Författaren Victoria Larm hade nyligen blivit upptagen i Katolska kyrkan när hon träffade sin blivande man Christer Sturmark – Sveriges kanske mest kända ateist. För Dagens Malina Abrahamsson berättar hon om sitt intresse för andlighet och varför hon har valt bort barn till fördel för skrivandet.
LIDINGÖ. Från balkongen i Victoria Larms och Christer Sturmarks villa på Lidingö ser man Mälarens inlopp och Finlandsfärjorna som flyter förbi.
– Utsikten är faktiskt inte helt olik från där jag växte upp. Vi bodde på en höjd precis vid en stor sjö, berättar Victoria Larm medan hon ordnar en cappuccino.
Hon kommer från Löpanäs utanför småländska Rottne och har fortfarande en skrivarstuga på tomten hos sina föräldrar. Där har hon författat stora delar av sin serie Pestmasken – tre historiska spänningsromaner som utspelar sig i överklassen i Stockholm och Venedig på 1930-talet. Nu är den tredje, fristående, delen Den döende slaven (Norstedts) släppt.
Kommer inte från överklassen
Victoria Larm gör ingen hemlighet av att seriens huvudperson – den begåvade, filosofi- och litteraturintresserade Livia – har lånat drag från henne själv, med skillnaden att Victoria inte kommer från överklassen. Hennes pappa är billackerare och mamman frisör. Tillsammans har de också fött upp dressyrhästar.
– Mamma och pappa var värsta teamet. De siktade jättehögt, arbetade så himla hårt och tog för sig på ett sätt som andra med samma bakgrund inte gör. Det finns ett bra ord på engelska för det där: Grit. Jag tror jag har fått det från dem.
Hon slår sig ner med en cola i en av fåtöljerna i det luftiga vardagsrummet, sträcker kaffekoppen till mig.
Det märks att det är två intellektuellt och kulturellt intresserade personer som bor i Lidingövillan: böcker överallt, fotokonst på väggarna, en Steinwayflygel och ett avancerat teleskop. Och flera religiösa figurer. Jag undrar om de fanns i huset redan innan Victoria flyttade in för fem år sedan, eller om det var hon som tog med sig dem. Men jag glömmer att fråga.
Blev ihop direkt
Hennes man, Christer Sturmark, fick stora framgångar som IT-entreprenör på 1990-talet men är numera förläggare på Fri tanke förlag. Mest känd är han för sin tid som ivrig debattör som ordförande för Humanisterna. Victoria Larm hade däremot inte koll på honom innan de träffades och skyller på att hon i princip bara läste amerikanska nyheter trots att hon alltid bott i Sverige.
Men så gick hon på ett scensamtal med psykologiprofessorn Steven Pinker som Christer Sturmark modererade.
– Jag tyckte om Christers sätt att tala och röra sig och kände omedelbart: Vi kommer prata en dag. Och sedan skickade jag en vänförfrågan på Facebook och vi började skriva om Pinker och alla våra gemensamma intressen. Och sedan träffades vi och blev ihop direkt.
[ Christer Sturmark: Fler människor borde vara som Carola ]
Första gången ni sågs?
– Ja, men det var nästan så att vi blev ihop när vi skrev till varandra. Det var som att det var förutbestämt att det skulle bli vi. Christer skulle kanske inte formulera det på samma sätt, men jag gillar att säga så, säger Victoria Larm och ler.
I panoramafönstret intill henne står The Black Books – en samling med psykiatern Carl Gustav Jungs publicerade dagböcker. Victoria Larm är ett stort Jung-fan. På förra årets Bokmässa såg jag henne debattera Jung och Freud med en nästan dubbelt så gammal freudian. Han använde en palett av härskartekniker för att underminera hennes argument. Men Victoria Larm bet ifrån. Snabb i ord och tanke.
Även utanför scenen, nu i en fåtölj mitt emot, slås jag av hennes oväntat kraftfulla närvaro.
[ Hon tröttnade på att vara "katoliken som skriver om sex" ]
Älskar att vara ensam
Hon säger att hon alltid gått sin egen väg, haft en stark inre kompass. I skolan var hon överaktiv och understimulerad, hemma lekte hon mest i naturen och kunde redan som barn nå meditativa tillstånd. Och trots att ingen i hennes familj läste, drogs hon in i böckernas värld – till Narnia och Sagan om Ringen.
