Med sin förra film Emily och den Magiska Resan gjorde paret Marcus Ovnell och Jenny Lampa internationell succé. Nu har deras nya film Scapegoat biopremiär. Och den här gången står kyrkan i centrum.
Marcus Ovnell befinner sig i tennishallen i Båstad, inte långt ifrån hemmet i Förslöv. I bakgrunden hörs ljudet av racketslag. Han har pausat en träningsmatch med en kompis för att berätta om sin nya film.
– Du får hejda mig om jag pratar för mycket, jag kan prata hur mycket som helst, varnar han.
Tonen är munter, men filmen som vi ska prata om; Scapegoat – engelska för ”syndabock” – är en mörk och våldsam historia. Marcus Ovnell har skapat den tillsammans med sin fru Jenny Lampa. I filmen skildrar de vad som händer i ett samhälle – och inom en enskild präst – när ett kriminellt gäng flyttar in på ett liten ort och en dag dyker upp i kyrkan.
Kyrkan gav en ram för livet
Idén till filmen väcktes när Jenny Lampa, som skrivit manus, hittade en tidningsartikel om hur en supporterklubb flyttat in på en landsort och bjudit byborna på fest. I samma veva läste hon Joel Halldorfs bok Gud: Återkomsten, som handlar om religionens plats i det postsekulära samhället.
– På ganska kort tid har samhället förändrats; från att kyrkan samlade människor och gav dem en sorts ram för livet till att vi i dag lever individualistiskt, säger Marcus Ovnell.
– När jag var ung var det självklart att konfirmera sig. I dag är det nästan ingen som gör det. Men vem tar kyrkans plats? Är det gängen? Är det Instagram? Trots att religionen tappat sitt inflytande ser vi att människor fortsatt söker en gemenskap. Vi vill tillhöra. Och då blir frågan: Vem öppnar famnen för oss?
Prästen Sam som skildras i Scapegoat har själv ett kriminellt förflutet. När gänget på orten börjar rekrytera unga killar ställs han inför ett val: se på och be till Gud eller ta saken i egna händer.
Ville förstå religion på ett djupare sätt
Marcus Ovnell har själv varit aktiv i Svenska kyrkan i perioder. Han berättar att han också har många vänner i Filadelfiakyrkan och när han och hans fru bodde i Stockholm följde de ibland med till gudstjänster. Deras dotter var med i barnverksamheten.
– När vi bestämde oss för att skriva in en präst i huvudrollen i filmen kände jag att jag verkligen ville förstå religion på ett djupare sätt, så då läste jag teologi på distans från Umeå universitet.
Hur var det?
– Fantastiskt! Oavsett vad man tror på är ju Bibeln otrolig litteratur. Det är som en gåva att ta emot.
Marcus Ovnell betonar att Scapegoat inte är någon typiskt ”kristen film”, men samtidigt är han glad om den kan väcka existentiella frågor hos publiken.
– Typiskt kristna filmer, särskilt i USA, handlar ofta om att någon ber till Gud och sedan kommer Gud ner till jorden och ställer allt till rätta. Men så fungerar det ju inte i verkligheten.
– Och min upplevelse är att ganska få religiösa har den typen av tro. Snarare är de vana att vrida och vända på frågor, de är inte rädda för det som är komplicerat och mångbottnat.
Marcus Ovnell beskriver Scapegoat som en dramafilm som är filmad som en skräckfilm.
– När Jenny presenterade filmidén tyckte jag att den var så obehaglig. Och det som händer i samhället: att kriminella gäng snärjer barn, är ju obehagligt. Jag ville att filmen skulle vara läskig.
Varför ville du skildra just mötet mellan kyrkan och ett kriminellt gäng?
– För att det är sådan stor kontrast; det blir det goda mot det onda, om man hårdrar det. Samtidigt vill vi nyansera och visa på att det inte är svartvitt. Prästen har ju också ett mörkt förflutet som han kämpar med, säger Marcus Ovnell och skjuter sedan in:
– Om jag hade fortsatt plugga teologi hade jag velat skriva om synd. Vi lever ju alla i någon form av synd, men vad gör vi med den?
Inte lätt att vara präst
I Scapegoat har Marcus Ovnell också varit intresserad av att undersöka vad det kostar att tro.
– Det är inte lätt att vara präst, du måste stå upp för en tro varje dag. Och vad händer om man säger en sak och gör en annan? frågar han.
I filmen gestaltas prästen Sam av skådespelaren Tobias Hjelm, känd från Stockholms stadsteater och flera svenska dramaserier. Marika Lagercrantz gör en mindre roll som kantor. Ledaren för det kriminella gänget spelas av den danska stjärnan Dejan Čukić.
Hur tror du att det religiösa temat i filmen kommer att tas emot av publiken?
– Jag tror att filmen går att se på olika sätt. De som är religiösa kanske kan se en underliggande teologisk tanke – temat kring skuld, offer och tro, medan andra ser andra saker.
– Sedan tror jag att människor generellt är mer religiösa än vad de ger sken av. De kanske inte går i kyrkan, men bär ändå på en tro.
På bio i Sverige och USA
Scapegoat kommer bland annat att visas på biografer i Malmö, Uppsala, Göteborg, Karlstad och Uppsala, men Marcus Ovnell hoppas på fler platser så småningom. Filmen har redan släppts i USA och kommer förmodligen att finnas på Amazon Prime. Drömmen är att Scapegoat ska få samma genomslag som Emily och den Magiska Resan; den tog sig in på top tiolistan på bio i Sverige och såldes till 132 länder.
Samtidigt som lanseringen av Scapegoat pågår är Marcus Ovnell i full gång med ett nytt projekt.
– Nästa film är baserad på Uppenbarelseboken. Det är ju en jättespännande bok!, säger han glatt. Sedan är det dags att återgå till tennismatchen.
[ P-O Flodström och Max-Martin Skalenius: Det är inte farligt eller skadligt att se på skräckfilm ]
---
Fakta: Filmen Scapegoat
- Film av Marcus Ovnell, producent och regissör och Jenny Lampa, manusförfattare.
- Scapegoat har biopremiär 26 april.
- Filmen handlar om vad som händer när ett kriminellt gäng bosätter sig på en liten ort och dyker upp i kyrkan.
- Bland skådespelarna finns Tobias Hjelm, Marika Lagercrantz och Dejan Čukić.
- Scapegoat är inspelad i Ystad, på Österlen och i trakterna runt Limhamn. Kyrkan, som är en central plats i filmen, återfinns i Tygelsjö och barnkörerna kommer från Höllvikens församling.
---
