När Christoffer Hiding medverkade i tv-programmet Idol hyllades han av såväl juryn som tittarna. Alla tycktes eniga om att det var artist han skulle bli. Men efter tävlingen blev det tyst. Nästan tjugo år senare vill Christoffer Hiding ge sig själv och musiken en ny chans. Nu släpper han singeln The Darkest Hour som handlar om att förlora tron – men längta tillbaka.
ALINGSÅS. Christoffer Hiding var 21 år gammal när han klev in på Idolaudition och knappt hann sjunga klart sin låt förrän han fick en guldbiljett i sin hand. Efteråt sa jurymedlemmen Daniel Breitholtz: ”Han är den enda på hela turnén som gett mig gåshud”.
Det här var 2007 och Idol var fortfarande lägerelds-tv. Finalen sågs av över två miljoner människor. Christoffer Hiding, som slutade sexa i tävlingen, imponerade med sin soulröst och charm – blev plötsligt igenkänd på tunnelbanan, fick stipendium av Carola. Efteråt försökte han få snurr på sin artistkarriär. Men det gick inte som han ville. Och känslan av misslyckande verkar ha förföljt honom sedan dess.
Men nu vill han satsa på musiken igen. Kanske ta revansch? Eller åtminstone hitta tillbaka till skapandet.
Han är frostbiten när han kliver in genom dörren till kaféet där vi stämt träff. Trots iskylan har han cyklat, och måste gnugga händerna länge för att de ska bli varma igen. Han är lättpratad och vänlig, berättar direkt om frihetskänslan som uppfyllde honom när han bestämde sig för att bli egenföretagare och satsa på sången och skrivandet i stället för att jobba med marknadsföring åt en bilfirma. Det har gått tre månader sedan dess och även om han insett att han behöver ett extrajobb för att kunna betala boräntan på huset, ångrar han inte sitt val.
Jag hejdar honom. Säger att jag vill prata om Idol och tiden efteråt.
– Det där var så länge sen, svarar Christoffer Hiding avvärjande, men snart märks det att han ändå att han har mycket att säga.
Så vi tar det från början.
Egentligen tänkte Christoffer Hiding inte att musiken skulle bli hans bana. Efter gymnasiet skulle han bara gå ett år på musikprogrammet på ITM i Jönköping för att sedan läsa vidare till ingenjör, precis som hans klasskompisar från det naturvetenskapliga programmet. Men under tiden på ITM förstod han att hans röst var speciell. Han startade bandet Colorful Street tillsammans med bland andra Faith Kakembo och Josefina Gniste, gick ytterligare ett år på ITM och och flyttade sedan till Stockholm där han studerade på Betel folkhögskolas afrolinje. Där mötte han Jonah – som sedermera skulle bli sångaren i succébandet Dirty Loops. Det var han som uppmuntrade Christoffer att söka till Idol.
– Idol var bara en kul grej; jag hade aldrig haft någon större dröm att bli artist eller strävan efter att bli känd. Och egentligen har jag alltid haft ganska dåligt självförtroende i musiken. Kanske var det därför jag inte lyckades efter Idol? Jag trodde kanske inte på mig själv tillräckligt. Och jag fattade inte att man måste sälja in sig själv som artist.
Men det är nog bara en delförklaring. En tv-produktion som Idol kan vara obarmhärtig: ena dagen hyllad, andra dagen utröstad och med pressen att inte slösa bort chansen man fått, utan bygga en egen karriär.
– Efteråt hamnar man i ett ingenmansland och jag kunde inte hantera det, utan blev passiv, säger Christoffer Hiding, som ändå kunde hanka sig fram på spelningar under det första året. 2011 fick han också tävla i Melodifestivalen med rapparen Swingfly, och något år senare körade han bakom Oskar Linnros. Men det var egen musik han ville göra, och när alla vägar verkade stängda, påbörjade han i stället en journalistutbildning, men hoppade av när han fick jobb på en digital reklambyrå.
Sju år efter Idolmedverkan, kom Christoffer Hidings debutplatta. Han hade lyckats samla ihop 60 000 via Kickstarter och tagit ytterligare 60 000 från sina egna besparingar. Men när skivan sedan skulle marknadsföras var pengarna slut.
– Skivan blev utsedd till årets bästa soulalbum på Scandinavium Soul Music Awards. Men kommersiellt blev den ett totalt misslyckande.
– Och då flydde jag nog in i löpningen …
På ganska kort tid gick Christoffer Hiding från motionär till att elitsatsa på maraton. När han var som bäst sprang han milen på 32 minuter. Nu konstaterar han att löpningen “blev som ett gift”.
– Den var så mätbar: det jag lade på träning, fick jag ut i resultat. Sedan tror jag att jag hittade en ny identitet och blev löparen Christoffer, snarare än sångaren.
Sedan gick åren. Christoffer Hiding gifte sig och fick barn. Utrymmet för skapande minskade. Men då och då slog det honom: Varför skriver jag inte musik?
Var det andra som också frågade dig om varför du inte skapade musik längre?
– Ja, absolut.
Och vad var ditt svar?
– Att jag inte kunde.
