Den snabba utvecklingen inom AI ställer de stora existentiella frågorna på sin spets. Men vilka tänkare kan i dag förena andlighet och teknologi? Det frågar sig Arash Gilan, VD för marknadsföringsbyrån Viva och aktuell med boken ”I Love AI”.
Finns Gud om inte döden existerar? Detta frågade sig Dostojevskij i klassiska ”Bröderna Karamazov”. Frågan är högst relevant även i dag när tekniken hela tiden gör nya landvinningar. När Gud var en naturlig del av livet, var även döden det. Men i takt med sekulariseringen i västvärlden har synen på döden förändrats radikalt – från en dörr mot evigheten till ett avslut som vi gör allt för att undvika. Jag tror inte att vi förstår till fullo hur detta paradigmskifte helt och hållet har förändrat hur vi ser på livet.
Det pågår en kamp mot vår dödlighet. När Dostojevskij verkade, för drygt 200 år sedan, var medellivslängden i Sverige drygt 40 år. I dag är den 84 år. Forskare tror att barn som föds i dag kommer att leva minst i 100 år, och vissa är övertygade om att den första 1 000-åringen redan är född.
Inom sekulär västerländsk filosofi ses människan ofta som en mekanisk varelse, där kropp och själ enligt Descartes dualistiska tradition är separerade. Därmed blir kroppen bara materia, en hårdvara som kan formas och skapas, och sinnet blir en mjukvara som kan kodas. En tanke som har stärkts ytterligare i och med den snabba utvecklingen av AI.
Kanske har teknologerna blivit vår tids teologer. Den utvecklingen är naturlig i en sekulariserad värld. Arthur C Clarke menade att varje tillräckligt avancerad teknologi är omöjlig att skilja från magi. Detta ser vi många exempel på i dag. Techindustrin har blivit religion med egna profeter som Steve Jobs och Elon Musk.
Från kristet håll har man inte riktigt tagit sig an denna utmaning. Under de senaste hundra åren har kyrkan saknat den intellektuella skärpa som tidigare varit dess signum. Men det finns undantag där kristna tänkare har utforskat samspelet mellan teknologi och andlighet.
Nyligen läste jag om Pierre Teilhard de Chardin. Han var en fransk jesuitpräst, filosof, paleontolog och geolog som levde under första halvan av 1900-talet. Hans tankar och skrifter kombinerade vetenskap, teologi och filosofi, och han försökte bygga broar mellan kristen tro och evolutionsteorin.
Teilhard de Chardin var involverad i upptäckten av Pekingmannen, en tidig form av Homo erectus, i Kina. Hans arbete och idéer var dock kontroversiella inom Katolska kyrkan på den tiden och många av hans skrifter förbjöds. Trots detta har hans tankar och skrifter fortsatt att påverka både teologiska och vetenskapliga diskussioner, bland annat har påve Franciskus hänvisat till de Chardin i några av sina skrifter.
Vakuumet är enormt i en tid när just dessa röster behövs mer än någonsin.
— Arash Gilan
I skuggan av teknologins snabba framsteg förutsåg Teilhard de Chardin för nästan ett sekel sedan en värld där mänsklig kunskap och medvetande skulle vävas samman i ett globalt nätverksskikt han kallade noosfären. Denna sfär skulle inte bara vara en samling av mänsklig kunskap, utan en manifestation av vårt kollektiva medvetande. När jag reflekterar över dagens internet ser jag klara paralleller med Teilhard de Chardins noosfär, men det är med framväxten av AI som hans framtidsvision börjar bli riktigt relevant.
Den snabba utvecklingen inom AI ställer de stora existentiella frågorna på sin spets. Men vilka tänkare kan i dag förena andlighet och teknologi? Jag upplever att vakuumet är enormt i en tid när just dessa röster behövs mer än någonsin.
[ Dan Salomonsson om AI: Ingen maskin i världen kan bli andedöpt ]
Jag tror att barnasinne och nyfikenhet är nyckelord för att kunna tänka nytt och kreativt. Jesus sa ”Om ni inte blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket”. Förmågan att se världen med barnets ögon är en superkraft som avtar ju äldre vi blir. Jag efterlyser därför en renässans inom kristenheten där vi vågar tänka fritt och nytt kring hur gudstron blir relevant i en högteknologisk värld. Vi behöver röster som inte enbart kritiserar tekniken utan, likt Paulus, använder den för att presentera ett budskap som jag anser är viktigare än någonsin.
