Kultur

”Jag grät mig till att få vara med i ungdomskören”

Cilla Hector fyller 40 år som artist, redan som barn upplevde hon att det var hennes kall: “Efter högstadiet tilllät mina föräldrar mig att göra det här.”

Blott fem år gammal erbjöd hon sig pastorn att bli församlingens nya solist. Vid 16 började hon turnera som sångerska och pianist i olika väckelsekampanjer och mötesserier. I år firar Cilla Hector 40 år som artist, ett jubileum som ger henne tillfälle att förverkliga några musikaliska drömmar. Som att framträda med storband och stråkensemble.

Med glimten i ögat drar hon den där berättelsen hemma från Missionskyrkan i Långviksmon där Cilla Hectors mamma och pappa var flitigt engagerade, båda i musikens tjänst. Cilla har gamla kassettband med inspelningar från när hon var två-tre år och började sjunga. Vid ett tillfälle när hon var fem knatade hon fram till församlingens pastor.

– Jag minns så väl att jag klappade honom på axeln där han satt innan mötet skulle börja. Så sa jag: ”Behöver du en solist så vet du var jag finns”.

Flera gånger i konsertsammanhang har jag hört henne berätta just den historien och liksom övriga publiken dragit på munnen åt den frejdiga tösens totalt jantebefriade frimodighet. Men det är precis så hon är – fortfarande. Oblyg, chosefri och alltid redo att sjunga sångerna om den tro som varit fundamentet i hennes liv så länge hon kan minnas. Redan i söndagsskolan tog hon alla chanser och hon var den som garanterat räckte upp handen så fort läraren frågade om någon kunde tänka sig att sjunga en sång.

– Jag har alltid älskat att vara i kyrkan, förklarar hon när vi ses en solig dag på Kungsholmen i Stockholm för att samtala om hennes liv och det stundande 40-årsfirandet av hennes artistiska gärning.

Kände sig aldrig i vägen

Framfusig eller passionerad? Cilla Hector kände aldrig att hon var i vägen. Tydligt minns hon första gången hon fick sjunga inför publik i kyrkan.

– Första sången jag framförde var Du tycker du är vacker, men det tycker inte jag. Men då tyckte min mamma att ”du kan ju ta Vid Gennesaret en morgon i stället, för den kan du ju också”. Så då sjöng jag den till en som kompade mig på gitarr.

– I dag finns det så mycket att tillgå för ungdomar med Youtube eller musiktävlingar som Idol som inte fanns då. Men jag är så tacksam till kyrkan att vi unga fick vara med där framme i olika sammanhang. Jag grät mig till att jag skulle få vara med i ungdomskören som hade 13-årsgräns. Jag fick till slut, eftersom de behövde en pianist.

Som 13-åring fick Cilla Hector börja spela i olika väckelsemöten. Hon minns en tältmötesserie i grannbyn Kärrsjö där hon ackompanjerade evangelister som Målle Lindberg, Donald Bergagård och Erik Gunnar Eriksson.

– Vilken skola och vilket förtroende, konstaterar hon tacksamt.

Och trots sin ringa ålder hade hon börjat förstå att sången och musiken var gåvor som hon fått att vårda och att det då var viktigt att också använda dem.

– Jag kände att det är det här jag ska göra.

Jubileumskonsert i hembygden

Den norrländska dialekten finns med som en påminnelse om rötterna, även om den slätats ut en del under de 40 år som gått sedan hon började resa land och rike kring i musikens tjänst. Till helgen återvänder hon till sina hemtrakter. Då stundar en konsert i Örnsköldsvik, dit hon så många gånger under uppväxten färdats de cirka fem milen söderut längs väg 352 från Långsviksmon. Just denna spelning är särskilt efterlängtad för Cilla Hector eftersom hon i många år hoppats att få uppträda tillsammans med ett storband. På lördag blir drömmen verklighet då hon tillsammans med Övik Big Band och Roland Utbult möter publiken i Pingstkyrkan.

– Vi ska sjunga duett. Genom åren har vi sjungit tillsammans tidigare, i Minns du sången och även på en av mina skivor. Han är en förebild för mig och en mycket god vän, så det ska bli jätteroligt, säger Cilla Hector.

En annan dröm har varit att få sjunga med en stråkensemble, något som blir verklighet vid en jubileumskonsert i Norrtälje kyrka den 21 april.

Sedan fortsätter jubileumsåret för Cilla Hector, med ett antal konserter i lite mindre format. I sommar blir det bland annat en tur till Norge för att medverka i festivalen Skärgårdssång och som final på 40-årsfirandet blir det några julkonserter med Mikael Järlestrand.

Fick skivkontrakt

Men åter till startpunkten. Redan innan Cilla Hector började ägna sig åt musik på heltid fick hon ett erbjudande hon inte kunde motstå. Skivbolaget Cantio hade snappat upp den lovande rösten från Långviksmon och tyckte att Cilla skulle spela in en skiva.