– Jag har alltid vetat att jag är konstig. Jag älskar att vara ensam, får inte ut så mycket av småprat eller det lättsamt sociala. De flesta av mina vänner är åttioåriga män, men de börjar ju … dö.
Hon ler snett.
Victoria Larm har precis fyllt 40. För tjugo år sedan kom hon till Stockholm för att studera historia. Hon har skrivit hela livet, men det var under universitetsstudierna som hon bestämde sig för att satsa på ett liv som författare.
– Om man får välja kall i livet så väljer man ju inte att bli författare; det är bättre att ta något där man enkelt kan få en anställning. Men samtidigt: när ens kall blir klart för en, blir det också möjligt att genomföra; det är så verkligheten är konstituerad.
– Sedan är det ju upp till mig att förverkliga kallelsen. Jag insåg att om man viger hela sitt liv till en enda sak, medan andra människor gör andra saker, kommer oddsen att bli utgiven se ganska bra ut efter några år.
Vad har du valt bort för att kunna fokusera på skrivandet?
– Innan jag träffade Christer var det ett medvetet, och ganska enkelt, val att inte föda barn, säger Victoria Larm.
Hon lägger till:
– Men om jag inte hade haft skrivandet hade jag nog skaffat barn i alla fall. För det finns massor av människor som skaffar barn fast de är ganska neutrala till det.
Försörjde sig som stylist
Under tiden som hennes jämnåriga bildade familj, arbetade Victoria Larm målmedvetet med manuset till sin debutbok: skrev flera timmar om dagen, lämnade i princip bara lägenheten de stunder hon arbetade som stylist för att försörja sig. Historien som hon arbetade på är i grunden densamma som i Pestmasken-serien, men redigerad och förfinad gång på gång. När den efter mycket slit till slut gavs ut kände Victoria Larm: Ingenting!
– En insikt jag har fått är att det känns mycket mer att längta – att stå på en plats och titta in – än att faktiskt kliva in på den platsen. För när man väl är på rätt plats i livet känns det ingenting.
– Inför första boken var mitt ego också totalt uppblåst; jag hade massa föreställningar om hur mottagandet skulle bli. Det blev jättebra, men inte det omedelbara genomslag jag hade tänkt mig. Så egot punkterades massa gånger och jag fick verkligen ödmjuka mig … Men det var bra. Då kunde jag fokusera på att skriva.
Efter tre böcker på tre år, och ett avtal om tv-serie, kan Victoria Larm nu försörja sig på skrivandet, berättar hon. Men hon slappnar inte av, utan jobbar fortfarande lika hårt.
Avslutar kvällen med schack
Hon säger att hennes liv är ”extremt inrutat”. I fåtöljerna där vi sitter börjar hon och Christer varje morgon: Christer läser tidningarna medan Victoria dricker kaffe, lyssnar på klassisk musik och ”stirrar rakt ut”. När Christer sedan åker in till stan för möten, börjar Victoria sitt första skrivpass. Vid tvåtiden tar hon en promenad, läser sedan i två timmar, skriver lite till. Därefter lagar hon mat till sig själv och Christer. De avslutar kvällen med ett parti schack.
– Det var först när jag träffade Christer som jag insåg att ensamheten, som jag älskar, förutsätter att jag också har någon som jag kan känna mig totalt samhörig med. Han är den enda som inte stör min introspektion.
När Victoria Larm blev ihop med Christer hade hon nyligen blivit katolik. En ödets ironi att Sveriges kändaste ateist blir ihop med någon som tillhör kyrkan? Jag frågar henne om det någon gång varit ett bekymmer att de delvis har olika livsåskådningar.
– Nej, alltså de flesta par har ju problem med att de inte har samma intressen. Men vi har ju massor av gemensamma intressen.
Klassisk musik och schack?
– Ja, men framför allt verklighetens natur. Vi är fixerade vid det, vill prata om det jämt. Vad är verkligheten? Vad är människan?
