Daniel Wistrand
Sett: Dokumentären ”Den sista resan”
Filip Hammar och Fredrik Wikingssons hyllade dokumentär är precis så varm och berörande som recensionerna gör gällande. I filmen vill tv-profilen Filip få sin åldrade far, Lars Hammar, att återupptäcka livsglädjen. Metoden blir att ta med den pensionerade läraren på en resa till sitt älskade semesterparadis Frankrike. Den sista resan riktar träffsäkert ljuset på stora existentiella frågor som åldrande, nostalgi, livsmening och föräldraskap. Tron finns också närvarande i berättelsen om katoliken Lars Hammar, bland annat i en stark scen där huvudkaraktären biktar sig och får ta emot syndernas förlåtelse.
Sett: Pjäsen ”Utbrända själavårdare” på Ö2scenkonst, Kungsholmen
Forskning visar att präster och pastorer drabbas oproportionerligt ofta av utmattningsdepressioner. Detta faktum ligger till grund för den tragikomiska föreställningen Utbrända själavårdare. Jag var nyfiken, men knappast övertygad om grundpremissen, när jag tog plats i den lilla teatersalongen på Bergsgatan i Stockholm. En lokal som för övrigt tidigare tjänat som katolsk kyrka. Mina tvivel försvann dock direkt. Pjäsen är rolig, rapp, tragisk, smart och ger en verklighetstrogen inblick i en ung prästs kamp för att hjälpa människor i stort och smått, men inte räcka till. Hampus Hallberg, som även skrivit och regisserat briljerar i huvudrollen.
Hört: Ärkebiskop Martin Modéus i Söndagsintervjun
Martin Wicklin är en av Sveriges skickligaste intervjuare och i samtalet med ärkebiskopen inför påsken framkommer en delvis ny sida av Svenska kyrkans högsta ledare. Mest förtätat blir det då Martin Modéus får frågor om sin egen skilsmässa och syn på livslånga relationer. Samtidigt är samtalet respektfullt och ärkebiskopen får flera gånger på ett naturligt sätt chans att berätta om påskens och den kristna trons innersta budskap.
I april ser jag framemot: Att se Ronja Rövardotter på Netflix
En storsatsning på en folkkär Astrid Lindgren-bok är ett vågspel. Inte minst då berättelsen om Ronja Rövardotter redan filmatiserats i en klassisk version med regi av Tage Danielsson och med stor del av den dåtida svenska skådespelareliten i rollistan. Samtidigt kan jag inte låta bli att längta till att sätta mig med familjen och se hur en nytolkning av Lindgrens klassiker kan se ut. Denna gång med bland andra Kerstin Linden i rollen som Ronja och Johan Ulvesson som Skalle-Per.
[ Ärkebiskopen om sin skilsmässa: Det gör ont ]
Malina Abrahamsson
Läst: ”Resa i den inre verkligheten” av Thomas Merton, i översättning av Janne Carlsson, (Libris förlag).
Den här boken lämpar sig bäst i små portioner. Trappistmunken, poeten, mystikern och aktivisten Thomas Merton (1915 – 1968) skriver om osjälvisk kärlek, om samvetet och friheten, om skillnaden mellan att vara och att göra. Han har en imponerande andlig klarsyn och precision i språket. Men han är också sträng. På ett bra sätt. Går på tvärs med mycket av det vi i dag tar för givet. Jag läste Resa i den inre verkligheten under en tyst retreat. Surprise surprise går det mycket lättare att försjunka i läsning när mobilen stängs av.
Läst: ”Stacken” av Annika Norlin (Weyler)
Att skriva handlar mycket om att hitta sin egen röst. Det har Annika Norlin verkligen gjort. Stacken är hennes andra bok, men första roman, och hon har redan en omisskännlig ton: uppriktig, varm, humoristisk.