– Jag har känt att jag har haft ett writers block – skrivkramp – under väldigt lång tid. Och jag trodde nästan att jag hade tappat förmågan att skapa.
Men så småningom väcktes tanken om att försöka komma igång med musiken igen. Under mellandagarna 2022 köpte Christoffer Hiding en mikrofon på Blocket. Han började kliva upp tidigt på morgonen medan familjen fortfarande sov. Musiken började komma tillbaka, han kunde känna flow igen.
Men lagom till dess var det dags att dra iväg till kontorsjobbet.
– Mot slutet av tiden på mitt förra jobb kände jag: Vad gör jag här? Det här är inte det jag är ämnad för. Här sitter jag åtta timmar om dagen i stället för att göra det jag borde göra.
– Sedan förstår jag att det kan låta fåfängt att säga att man måste känna meningsfullhet i arbetslivet, men när man fått smak på att stå på scen och beröra människor på djupet, är det få saker som känns lika meningsfulla som det.
[ Fansen hjälpte Christoffer Hiding att förverkliga skivdrömmen ]
Tänker du på musiken som en kallelse för ditt liv?
– Ja, det gör jag. Men det har jag inte alltid gjort. Inte när självtvivlet har varit som värst.
Det är inte bara sig själv som Christoffer Hiding har tvivlat på. Han har också tvivlat på den Gud han lärde känna som barn, berättar han. I perioder har han kallat sig för agnostiker.
Som liten var han med i en baptistförsamling, och när den lades ner, engagerade han sig i stället i pingst. Under gymnasieåren gick han sedan på eget bevåg med i en trosrörelseförsamling. Där fanns en frihet i musiklivet som tilltalade honom; det var okej att visa starka känslor.
Men så åkte han till Europakonferensen på Livets ord och fick höra den kontroversiella helandepredikanten Benny Hinn tala.
– Det kändes som att han framkallade en masspsykos och jag kände ett väldigt obehag inför det. Jag minns att jag ville ta upp det med min ungdomsledare i bilen hem efteråt, men vågade inte. Jag upplevde att det fanns en åsiktskorridor och en tystnadskultur som gjorde det svårt att framföra kritik.
Efter flytten till Stockholm hittade Christoffer Hiding ingen naturlig församlingsgemenskap. Och med tiden började han ifrågasätta de föreställningar som han hade växt upp med.
– Jag har behövt dekonstruera hela mitt bagage, behövt komma bort från ett svartvitt synsätt på Bibeln, från synen på jordens uppkomst, och från inställningen i vissa livsstilsfrågor.
Bland evangelikaler i USA har just begreppet dekonstruktion blivit populärt. Det finns sociala-medierkonton och poddar helt tillägnade ämnet och en community på nätet som hjälper varandra i hur man kan bryta ner tron i sina beståndsdelar för att kanske bygga upp något nytt. Men för Christoffer Hiding har det varit en ensam resa.
– Det har varit väldigt privat för mig. Visst har jag då och då lyssnat på poddar om andra som gått igenom det, men i det stora hela har jag bearbetat och grubblat i mitt inre, berättar han.
[ Pär Lernström från Idol: Ingen vänskap är som vännerna från kyrkan ]
Däremot får han nu utlopp för sina tankar genom skapandet. Med mer luft i schemat hoppas han kunna släppa musik framöver, inte ett helt album genast, men singlar allt eftersom. Han är fortfarande inspirerad av soulen och skriver musik i den genren. Första singeln kommer i februari. Den heter The Darkest Hour, och handlar om perioden i livet när han upplevde att han höll på att tappa allting han tidigare trott på. ”Who am I if you really don’t exist?” frågar han sig i låten.
– Det var en väldigt tung tid och jag pendlade mellan acceptans och förtvivlan. Jag bröt ihop och grät när jag pratade om det med min fru. Tron har varit någonting väldigt nära och intimt för mig. Jag hoppas att den känslan kan komma tillbaka …
Han säger att han kan sakna att ha en levande tro och påminns då och då om starka erfarenheter av Gud som han gjorde som barn.
– Jag minns en gång när jag var i nioårsåldern och en kväll kände mig väldigt rädd. Det var en djup existentiell rädsla, nästan ångest. Och då lade pappa händerna på mig och bad en enkel bön. På en sekund försvann rädslan och ersattes av värme och kärlek.
– Och i dag kan jag se att vår äldsta dotter Judith, som sjunger i kyrkokör och går på kyrkans barntimmar, har en sådan självklar barnatro. Det har fått mig att längta tillbaka till Gud.
Han betonar att han fortfarande inte vet vart sökandeprocessen leder honom, att han är mitt uppe i den.
– Men jag bär ändå på en tro att jag en dag, när jag tagit mitt sista andetag på jorden, ska få se min mästare. Få se Jesus.
– Det hoppas jag på.
---
Fakta: Christoffer Hiding
Ålder: 38 år.
Familj: Gift med Ida, barnen Judith 5 år och Solvei, snart 2 år.
Bor: Alingsås.
Yrke: Driver eget företag som sångare, låtskrivare och skribent.
Aktuell: Med singeln The Darkest Hour.
---
[ Steven Crosson: I tider av tvivel kan det hjälpa att tänka "just nu" ]