– Det var Bertil Edin från Edin-Ådahl som skulle göra produktionen. Då gick jag i nian och jag kommer ihåg att jag hade opererat knät och spelade in med gipsat ben. Jag var hemma hos honom och spelade in låtar som han hade skrivit och så hade vi fått texter av några andra, minns Cilla Hector.

Efter högstadiet var det meningen att hon skulle börja på musikgymnasiet i Härnösand, men i stället kom ett erbjudande att åka runt och ha väckelsekampanjer med Christer Lindberg.

– Mina föräldrar tillät mig att göra det här som var min dröm. Samtidigt fick jag vara ute och turnera som sångerska i ett popband med fem killar som skivbolaget satt ihop, berättar Cilla Hector.

Otydligheten blev en krock

Kontrasterna mellan de båda uttryckssätten var skarpa och ju längre tiden gick desto mer obekväm kände hon sig. Cilla ville förmedla sin tro, men sångerna i bandet var inte så Jesustydliga som hon hade önskat, utan skrivna mer så att de kunde dubbeltolkas.

– Jag var väldigt trygg i min tro, men jag tyckte att det där var jobbigt. Det blev en krock för mig då jag var så ung. Väckelsemöte varannan vecka, popturné däremellan. Efter att vi varit ute i något år kände jag att jag kan inte fortsätta med det här. Det rimmade inte med mitt hjärta.

Cilla Hector valde att fokusera på möteskampanjer. Så småningom började hon resa med sångarpastorn Dan-Inge Olsson. Under sina 40 år som artist har hon avverkat otaliga mil längs vägarna. Vissa år har hon haft så mycket som 180 spelningar.

– Jag älskar att köra bil, det är bland det bästa jag vet. Och jag kan köra hur långt som helst om det behövs, försäkrar hon.

Mitt i allt blomstrade familjelivet. Make och barn. Norrtälje blev Cilla Hectors nya bas i livet och för att få ihop logistiken började hon jobba halvtid som musiklärare på kommunala musikskolan. När hon slutade med det 2007, för 17 år sedan, såg verkligheten annorlunda ut än när hon började att resa runt och sjunga i församlingar.

– Jag insåg att det hade förändrats ganska mycket i kyrkorna. Det var inte lika många mötesserier och man satsade inte lika mycket på externa gäster utan mer på det egna lovsångsteamet.

När Cilla Hector ville börja spela på heltid igen efter åren som lärare, kände hon att hon behövde ta klivet och spela i andra sammanhang än bara i kyrkans värld. Den ena spelningen ledde till den andra och hon fick förfrågningar från eventbolag och olika arrangörer som behövde en mingelpianist. Som en naturlig följd fick hon bredda sin repertoar.

– Jag kan ju inte sitta där och spela enbart kristen musik. Men jag har väldigt svårt att spela låtar som skulle gå emot min tro och vad jag tycker, säger Cilla Hector.

AC/DC:s Highway to hell är till exempel inget som hon framför om den kommer på tal. Snarare händer det inte så sällan att folk önskar en kristen sång.

Jesus i hjärtat

– Och det är ju inte så att jag hakar av mig Jesus när jag spelar i något sammanhang som är utanför kyrkan. Han är ju med, han bor ju här, säger hon och klappar på sitt hjärta.

– Jag tror att det märks på en om det bottnar någonstans.

En annan syssla som tagit allt mer av hennes tid är begravningar. Både att framföra musik men också att vara officiant, eller borgerlig begravningsförrättare som det också heter. Det blir nog minst 100 begravningar om året, konstaterar hon. Första begravningsuppdraget som officiant är mer än 15 år sedan, men det har sedan exploderat i omfattning.

– I dag var det en som sa att han ville boka in sig. Inte så att han ville dö, men när det händer så ville han ha mig till sin begravning. De förrättningar jag håller i är ju för dem som inte är med i kyrkan, men man har ändå möjlighet att med sitt sätt förmedla något när man står där framme, så jag tror att jag ändå har en uppgift. Och det känns väldigt fint att få göra det, säger hon.

Kungligheter är ett av Cilla Hectors stora intressen som hon har haft sedan unga år och när norske prins Håkon 2001 gifte sig med Mette-Marit, blev bilden av nåden så stark för henne att hon fick en riktig gudsupplevelse – kungasonen som gifte sig med en kvinna som inte bara var av folket, utan som folk dessutom visste hade hållit på med narkotika och även fått barn med en annan man. Ytterst ovanligt i kungliga sammanhang.

– Hon stod inte där under vigselakten för att hon var perfekt, för att hon klarat av att leva fläckfritt, för att hon var värdig och hade nått upp till en viss nivå. Hon hade ju så mycket med sig i bagaget. Men hon stod där i kyrkan för att hon var älskad av en kungason. Det blev så otroligt starkt för mig att det är nåden det handlar om.