I Stacken berättar hon om den udda grupp människor som bor tillsammans ute i skogen. De har tagit avstånd från samhället och lever på sina egna villkor. En dag får den utbrända journalisten Emelie syn på dem och blir lika förbryllad som läsaren: Vilka är de? Var kommer de ifrån? Och vad håller de på med egentligen? Stacken handlar om ett liv bortom civilisationen, men också om gruppdynamik och makt. Däremot verkar inte Annika Norlin driva någon egen agenda. Hon bara berättar. På ett snillrikt och alldeles oemotståndligt vis.
Hört: Podcasten ”Sökarna” med Peter Halldorf
Jag har läst och hört flera intervjuer med författaren Peter Halldorf, men ingen där han reflekterat så personligt kring sin andliga resa som han gör i podcasten Sökarna. Journalisten Eric Schüldt leder på sitt varsamma och lyhörda sätt honom igenom såväl barndomen och åren som ung pingstpredikant som tider av ekumeniska upptäckter och motstånd. Jag fastnade särskilt för hur vackert Peter Halldorf talar om den helige Anden; om hur kännetecknet för Andens närvaro är att vår blick blir öm. Instinktivt kände jag att jag behöver mer av Anden i mitt liv.
I april ser jag fram emot: Att bokcirkla om Karl Ove Knausgårds ”Nattens skola” (Norstedts)
Nu är fjärde delen i Karl Ove Knausgårds Morgonstjärnan-serie släppt. Åter handlar det om ljus och mörker, Gud och djävul, men den här gången specifikt om fotografistudenten Kristian Hadeland i 1980-talets London. Under april kommer jag att diskutera boken med ett gäng Knausgårdsfantaster över Zoom. Det ser jag mycket fram emot.
[ “Knausgård skickligare teolog än de flesta” ]
Urban Thoms
Hört: ”Efter regn” med Laila Dahl.
Mer än 25 år efter det hyllade popalbumet Efter regn beslutade sig Laila Dahl att plocka fram hitlåten från skivan och ge den en ny musikalisk dräkt och delvis även en ny text. I samarbete med förtrogna musiker från förr, däribland Daniel Hector och Rolf Klinth, presenterar Laila Dahl en mer nedtonad, akustisk version, vilket rimmar fint med det eftertänksamma tillägget i texten. Tacksam att få återupptäcka denna pärla till sång som Frank Ådahl ursprungligen skrev musiken till.
Hört: ”Värmen du ger” med Josefine Frankner och Pelle Ankarberg
Bilden av tron som en murstock som enda återstoden av ett nedbrunnet hus, blev en stark metafor när Josefine Frankner med en sång ville förklara hur det kom sig att hennes barnatro överlevt de plågsamma åren i Knutbysekten. I Pelle Ankarberg fann hon en låtskrivarpartner med den rätta känslan för att tonsätta hennes smärtsamma, men samtidigt hoppfyllda ord. Resultatet är både starkt och berörande.
[ Efter åren i Knutbysekten: ”Min barnatro var som murstocken i ett nedbrunnet hus” ]
Hört: ”Det finns en sång” Dan Ådahl
Senaste året har rutinerade Dan Ådahl fått ny fart på sitt låtskrivande. Det tackar vi för! Senaste singeln är en stilla ballad där Dan sjunger till enkelt pianoackompanjemang. Och ibland behövs inte mer än så för att hjärtat ska bli berört. Låtskrivarnas namn överskuggas tyvärr alltför ofta av artisternas som framför deras verk. Därför är det extra roligt att Dan Ådahl nu kliver fram och tar plats.
I april ser jag fram emot: Releasekonsert med Eric Bibb
Blues- och gospelprofilen Eric Bibb har passerat 70-årsstrecket men musiker har en helt annan hållbarhet än idrottare. Sålunda fortsätter Bibb att spela in och ge ut sin musik. På Scalateatern i Stockholm kommer han under två kvällar att framför sångerna från sitt nya album. En stor musiker och berättare som jag verkligen ser fram emot att återse.
