det är ovanligt för en präst att vara med på teaterrepetitioner, men det har Kristina fått vara inför de fyra föreställningarna med start på midsommar. Hon har även lärt sig lite teaterspråk. Men hon är mån om att vigslarna ska kännas på riktigt, för det är på riktigt som paren gifter sig.
– Det är ungefär som en drop-in-vigsel, fast lite kortare, med psalmsång och musik. Jag tycker det är viktigt att kyrkan och församlingen visar sig där folket finns, så det blir bra detta.
Är det något du inte får säga eftersom det ingår i en föreställning?
– Nej, jag får göra som jag brukar, förutom att hålla ett långt vigseltal. Men jag har träffat brudparen och pratat med dem och vi har även repeterat på nationaldagen då jag fick viga ett par i Karlstad, det var fint.
Oavsett vad som händer i livet finns Gud med, det vill jag få fram.
— Kristina Traulsen
Passar du på att säga något särskilt när du har en utvidgad publik på det här sättet?
– Det är många bibeltexter som ska läsas och där kommer det fram att all kärlek kommer från Gud. Oavsett vad som händer i livet finns Gud med, det vill jag få fram. Sedan har jag lagt till i förbönen att vi ber för vår oroliga värld, våra barns framtid och att Gud får visa oss hur vi kan leva i fred med varandra.
[ Planerade bröllopet på två månader ]
Ser du någon risk att man blandar ihop vad som är teater och vad som är kyrkliga handlingar?
– Nej, det tror jag inte. Jag säger att ”Nu står vi här inför Gud” och då tror jag man förstår vad det handlar om. Vi får också tillfälle att be Fader vår tillsammans och jag får be välsignelsen över alla som är där.
Olof Wretlings dotter Doris Wretling är producent för föreställningen. Hon har uppskattat att samarbeta med Svenska kyrkan säger hon.
– Det har varit jätteintressant. Jag är själv döpt och konfirmerad, men inte jätteinsatt i det kyrkliga. Jag har lärt mig väldigt mycket genom Kristina, saker som det känns som att jag redan borde kunnat. Oavsett om man är religiös eller inte så tror jag alla tycker detta är en fin grej.
---
Fakta: Föreställningen Värmlänningarna
- Ett folklustspel som sätts upp i en handgrävd amfiteater i Ransäter varje sommar sedan drygt 70 år. Spelas under midsommarhelgen.
- Bygger på en kärlekshistoria om den rike bondsonen Erik och den fattiga torparflickan Anna. Paret är innerligt förälskade men en infekterad familjefejd står i vägen för deras kärlek.
- I år förstärker man kärleken genom att viga ett nytt par vid varje föreställning. Prästen Kristina Traulsen från Forshaga-Munkfors församling kommer att viga dessa par under spelperioden.
- Berättelsen skrevs av Ransäterssonen Fredrik August Dahlgren år 1845. I uppsättningen ingår ett tjugotal skådespelare och artister, orkester och en 80 personer stor ensemble med amatörskådespelare i alla åldrar.
---