Den stora sorgen

För tolv år sedan gick Cilla Hector igenom en skilsmässa, en stor sorg som påverkade henne på djupet, men också en anledning att ännu mer klamra sig fast vid trons livlina. Tanken kom över henne att hon kanske skulle sluta sjunga nu, men så insåg hon att det är inte för att hon är perfekt eller nått upp av egen kraft och blivit godkänd som hon sjunger och vittnar, utan för att Jesus i det han gjorde på korset sträckte sig ner och erbjöd sin gränslösa nåd, trots hennes fel och brister.

– Det är just därför jag ska sjunga. Det är inte på grund av min egen förträfflighet. Snarare har jag än mer förstått att Guds nåd kärlek och barmhärtighet är det enda som bär när allting annat vacklar.

Hur har din tro utvecklats genom åren?

– Min tro är min botten. Det är min grund som jag står på. Gud har varit så otroligt naturlig i mitt liv. Började lite som en soluppgång där man ser allt tydligare och tydligare och så blir man övertygad. Samtidigt är det ju mycket frågor som man funderar över. Men jag ser en röd tråd genom mitt liv – att Gud, oavsett om jag tvivlat eller vilka omständigheter jag än befunnit mig i, varit med mig. Han som flyttade in en gång i mitt hjärta, han är kvar.

Cilla Hector är en person som utstrålar trygghet. Ödmjuk och inkännande, men samtidigt inte rädd att ta för sig. Så sent som 2023 fick hon ett kvitto på betydelsen av sina mångåriga insatser som artist när hon tilldelades det årliga Fyrljuspriset med motiveringen:

En röst som i snart fyra decennier förmedlat tröst och uppmuntran till människor i de mest varierande livssituationer. Som uttolkare av den andliga sångskatten har hon under de åren målmedvetet skapat sig en plattform långt bredare än bara kyrkan, utan att för den skull devalvera det kristna budskapet.

I den efterföljande Dagenintervjun berättade hon att hennes passion för musiken driver henne att fortsätta. Något som bekräftas i vårt samtal. En sak har dock skavt i henne genom åren.

– Ibland har jag blivit ledsen på dem som har ganska okänsligt påpekat min klädsel. Oavsett vad jag har haft på mig. Det tycker jag har varit tungt. Det är mestadels damer och jag har inte sett någon logik i det, förklarar Cilla Hector.

Drabbar oftast kvinnor

Anklagelserna om att hon skulle klä sig för utmanande har sårat henne vid många tillfällen. Hon konstaterar att sådana kommentarer om klädsel oftast drabbar kvinnor, sällan män. Att det nog inte är många män som fått höra att deras byxor är för tajta.

– Jag har aldrig haft några ambitioner att fresta någon, jag har bara tyckt att det är roligt med kläder.

Vi byter samtalsämne och jag frågar vad hon haft för musikaliska förebilder.

– Massor. Den första tror jag var Evie (Tornquist). Jag ser fortfarande den där skivan framför mig där hon har grässtrået i munnen. Det var stort för mig – och för flera av oss andra som var med – att få träffa henne i Nashville när vi spelade in tv-serien Alla tiders sånger där hösten 2022.

– Sedan är ju Whitney Houston i en klass för sig. Jag tycker att hon har en av världens vackraste röster.

Vad är det för tankar som far genom ditt huvud när du tänker tillbaka på en 40-årig musikkarriär?

– Det är svårt att ta in. Jag tror att de flesta som börjar räkna bakåt fattar det inte riktigt. Jag tycker det är ett privilegium att få göra detta och jag blir glad så fort någon ringer och säger: “Vill du komma och sjunga?” Det är roligt att gå till jobbet.

Vad känner du när du ser tillbaka på den här tiden?

– Tacksamhet. Otrolig tacksamhet. Det största tycker jag är att jag fortfarande har sådan lust, att jag fortfarande är så glad i detta. Att det fortfarande lever och att jag blir berörd. Den dag som jag inte blir berörd av det jag vill förmedla när jag är där framme, då känns det som att jag nog inte ska fortsätta.

---

Fakta: Cilla Hector

  • Ålder: 56 år.
  • Familj: Sonen John och dottern Filippa.
  • Bor: Hus i Norrtälje.
  • Gör: Artist med sång och piano som sina huvudinstrument. Officiant och musiker vid begravningar.
  • Utmärkelser: Artur Erikson-stipendiet (2007). Fyrljuspriset (2023).
  • Aktuell: Under 2024 firar hon 40 år som artist med en rad olika jubileumsevenemang. Närmast den 13 april i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik tillsammans med bland andra Övik Big Band och Roland Utbult.

---

Fler artiklar för dig