Krönikor

Babels torn-läge när skärmbarnen som inte läser växer upp

“Även om alla i skolan lär sig att avkoda bokstäver, kan allt färre elever förstå en text”, skriver Emmy Stiernblad

Det har varit pingst, hänryckningens tid.

Men på söndagsmässan blev jag påmind om att pingsten också handlar om något annat, det handlar om att förstå varandra.

I det Gamla testamentet byggde folket en stad med ett torn som skulle nå himlen, Babels torn. Detta blev starten på språkförbistringen, då straffet från Gud var att vi inte längre kunde tala samma språk.

I Nya testamentet kommer pingsten, då försvinner straffet. Plötsligt förstod människor varandra igen.

Att kunna läsa är att förstå en kultur

Historien om Babels torn drar faktiskt samma slutsats som dokumentären Läsglappet på SVT-play. Det är språket som förenar oss.

1986 flyttar missionären Lisbeth Fritzell från Vetlanda till Papua Nya Guinea, hon känner sig kallad. Fritzell ska översätta Nya testamentet till det lokala språket ramoaaina. Språket existerar i en så kallad talande kultur, det finns inget skriftspråk. Lisbeth måste alfabetisera hela språket, vilket hon lyckas med. I dag finns Nya testamentet på flera lokala språk på Papua Nya Guinea.

Att översätta Bibeln till ett lokalt språk med några tusen talare kanske kan framstå som en småsak. Men att kunna läsa sitt modersmål är grunden för intellektualitet.

Att kunna läsa är att förstå en kultur. Det är läsandet som utvidgar vår fantasi, vårt tänkande.

Ur ett historiskt perspektiv har vi sett vår höga läskunnighet som ett tecken på välstånd. I Sverige var vi tidigt ute med bred läs- och skrivkunnighet när alla svenskar skulle kunna läsa Katekesen. Tack vare Fritzells gärning kan nu även stammarna på Papua Nya Guinea se sitt kulturarv i ett nytt ljus. Då som nu är läsningen grunden för en kulturell gemenskap.

Men vi har tagit vår läsförståelse för givet, för den sjunker för varje år. I Läsglappet beskrivs det hur barn allt oftare kommer från hem där det inte finns någon läsande förebild över huvud taget. Böcker väljs bort till förmån för skärmar. Även om alla i skolan lär sig att avkoda bokstäver, kan allt färre elever förstå en text.

Men är det ens ett problem att många elever inte längre kan ta in en längre text? Eller har orken att läsa en roman? Vi kan väl använda AI som tolkar texterna åt oss? Eller varför inte ordsöka direkt i dokumentet för att få ut den specifika detaljen som vi söker? Är inte ljudbok trevligt?

Det är lika lätt att vifta bort betydelsen av låg läsförståelse som det är att vifta bort Lisbeths översatta biblar.

Men språket är kittet som håller ihop vårt samhälle.

Det är därför straffet för Babels torn var så grymt.

Fler artiklar för dig