Det föds allt färre barn i Sverige. Siffran har inte varit så låg på 50 år, detta larmar både nyheter och kultursidor om. Med detta i bakhuvudet blir det viktigt att förstå hur familjen formar samhället. Vad händer med ett samhälle där allt färre skaffar barn?
Familjen utgör en norm i den svenska kulturen. Det är därför vi har föreningsidrott, barnteater, världens längsta föräldraledighet, pappaledighet, vabbande, kyrkans öppna förskola, kortare arbetsdagar och lång semester.
Jag är tacksam över alla småbarnsföräldrar på mitt jobb som manifesterar att syftet med livet inte är att jobba kvällen ut.
— Emmy Stiernblad
Den svenska strävan efter work-life balance finns ursprungligen inte till för att DINKS (double income, no kids) som jag och min pojkvän, ska kunna gå på teater efter jobbet. Poängen är snarare att familjer ska få tillbringa tid tillsammans. I Sverige går vi hellre ner i arbetstid för att umgås med våra barn, än att jobba mer för att ha råd med en nanny.
Jag är tacksam över alla småbarnsföräldrar på mitt jobb som manifesterar att syftet med livet inte är att jobba kvällen ut.
Vårt samhälle är uppbyggt kring att vi någonstans runt 25–35 års ålder lägger ner projekt “jag själv” och bildar familj. Vad händer om “projekt jag själv” varar livet ut?
När jag pluggade utomlands så blev jag vän med kvinnor från Italien, Korea och Japan. Dessa länder har länge kämpat med låga födelsetal, vilket mina väninnor inte såg särskilt positivt på. De menade att när normen att skaffa barn försvagas, blir andra, skadliga normer förstärkta. Den redan starka karriärshetsen, skönhetsfixeringen och infantiliseringen av unga vuxna blir ännu starkare. Utan barn kan jobbet bli ditt syfte, i Japan är det status att jobba så långa dagar som möjligt. Barn har en åldrande effekt på den kvinnliga kroppen, vilket kan vara mentalt jobbigt men samtidigt ge dig den ödmjukande insikten att ungdomlig skönhet inte är allt. I Japan är jakten på ett evigt ungdomligt utseende en extremsport. I dessa länder har familjebildandet varit tidpunkten för att flytta hemifrån, när barnen uteblir bor man istället hemma allt längre.
Ibland rapporteras det om att barnlängtan minskar för att världen är eländig. Varför skulle man offra sin frihet för att föda fram ett barn i en värld full med krig och klimatkris?
Men att få barn är motsatsen till att kapitulera. När Jeremia i Gamla testamentet skriver till de deporterade judarna i Babylon, så skriver han till en målgrupp som gärna skulle sätta skorna på hyllan. Jeremia uppmanar då dem att göra det motsatta; att plantera träd och få barn.
[ Emmy Stiernblad: Finns det ens ett kristet levnadsideal i dag? ]
