Tomas Andersson Wij längtade efter ett längre skrivprojekt men visste inte vad det skulle handla om. Då kom samtalet från ärkebiskop Martin Modéus som ställde frågan om artisten ville skriva nästa års fastebok
Fastan handlar om att avstå.
Det har jag aldrig varit bra på.
Mat, dryck, flärd och utsvävningar.
Arga mejl till rockrecensenter.
Allt har jag unnat mig.
Så inleds nästa års upplaga av ärkebiskopens fastebok. Författare är artisten och låtskrivaren Tomas Andersson Wij, som med fastan som utgångspunkt bland annat kommer att försöka ta reda på om han kan kalla sig kristen.
– Fastan är ju en tid för introspektion och andlig fördjupning och jag har använt temat för att fundera kring det kristna, kring samhället och mig själv
– Det har varit en både läskigt och rolig process. Jag har skrivit väldigt intuitivt. Blandat korta och långa kapitel. Jag har känt att kraften varit med mig när jag skrivit. Men däremellan har jag vaknat på nätterna och funderat på att hoppa av alltihop, säger Tomas Andersson Wij till Dagen.
Vad tänkte du när du fick förfrågan från ärkebiskopen?
– Jag kände inte till traditionen med fastebok sedan tidigare. Men jag hade nämnt i min aftonbön att jag längtade efter att något nytt skulle hända. Att jag skulle få skriva något längre. Och kort därefter hörde Martin Modéus av sig.
Ett sådant konkret svar på aftonbönen måste ha varit en styrka under de där nätterna då du funderat på att ge upp?
– Ja, jag berättade faktiskt för Martin att jag tvivlat och funderat på att dra mig ur. Då sa han bara att det är ett bra tecken, haha! Jag tror att jag förstår vad han menar. Jag tycker själv att det är något misstänkt med människor som rusar upp i talarstolen, som genast anmäler sig. Att skriva om Gud, det outsägliga, är ju en sorts omöjlighet. Har man inte lite ångest inför det så är det något som är fel.
Några kommer säkert kalla boken vägledande och andra förledande.
Utmaning att skriva utan melodi
I boken skriver Tomas Andersson Wij bland annat om språket och språkets begränsningar för att uttrycka det där som går bortom orden. I sitt musikskapande har han alltid haft melodierna till hjälp när språket inte räcker till och han konstaterar att just detta varit en stor utmaning i projektet med fasteboken.
– När jag skriver låtar gör jag det i ett slags halvdunkel. Nu har jag varit tvungen att tända lampan och verkligen se och reflektera över vad det är jag skriver. För mig blev lösningen att vara helt öppen med mina egna tvivel, med paradoxer, med det som liksom inte går ihop. Jag redovisar allt det där, jag vill inte framstå som mer säker på saker än vad jag är. Jag ser det som att jag skriver med blyerts, det går att sudda, det går att ändra. Jag tänker att jag talar tydligt för att bjuda in till ett samtal, till en fortsättning.
Inget inomkyrkligt språk
Just det där motståndet mot det tvärsäkra svaren har följt Tomas Andersson Wij genom hela hans karriär. Samtidigt är tanken med ärkebiskopens fastebok att böckerna ska vara vägledande. Så hur är då popartisten som andlig vägledare?
– Några kommer säkert att kalla boken vägledande och andra förledande. Mitt språk kanske inte är det här inomkyrkliga språket. Men jag har verkligen försökt att skriva så ärligt och sant som jag kan och jag upplever att jag har fått det här uppdraget för att vara mig själv och skriva på mitt sätt.
[ Maria Küchen: Kristna var intresserade av min omvändelse, inte av mig ]
Skriver om väckelse
Tomas Andersson Wij skriver även om sina erfarenheter från Allhelgonamässan på Södermalm i Stockholm, som han var med och grundade. En mässa och ett sammanhang där människor med vitt skilda bakgrunder och erfarenheter av kyrka och kristen tro funnit ett andligt hem.
– Det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka på den tiden. Att jag en gång i livet fick vara med om en sådan organisk väckelse. En rörelse som växte helt utan media och marknadsföring. Bara genom att människor berättade för andra om att den här platsen fanns.
– Jag skriver också om de problem jag såg med mässan och som ledde till att jag hoppade av efter sju år. Jag upplevde att den stelnade i sina former och att vi, som alltid hade gjort ett nummer av att vi inte sökte konsensus, ändå graviterade mot det. Jag upplevde en besvärande självgodhet. Men jag är väldigt glad över att mässan överlevt de här kriserna och fortfarande finns kvar i dag och är så pass stor att den knoppat av sig i Katarinamässan.
[ Tomas Andersson Wij: Teologin stod i vägen för min tro ]
Söker jämvikt
Fasteboken som kommer att släppas i början av nästa år har ännu inte något namn. Men Tomas Andersson Wij berättar att den första versionen av boken är färdig och att manuset precis gått iväg till redaktören. En del arbete återstår.
Vad skulle du säga är ditt ärende med boken, vilken spik är det du hamrar på?
– Det svårt att säga, jag har som sagt skrivit väldigt intuitivt och jag är precis klar. Men mycket handlar om att hitta jämvikt. Att fastan handlar om att avstå, men också om att ge sig hän, att utsätta sig, att gå ut i öknen och möta farorna. Och den där jämvikten reflekterar jag kring både på ett personligt och på ett större samhälleligt plan. Jag resonerar också om vad jämnvikt innebär för kyrkan, om det gamla gnisslet mellan Dionysos och Apollo, mellan utlevelse och rationalitet.
Det har du skrivit om i sångtexter också. Att du sökt Gud ”... i regler, i extas och i ord”.
– Haha, ja det är sant. Det var i låten Nu kommer jag hem från 2005. Du ser, det har inte hänt någonting!
I inledningsraderna till boken konstaterar du att du aldrig varit bra på att avstå. Har du lärt dig det nu?
– Om jag känner en viss ambivalens inför fastans påbud om att avstå så beror det på att jag avstod så mycket, så tidigt. Redan som 11-åring var jag ute i öknen och fäktades mot demoner. Jag kände skuld för allt. För att bli en hel människa var jag tvungen att utsätta mig för det jag var rädd för, och att falla för frestelserna. Min fromma uppväxt följdes av en lång period där jag vägrade avstå från något.
– Nu tror jag att jag har hittat en bättre jämvikt. Det är överdrifterna som skadar oss. Och det gäller överdrifter av njutning lika mycket som överdrifter av askes och kontroll. Vi måste lära oss att leva i det kraftfältet, för vi behöver både extas och ordning, säger Tomas Andersson Wij.
---
Fakta: Ärkebiskopens fastebok 2025
- 2025 års fasteboksförfattare är artisten och låtskrivaren Tomas Andersson Wij. Boken kommer ut i början av nästa år och ges ut av Verbum förlag.
- Under Bokmässan i Göteborg kommer ärkebiskop Martin Modéus och Tomas Andersson Wij att samtala om fasteboken både inne på mässan samt i en kvällssamling i Göteborgs domkyrka den 26 september.
- Konseptet “ärkebiskopens fastebok” innebär att en författare varje år väljs ut av ärkebiskopen för att skriva en bok som kan fungera som vägledande läsning under fastetiden. Böckerna i serien är fristående och nästa års fastebok blir den trettonde i sviten.
- Tidigare författare till fasteböckerna är exempelvis Maria Küchen, Ylva Eggehorn, Martin Lönnebo och Esbjörn Hagberg.
---
