Efter fyra böcker om sig själv tröttnade föreläsaren och författaren Jonas Helgesson på att skriva om sitt eget liv. Nu är han aktuell med sin första kriminalroman, ”De omärkta gravarna”.
– Det här är nog den enda kriminalromanen som ges ut i år som inte innehåller en enda svordom, konstaterar Jonas Helgesson.
Han säger det skämtsamt. Men medger att det faktiskt varit en reell utmaning att skriva den bitvis mörka berättelsen, som inleds med att en äldre man hittas brutalt mördad i ett skånskt naturområde, utan att använda några svärord. Samtidigt hade han inget val.
– Jag försökte faktiskt först att skriva in svordomar, men jag kände snabbt att jag inte bottnade i det. Jag vet liksom inte hur man gör när man svär.
Vid sidan av skrivandet och sina föreläsningar arbetar Jonas Helgesson en hel del ideellt i Imanuelskyrkan i Malmö och han beskriver att han brottats en del just med att skriva en bok med brutala mord som kristen.
– Jag landade till sist i att det går att förena. Som kristen och engagerad församlingsmedlem måste du inte vara predikant eller ljudtekniker, du kan också vara deckarförfattare, utbrister han.
Skrev om slutet
Jonas Helgesson är i Stockholm för att göra intervjuer kring sin nya bok ”De omärkta gravarna”. Han kommer till Dagens redaktion direkt från Nyhetsmorgon i TV4 och berättar att han är ”hyfsat nöjd” med framträdandet.
– Egentligen är direkt-tv inte mitt främsta forum. Men jag tror att det gick helt okej. När jag föreläser styr jag ju själv vad jag ska säga och då är det lättare att prata så att folk förstår. Jag märker direkt när någon inte hör vad jag säger. Vet du hur jag ser det? De börjar nicka en massa.
Jonas Helgesson ler finurligt. Under hela sin karriär har han förmedlat både humor och insikter utifrån sin egen vardag. Samtidigt kände han inför sitt nya bokprojekt ett närmast akut behov av att lyfta blicken.
– Jag har skrivit fyra böcker om mig själv, så jag började känna mig ganska trött på det, konstaterar han.
Från början var dock inte tanken att Jonas Helgessons nya bok skulle bli en deckare. Författaren berättar att han hade ”nördat ner sig” i fakta kring Vipeholmsanstalten utanför Lund. Här utfördes mellan 1945–1955 experiment på de människor som beskrevs som ”svårskötta, obildbara och sinnesslöa”.
– Under 1950-talet, bodde över 50 000 människor på de svenska mentalsjukhusen. Jag ville skriva en faktabok om det här. Men jag upptäckte att inte ens jag själv ville läsa den. Jag lyckades inte göra ämnet rättvisa.
Efter samtal med en krigförande vän fick Jonas Helgesson rådet att väva in berättelsen i en deckargåta. Han beskriver arbetet med att skapa trovärdiga karaktärer och en röd tråd i berättelsen som en stor men rolig utmaning.
– Jag blir hemmablind ganska snabbt när jag skriver. Så jag har låtit många i min omgivning testläsa och komma med feedback. Någon vecka innan boken skulle vara färdigt så ändrade jag faktiskt lite i slutet, berättar han.
Man såg det som normalt att dela upp människor. Det är cyniskt och något vi inte riktigt gjort upp med.
— Jonas Helgesson
[ Tvångsintagna på Vipeholm ansågs vara skadliga för sina familjer ]
Varför fascinerades du av mentalsjukhusen och de hemska experimenten som drabbade de intagna på Vipeholmsanstalten?
– På de här institutionerna satt de människor som var lägst ner i samhällskedjan. Man tog chansen att utsätta dem för experiment. Bland annat studerade man karies och tandröta genom att låta en grupp äta jättemycket kola medan en annan fick äta normal mat. Patienterna hade ingen aning om att de deltog i en studie. De offrades för modern forskning.
– När jag läste om det här insåg att det kunde ha varit jag. Hade jag fötts några årtionden tidigare hade nog jag också spärrats in på mentalsjukhus.
Vad känner du kring det?
– Jag känner både en tacksamhet över att jag lever i den tid och det samhälle vi har i dag, men också en sorg över hur människor bemöttes för bara ett antal årtionden sedan. Jag har delvis fått en annan bild av Sverige. Just detta att man såg det som normalt att dela upp människor. Det är cyniskt och något vi inte riktigt gjort upp med.
Jonas Helgesson konstaterar att peaken för mentalsjukhusen sammanföll med uppbyggnaden av det svenska folkhemmet.
– Det fanns mycket gott med folkhemstanken och jag vill vara tydlig med att alla som arbetade på mentalsjukhusen inte var onda människor, många ville verkligen väl. Men det fanns under den här tiden en slags tanke om att man skulle vara nyttig för att räknas.
[ Debatt: Stadsteatern berättar om Vipeholms fasor - och placerar oss i rullstol längst bak ]
Funktionshindrade lobotomerades
Under förra året kom filmen Sockerexperimentet om försöken som utfördes på Vipeholmsanstalten. Jonas Helgesson konstaterar att han är ”lite sur” att den hann komma ut innan hans bok blev klar.
– Min ursäkt är att jag började skriva långt innan filmen kom. Vipeholm ligger bara någon mil från där jag bor. Jag ville hålla handlingen till de lokala miljöerna här i Skåne. Det första mordet i boken sker exempelvis i naturområdet Skrylle, där jag och familjen brukar göra utflykter.
Jonas Helgesson berättar om de fruktansvärda behandlingar människor fick genomgå i tron att de skulle bli hjälpta i sin sjukdom. En metod gick ut på att man skulle kräkas ut det sjuka. För att framkalla kräkningar fick människor sitta i eldrivna stolar som snurrade allt fortare i syfte att få patienten att kräkas. Andra intagna lobotomerades, genom att nervtrådar i hjärnan klipptes av.
I De omärkta gravarna får man bland annat följa en flicka som tvingas genomgå en lobotomi. Hennes livshistoria skildras genom hennes egna återblickar. I boken finns också en karaktär som har en CP-skada, precis som Jonas Helgesson själv.
– Det är mycket mig i den karaktären. Det finns en scen när han är ute med en kollega på stan och ramlar. Då kommer det fram en dam och ger honom en tjugolapp samtidigt som hon tilltalar kollegan och inte honom själv. Den scenen är taget ur mitt eget liv, säger Jonas Helgesson.
Vad hoppas du att läsarna ska ta med sig?
– Människovärdet. Att allas liv är viktiga. Jag som tror på Gud brukar säga att Gud inte gör några måndagsexemplar. Sedan hoppas jag så klart att folk ska tycka att det är en spännande deckare som samtidigt har en klangbotten av de stora livsfrågorna, säger Jonas Helgesson.
[ Åsa Strahlemo: Övergrepp mot människor med funktionsnedsättning pågår än i dag ]
---
Fakta: Jonas Helgesson
- Bor: I Dalby utanför Lund.
- Familj: Frun Hanna och barnen Esther och Albin.
- Yrke: Författare och föreläsare
- Böcker i urval ”Grabben i kuvösen bredvid”, ”Ett CP-bra liv” och ”Det är i alla fall tur att vi inte är döda” (alla utgivna av Libris förlag)
- Aktuell: Med boken ”De omärkta gravarna” (Libris).
---
[ Elisabeth Sandlund: Bryr sig Sveriges regering ens om funktionsrätt? ]