Picasso sa att alla föds som konstnärer, men utmaningen är att förbli det när vi växer upp. Att vara kreativ handlar om att uppmuntra din nyfikenhet och tänka utanför boxen. Det är bara så du kan se utanför vår gemensamma verklighet och skåda något gudomligt som ingen annan ser.
Det häftiga med dagens AI-verktyg är att det aldrig har varit enklare att vara kreativ och skapa konst. Ingen kan nu skylla på att de inte kan hantverket, utan det är bara vår vilja och fantasi som kan stoppa oss.
[ AI ställer krav på människans etik ]
I somras reste jag iväg på en tyst retreat för att samla mina tankar och för att skriva av mig. Det är ett sätt för mig att pausa, hitta barnasinnet och gå inåt för att höra min inre röst. Paradoxalt nog hittar vi ofta den rösten i tystnadens ljud. Jag anser att ledarskapets viktigaste roll är att navigera så att man håller kursen mot visionen, och för mig är dessa tillfällen med egentid just sådana tillfällen för finkalibrering.
Retreaten leddes av en munk från Franciskusordern. Ända sedan barndomen har jag varit djupt fascinerad av Franciskus av Assisi (1182–1226). I sin strävan att förstå och uppskatta livet med all dess skönhet skrev Franciskus mot slutet av sitt liv sin välkända solsång. Han skriver om ”broder sol och syster måne”, en hyllning till naturen och dess skönhet. Genom dikten ville Franciskus påminna oss om att varje del av naturen, från de största himlakropparna till de minsta varelserna, har sitt eget värde och syfte i det stora sammanhanget.
Jag antecknade och reflekterade, och en tanke slog mig: om Franciskus hade levt i dag, hur hade han då skrivit dikten? Han var ju en välutbildad man och beskrev världen utifrån vad man då visste om den. Men hur skulle dikten låta i dag med tillgång till modern vetenskap? På mitt rum satte jag mig ner och startade en konversation med AI i plattformen Chat GPT. Vi diskuterade Franciskus liv, gick igenom sången rad för rad och funderade kreativt över hur den skulle kunna se ut i dag med de vetenskapliga insikter vi nu har. Slutsatsen blir också en avslutning på denna essä, inte bara för skönheten i dikten, utan också som en illustration av hur man faktiskt kan arbeta och skapa tillsammans med AI.
Franciskus dikt, i AI-nytolkning
Allsmäktige skapare, vars kraft sträcker sig över universum,
Till dig tillhör all lov och tacksamhet, för du har format vår värld med omsorg och precision.
Din visdom reflekteras i universums mysterier, som ingen människa helt kan begripa.
Lovad vare du genom vår bror solen, som driver vår värld med sin energi,
Han lyser upp vår dag och driver fotosyntesen, grunden för allt liv på jorden.
Lovad vare du genom syster måne och bröder stjärnor, som lyser på oss från mörka himlar,
De påminner oss om universums storlek och mysterium, och vårt ansvar att skydda vår lilla planet.
Lovad vare du genom bror vind, nu fylld med möjligheterna för förnybar energi,
Hjälper oss att röra oss bort från fossila bränslen och in i en mer hållbar framtid.
Lovad vare du genom syster vatten, livets källa, nu hotad av föroreningar och klimatförändringar,
Lär oss att värna om våra floder och oceaner, för utan rent vatten kan vi inte överleva.
Lovad vare du genom vår syster, moder jord, så generös och tålig,
Nu står hon inför faror genom avskogning, artutrotning och global uppvärmning.
Lovad vare du genom vår bror teknologi, med all sin potential att hjälpa eller skada,
Låt oss använda den för att skapa en bättre värld, inte för att förstöra.
Lovad vare du genom dem som arbetar för fred, för rättvisa, och för vår planets hälsa,
Tack vare dem har vi hopp om en bättre framtid för alla skapelsens barn.
