Under 36 dagar levde fotografen Christoffer Hjalmarsson som hemlös på Stockholms gator. Nu har han frivilligt tagit klivet in i ett svenskt fängelse för att leva där under en månads tid.
– Alla tror sig veta hur det är i ett svenskt fängelse, men det är få som faktiskt har koll, säger Christoffer Hjalmarsson till Dagen.
När SVT-serien 36 dagar på gatan hade premiär 2018 fick tittarna en unik inblick i hur livet som hemlös kan te sig. Nu har samme dokumentärfotograf, Christoffer Hjalmarsson, 36 år, tagit sig an en ny utmaning: att under 30 dagar leva på fängelset i Halmstad. På samma plats har bland andra två av Malexandermördarna avtjänat delar av sina straff. Den 14 maj börjar 30 dagar i fängelse att sändas.
Christoffer Hjalmarsson berättar att han drivits av samma syfte som vid den tidigare dokumentärsatsningen.
– För mig handlar det om att få en unik möjlighet att berätta om människor som sällan hörs eller syns i medier. Det var otroligt fascinerande att få chansen att släppas in i en så stängd och sluten miljö och spela in en ofiltrerad dokumentär om människorna som lever i fängelse.
Ser du dig som en slags talesperson för samhällets marginaliserade?
– Nej, det skulle jag inte säga, men däremot är jag ytterst tacksam att ha fått förtroendet att få skildra dessa personers tillvaro och liv. En journalist som uppskattade den tidigare dokumentärserien där jag levde som hemlös sa till mig att socialreportage är en genre som inte längre prioriteras i medier i dag, och det har jag burit med mig sedan dess. Jag tycker det är så viktigt att det får ta plats, oavsett viken miljö som skildras, säger han.
Sugs tillbaks in i mellanstadiet med dess hierarkier
Christoffer Hjalmarsson medger att det även finns ett stort mått av egen nyfikenhet i det hela – kanske var det till och med det som lockade mest: att få göra något så unikt som att under en tid få dela vardagen med fängelseinterner, utan att själv ha begått ett brott.
– Alla tror sig veta hur det är i ett fängelse, men det är väldigt få som faktiskt vet. Man kanske har sett dokumentärer från utländska fängelser eller spelfilmer som skildrar fängelsemiljön, men det är inte verkligheten, alls, menar han.
– När man kommer till fängelset sugs man på något sätt tillbaka till mellanstadiet med dess hierarkier – det påminner om hur det var där. Det finns en förutfattad bild om den goda maten, att man har det så bra där inne, men det tyckte jag inte stämde. Det som inte heller brukar synas i spelfilmerna är vad frihetsbegränsningen gör med en människa. Det är ofrånkomligt att bli påverkad av det. Man vet inte vad det innebär att bara få en timme om dagen då man får gå ut, innan man själv upplevt det.
Svårt få till
Förlagan till programmen har varit en norsk satsning som heter Petter uteliggaren och Petter i fängsel. Redan 2019 påbörjades arbetet med den nya svenska serien, men med pandemin och med det stora säkerhetstänk som omgärdar fängelsemiljön har projektet dragit ut på tiden. Det har varit många svårigheter längs vägen, enligt Christoffer Hjalmarsson. I höstas, från mitten av september till mitten av oktober, kunde han till sist genomföra inspelningen på anstalten i Halmstad.
För att inte ta upp en ordinarie fängelseplats bodde Christoffer i en cell som var stängd för ombyggnad. Eftersom de intagna är inlåsta från 19 till 07 varje dygn har även han vistats i sin cell under den tiden. Dock med olåst dörr, eftersom Kriminalvården inte får låsa in någon som inte är dömd.
Jag tyckte det var jättejobbigt att vara ifrån familjen, det var helt vidrigt.
— Christoffer Hjalmarsson
Påverkas starkt av inlåsning
Christoffer berättar hur vissa interner kunde uttrycka en lättnad av att få bli inlåst – då behövde man inte förhålla sig till någon annan förutom sig själv – medan andra upplevde det som ”fullkomligt vidrigt” när låskolven åkte in och förseglade dörren. Båda reaktionerna var sorgliga, tyckte Christoffer Hjalmarsson, som också förvånades över sin egen starka reaktion över att vara i fängelset och inte träffa sina anhöriga.
– Även om jag satt där på en ”kaffevolta” som en kortare tid kallas på fackspråk, så gjorde det starkt intryck. Jag tyckte det var jättejobbigt att vara ifrån familjen, det var helt vidrigt.
När han spelade in gatan-serien fanns det inget barn med i bilden – nu hade han en son på 1,5 år. Saknaden efter honom var helt klart det värsta, menar Christoffer Hjalmarsson, som precis varit föräldraledig innan inspelningen tog vid.
Du levde 36 dagar som hemlös och nu 30 dagar som fängelseintern – får du kritik för att skildra något som du själv bara upplever tillfälligt?
– Absolut, det finns den typen av kritik. Men samtidigt tycker jag det är så fascinerande och en unik förmån att få möjlighet att över huvud taget skildra en miljö på det här sättet. Det finns nog inga andra medier som har resurser att skildra något under så lång tid.
– Men visst funderade jag på om jag skulle sitta längre tid i fängelse, men det fanns liksom inte ork, jag var så himla trött på slutet och ville bara hem. Det säger väl något om tillvaron på fängelset när man känner så redan efter 30 dagar.
[ Hans liv bland hemlösa på gatan sänds på SVT ]
---
Fakta: 30 dagar i fängelse
- Den tidigare SVT-serien 36 dagar på gatan prisades som ”årets fakta- och samhällsprogram”. 30 dagar i fängelse är en uppföljare till den, där Christoffer Hjalmarsson själv filmar sin vardag och sina upplevelser.
- Inspelningen gjordes på Anstalten Halmstad, där bland andra två personer bakom Malexandermorden, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson, avtjänat straff. Kriminalvården har inte haft något inflytande över innehållet i programmen mer än när det gäller vad som kan visas utan att riskera säkerheten på anstalten.
- Christoffer Hjalmarsson är född 1988 och arbetar som fotograf på SVT.
---