– Och vi håller med varandra till... 84 procent kanske, men sedan gör vi olika metafysiska ställningstaganden.
Victoria Larm menar att både hon och Christer kan härleda sina argument hela vägen, men att de landar i olika slutsatser.
– Jag använder ordet Gud, det skulle aldrig Christer göra eftersom det är så kontaminerat. Sedan har ju jag hela mitt jungianska kapital. Han känner sig inte dragen till språkspelen som jag använder mig av, men däremot gillar han att höra mig prata om det. Annars hade det varit svårt.
Gifte sig borgerligt
Paret gifte sig borgerligt för två år sedan. Victoria insisterade aldrig på en kyrklig vigsel eftersom hon inte tror att sakrament endast kan utföras av kyrkan.
– På så vis är jag inte traditionell i min religiösa anknytning, konstaterar hon.
Vad var det som gjorde dig religiöst intresserad?
– I tonåren hade jag väldigt svåra ätstörningar, massa skräckfantasier som hade med vikt att göra. Ätstörningens främsta verktyg är att kontrollera människan med tankens hjälp, och när jag var 18 insåg jag att jag bara skulle lyckas frigöra mig från ätstörningen om jag lyckades frigöra mig från tankarna.
Det här ledde henne in på zen-meditation. Äntligen blev det tyst i huvudet.
– Men då uppstod en annan fråga: Vad är jag om jag inte är det tänkta? Där började den stora resan.
Victoria Larm hade ingen som vägledde henne i sökandet, allting kom inifrån henne själv, säger hon. Hon menar att om man bara är desperat nog, kommer man att leta intensivt – och till slut hitta det man söker. Särskilt om man är en läsande person.
Upptäckte de kristna mystikerna
I Victoria Larms fall hittade hon de kristna mystikerna: Thérèse of Lisieux, Teresa av Ávila och Thomas Merton. Och den samtida Richard Rohr. En gemensam nämnare är att de är katoliker, och Victoria Larm märkte att hon “svarade väldigt starkt på det katolska”. Och på Jesus som arketyp.
– Jag graviterade hela tiden mot det, säger hon.
Hon förklarar:
– Jag tror verkligen att vi kommer in i den här världen med grundförutsättningarna inom oss. Om vi då vittrar vattenhål eller tillväxtpotential leds vi dit. Om vi inte går dit skrumpnar vi ihop, lever ett liv i obalans.
Victoria Larm är vältalig – både intensiv och eftertänksam i sitt sätt att prata. Men när jag ber henne berätta mer konkret om sin väg in i Katolska kyrkan blir hon försiktigt med orden. Det jag får veta är att hon hade några vänner i S:ta Eugenia församling i Stockholm och att hon gick katekeskursen där för sju år sedan.
– Jag känner absolut en samhörighet med Katolska kyrkan, men jag går extremt sällan i mässan – har svårt för den ordström som finns där. Jag skulle kunna kalla mig för katolik, men jag tror inte att andra skulle vilja kalla mig för katolik eftersom jag inte skriver under på alla kristna dogmer, och mitt gudsbegrepp inte ett teistiskt sådant.
Fjärde boken på väg
Däremot älskar hon att diskutera, säger hon. Under hela intervjun gör hon något, för intervjuoffer, ovanligt: ställer massor av frågor tillbaka.
– Vad tänker du om alla mirakel i Bibeln? Det skulle jag vilja diskutera någon gång!
Just nu läser hon religionshistorikern Mircea Eliade som research inför sin fjärde bok. Den är en sorts föregångare till romanserien om Pestmasken och utspelar sig 1911 i Venedig. Precis som i sina tidigare böcker vill hon stå för intellektuell höjd och samtidigt bjuda på en spännande historia. Hon är oförställd i sin entusiasm.
– Den nya boken blir en blandning av vetenskap och religion. Den är jätterolig att skriva!
---
Fakta: Victoria Larm
Ålder: 40 år.
Familj: Gift med Christer Sturmark. Bonussonen Leo.
Bor: Lidingö.
Gör: Författare. Driver också podcasten ”Den gyllene grenen” med sin man.
Aktuell: Med boken ”Den döende slaven” (Norstedts).
---
