Under påskhelgen sänder SVT flera gudstjänster och flera av dem är inspelade i Varnhems klosterkyrka. Under en intensiv helg i början av mars spelade församlingen och dess anställda in de olika programmen.
Emanuel Carlsson kallar det för ett ”hästarbete” att förbereda och genomföra tv-gudstjänster, även om det också varit väldigt roligt.
– Framför allt är det musikerna och körerna som lagt ner mest arbete. Jag pratade innan med en kollega från Skara som spelat in tv-gudstjänster och fick rådet att lägga annat åt sidan. Man kan inte räkna med att hinna göra så mycket annat under terminen, särskilt vad gäller körverksamhet. Och så har det blivit.
Tänker du som predikant annorlunda när du förbereder predikningar som du vet kommer sändas på tv?
– Jag, det gjorde jag. Man känner ju församlingen och de som brukar sitta i kyrkan, då kan man interagera mer och vara mer personlig. Här fick det bli mer allmänt hållet, och dessutom hade jag ingen församling framför mig utan bara en kamera, en kameraman och en stark strålkastare som gjorde att jag knappt såg kameran.
Är det mer nervöst?
– Nja, jo, det blir en annan anspänning. Man ska ju följa tidsschemat och kan inte ta om hur många gånger som helst. Och när den första predikan sändes på Marie bebådelsedag var det nervöst att se sig själv – det hade jag inte gjort innan. Det är också en anspänning inför hur folk reagerar, på sociala medier där man kan vara mycket ärligare med åsikter när man inte har personen framför sig. Men det har varit övervägande positiv respons.
Det sa jag inte i min predikan, men jag kan tycka att vi i våra kyrkor har stort fokus på påskdagens jubel, men jag är nog mer en långfredagsmänniska.
— Emanuel Carlsson
Är det något särskilt du passar på att nå ut med när du har många fler som lyssnar?
– Inte egentligen mer än vad jag vill få ut en vanlig söndag. Nu inför bebådelsedagen tänkte jag att det var viktigt att lyfta Maria och det hon gör, vilket vi delvis också är kallade till; att bära Kristus ut till andra. Där hade jag hjälp av Mariastatyn i kyrkan – en väldigt ung kvinna som bär sitt spädbarn och lyfter fram det mot den som ser på henne. Ta emot Jesus när hon sträcker honom mot dig, det var huvudbudskapet.
– Långfredagen möter jag helst i tystnad. Jag predikar ändå den dagen, men vi kan inte förstå eller fånga med ord det som hände på Golgata, utan det är ett sätt att leva i detta. Det sa jag inte i min predikan, men jag kan tycka att vi i våra kyrkor har stort fokus på påskdagens jubel, men jag är nog mer en långfredagsmänniska – det är där det händer. Jag kan tycka att långfredagen tappas bort.
[ Dagen reder ut: Därför firar vi påsk ]
Hur tycker du att det tas emot när man pratar om Jesus?
– Jag har varit präst i tjugo år och jämfört med då är det ett helt annat klimat i dag. Det är mycket lättare att prata om Jesus med människor utanför kyrkan. Kanske för att människors fördomar om kyrkan som fanns för tjugo år sedan har den yngre generationen inte fått med sig. De är mer nollade om man säger så, och har en nyfikenhet på evangeliet. Vi märker det på våra konfirmander – de vill lära sig mer om Jesus.
