I dag inleds den kristna fastan som pågår fram till påsk. Askondagen till ära skriver socialminister Jakob Forssmed en kulturessä i Dagens nyheter om fördelarna med att fasta.
Som politiker varken kan eller bör Jakob Forssmed lagstadga om en nationell fasteperiod från digitala medier eller sockerfyllda livsmedel. Det understryker han i sin kulturessä i DN Kultur. Däremot vill han, något okonventionellt, uppmana var och en att fundera över vad en uråldrig praktik som fasta skulle kunna betyda i det egna livet.
Forssmed är medveten om att det redan i dag finns många människor som fastar av hälsoskäl. Det behöver inte vara något fel, skriver han, men han varnar samtidigt för att det riskerar att “reducera fastan till ytterligare en punkt på självförverkligandets kravlista.” För honom är fastans kärna snarare frihet – “en nystart, en chans att gestalta livet på ett nytt sätt”.
För att göra det måste man kanske skala bort allt det som kan upplevas som viktigt – och hitta tillbaka till det som verkligen betyder något, skriver han och framhåller fastan som andlig praktik. Den som vi främst förknippar med den muslimska fastemånaden Ramadan, men som Forssmed betonar: återfinns i de flesta religioner.
[ Nu börjar fastetiden: Sju vanliga saker att fasta från ]
Jakob Forssmed, som företräder Kristdemokraterna och själv är bekännande kristen, funderar i sin text om vi kanske behöver fastan mer än någonsin. Han beskriver hur vi i dag äter mer än vi mår bra av, tillbringar mer tid på skärmen än vi vill och har avskaffat väntan eftersom vi kräver “allt genast”.
Som motvikt föreslår Forssmed en fasta där vi under 40 dagar avstår från något betydelsefullt – för att vinna något annat. Då kan fastan också bli ett sätt att bryta med ohälsosamma vanor och hjälpa människan att “skilja det som hon begär i stunden från det som hon faktiskt behöver.” Och ge tid för annat som bön, reflektion och goda gärningar. “Att avstå något skapar förståelse för och ökar solidariteten med den som inte har. Fastan ger möjlighet att få syn på både oss själva och vår omgivning”, skriver Forssmed.
Själv upptäckte han fastan för några år sedan, berättar han. Han märkte att den hjälpte honom att sätta saker i perspektiv och fundera över vad som är viktigt på riktigt. Att fasta är också att ingå i ett större sammanhang: Forssmed använder bilden av ett paraply som “många runt om i världen bär upp” och där varje enskild människa kan ta skydd. “Rutiner och strukturer i en social kontext är långt mer hållfasta än den enskilda människans kraftansträngning”, slår han fast.
Jakob Forssmed avslutar sin text med att lyfta fram hur den individuella fastan kan ha följdverkningar på samhällsnivå. Han skriver: “Fasta kan sätta delar av våra liv i nytt ljus, och kanske ge oss insikter om saker vi behöver förändra också i samhället, strukturellt, för att stödja varandra i att göra livet lite lättare att leva.”
