Som ung läste Ylva Eggehorn teologi vid Uppsala universitet. Många decennier – och ett framgångsrikt författarskap senare – promoveras hon till hedersdoktor vid samma lärosäte.
– Jag är jätteglad, och förvånad. Men uppriktigt sagt känner jag också ett ”äntligen!” säger hon till Dagen.
När Cecilia Wejryd, dekan vid teologiska fakulteten vid Uppsala universitet, i torsdags introducerade Ylva Eggehorns hedersdoktorsföreläsning, gjorde hon det med några sifferrader: 256, 770, 779. Och så sa hon: “När vår familjs äldsta son begravdes, bar dina psalmer oss.”
Instämmande hummanden hördes från de församlade i universitetssalen. Av de tjugotal psalmer som Ylva Eggehorn bidragit med i den svenska psalmboken, har många nått och berört långt utanför kyrkan; Var inte rädd sjöngs på flygplatsen i Phuket varje gång en kista med en avliden flögs hem till Sverige efter tsunamikatastrofen.
I sin hedersdoktorsföreläsning talade Ylva Eggehorn om ordet som hon tycker sammanfattar hela hennes gärning: Imponderabilia.
Hon hittade det för många år sedan i arbetarkalenders lilla ordlista, som tillhörde hennes pappa. Imponderabilia betyder ”ovägbara ting” och är en benämning på faktorer som kan ha stort inflytande, men som är svåra att exakt mäta.
Som språk. Som kultur. Som teologi.
– Att skapa ett språk som gör att vi närmar oss varandra, i stället för att glida isär likt två isflak, är ett akut problem i vår tid. Vem tänker det otänkbara? Här finns ett arbete att göra.
I motiveringen till Ylva Eggehorns hedersdoktorat lyfter juryn fram att hon har verkat för kulturteologi i offentligheten – fältet där teologin möter konst, litteratur och konst och musik. När Ylva Eggehorn debuterade 1970 med diktsamlingen ”Ska vi dela?” stod det Jesus på omslaget och Bonniers Förlag var mycket skeptiska. Ylva Eggehorn säger nu att det var som att ”svära i moderniteten” att vara uttalat kristen. Alla häpnade när hennes religiöst präglade diktsamling sedan sålde i 24 000 exemplar.
– I dag är det annorlunda. I dag är det socialt och politiskt okej att träda fram som kristen, det kan till och med vara en fjäder i hatten. På min tid var vi aldrig i allians med makten.
[ Ylva Eggehorn: Ingen vettig människa trodde på Gud där jag växte upp ]
Ylva Eggehorn har skrivit ett femtiotal verk, allt från lyrik till läromedel. Länge hade hon inte en tanke på att skriva psalmer. Det var när psalmboken skulle göras om som Ylva Eggehorn, efter mycket tjat av Anders Frostensson, gick med på att skicka in fyra psalmer, anonymt. Alla fyra antogs.
”Vad är hemligheten? Hur skriver man en psalm?” frågade någon i publiken under frågestunden efter föreläsningen.
– Det handlar om ett litterärt, poetiskt hantverk, men det handlar också om att kommunicera något som berör oss alla, svarade Ylva Eggehorn och tog strofen ”Du är ett barn som ligger på ett jordgolv” som ett exempel. När hon spelade in den med Benny Andersson, böjde han sig fram mot henne och viskade: ”Det där är bra”.
– Och varför är det bra? Jo, för att alla vet vad det är att frysa eller att känna sig övergiven.
Hon fortsatte:
– I psalmen Var inte rädd nämns inte Gud eller Jesus en enda gång, ändå vet alla vad det handlar om.
När vi efter föreläsningen får en pratstund berättar hon att texten till Var inte rädd kom till henne en dag på Sigtunastiftelsen. Hon var där på middag och fick en ung kvinna till bordet. Kvinnan befann sig i kris, uppriven efter att hennes bror tagit livet av sig.
– Jag kände att jag ville säga någonting till henne, men vad säger man? Samtidigt kände jag: Om man inte försöker, vem är man då?
Ylva Eggehorn gick upp till sitt rum, och gjorde något hon aldrig gjort varken förr eller senare.
– Det är enda gången jag knäppt mina händer och bett Gud om en textrad. Och då kom ”Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken”. Jag gav den här texten till kvinnan, som stod förbluffad. Men jag har aldrig träffat henne igen, jag minns inte hennes namn.
I sextio år har Ylva Eggehorn använt språket för att – som en av hennes läsare sa – ”lägga en bro över erfarenhetsdjupen så att man kan gå på den tillsammans”. Att hon nu blir utnämnd till hedersdoktor, ser hon som ett erkännande. Rent praktiskt betyder det hon på knyts närmare Uppsala universitet.
– Jag är jätteglad, och förvånad. Men uppriktigt sagt känner jag också ett ”äntligen!” Jag har ju hållit på så länge, säger hon. Sedan lägger hon till:
– Och jag kommer att fortsätta.
[ Ylva Eggehorn: Min gudsbild har räddat mig många gånger ]
---
Fakta: Ylva Eggehorn
- Född 1950 i Stockholm.
- Debuterade 1963 med diktsamlingen Havsbarn (Bonniers Förlag)
- Har givit ut ett 50-tal böcker i olika genrer – lyrik, romaner, noveller, fackböcker, översättningar, barnböcker och läromedel. Hon har skrivit drygt tio pjäser och musikdramatiska verk. Hennes böcker är översatta till tyska, finska, norska, danska, engelska och holländska.
- I början av 1970-talet kom hennes genombrott som lyriker med de starkt andligt präglade samlingarna Ska vi dela och Jesus älskar dig, utgivna på Bonniers Förlag.
- Under åren 1971–1985 var hon journalist på tidningen Dagen, 1973–1979 var hon krönikör i Expressen. 1998–2000 var hon redaktör för tidskriften Vår Lösen. Hon har även varit stilistisk expert i Bibelkommissionen.
- Ylva Eggehorn har skrivit sångtexter och fler än 20 psalmer som är representerade i den svenska psalmboken.
- Den 26 januari promoveras hon till hedersdoktor vid teologiska fakulteten vid Uppsala universitet.
---
