Daniel Wistrand: Året då kristna tro dominerade på bioduken
Jesus Revolution banade väg för fler
2023 var året då film med kristet innehåll på allvar tog plats på biograferna. Jag tänker framför allt på fyra filmer. Tre storskaliga amerikanska produktioner och en prisad svensk dokumentär.
Redan när jag såg trailern till Jesus Revolution kände jag ett närmast akut sug efter att se filmen. I nästa andetag slog jag bort tanken, då chansen att en sådan film skulle nå biosalonger i Sverige kändes nära nollpunkten. Men tack vare kreativa filmentreprenörer fick den svenska publiken inte bara se filmen – de tog den också till sina hjärtan. Jesus Revolution toppade biolistan och visningstiden förlängdes flera gånger. Det finns en värme i berättelsen om hur mötet mellan den nyfrälsta Lonnie Frisbee och frikyrkopastorn Chuck Smith tänder den gnista som skulle inleda Jesusväckelsen under 1970-talet.
Sound of Freedom gav angelägen andnöd
Efter publiksuccén med Jesus Revolution var det som att en dörr öppnats. Nästa biopremiär med tydligt kristet innehåll blev Sound of Freedom. Om Jesus Revolution var en utpräglad feelgood-film är Sound of Freedom raka motsatsen. Men inblicken i den mörka världen av trafficking och människohandel är inte desto mindre angelägen. ”Det känns som att vi kollektivt får svårt att andas i salongen”, skrev Dagens recensent Josefin Lilja.
De bevisade att kristen tro funkar på bio
En månad senare var det dags för Journey to Bethlehem att visas på vita duken. Svenskättlingen Adam Anders vision om en färgsprakande Hollywoodmusikal om Jesu födelse blev verklighet när filmjätten Sony Pictures hoppade på projektet. Att Adam Anders dessutom lyckades få kultskådisen Antonio Banderas att göra rollen som Herodes har också bidragit till intresset kring Journey to Bethlehem som i skrivande stund fortfarande visas på svenska biografer.
Jag måste också få nämna svenska dokumentären Miraklet i Gullspång. Filmen har hyllats internationellt och porträttet av de norska kristna systrarna Kari och May-Elin är både skruvat och varmt. Mitt i all dramatik och oväntade vändningar väcks också en nyfikenhet på systrarnas bergfasta tro. Ett bevis så gott som något på att kristen tro visst kan porträtteras på ett trovärdigt sätt på film.
[ Historien bakom storfilmen: Hippiepastorn blåste liv i svensk väckelse ]
Malina Abrahamsson: Konsten behövs - inte minst i svåra tider
Uppmaningen från höstmötet: Fortsätt skapa
På tidskriften Pilgrims höstmöte talade evangelisten Liselotte J Andersson om människan som det gråtande djuret; om vikten av att låta sorgen över världens tillstånd ta plats. Men hon gav oss också en uppmaning: Du som skapar, fortsätt!
Senare samma kväll fyllde artisten Jonathan Johansson Linköpings domkyrka med sin musik och gjorde det uppenbart att konsten behövs. Som brobyggare, som tröst. Men också för att den har ett värde i sig själv.
Kanske behöver vi konsten och musiken och filmen och litteraturen ännu mer i tider av kris? Jag tror det. Därför känns det så märkligt att det är just i år som tidningar har lagt ner, eller halverat, sina kulturredaktioner och pengar till studieförbunden har dragits in.
Boksamtalen med andra fördjupade läsupplevelsen
En av mina höjdpunkter från året är de bokcirklar jag har ingått i. Först en digital, med nästan bara okända människor, där vi diskuterade Det tredje riket av Karl Ove Knausgård och sedan en fysisk bokcirkel i kyrkan där vi samtalade om Erik Vardens Allt som är värt att minnas. Båda böckerna är otroliga och blir ännu bättre när man delar upplevelsen med andra.
Det är lite som att gå på konsert och uppleva att hela publiken är en kropp. Eller som att be tillsammans med andra i klostret Bose i Italien. När jag under året har känt mig nedstämd har jag knappat in Monastero di Bose på Spotify, slutit ögonen och låtit vissheten om att det finns bröder och systrar som ber när inte jag orkar.
Kyrkorna - en kraft som höll kulturen levande
Något som också gett mig hopp är alla de kyrkliga gemenskaper som fortsätter att mötas till gudstjänst, konserter och samtal. Som håller kulturen levande. När jag var på boksamtal i S:ta Eugenia katolska församling i Stockholm för några veckor sedan hamnade jag bredvid en 70-årig kvinna som visade sig tycka om exakt samma författare som jag: Karl Ove Knausgård, Jon Fosse, Ingvild H. Rishøi och Tarjei Vesaas. Jag var alldeles upprymd efteråt!
Och apropå Fosse. En Nobelpristagare som tackar Gud. Det påminde mig om att göra detsamma. Oavsett hur tiderna ser ut.
[ Nobelpristagaren Jon Fosse. Jag tror på en svag Gud ]
Urban Thoms: Början på en ny gränsöverskridande tid
Svärtan gjorde lovsången ännu mer angelägen
Kung David skrev åtskilliga psaltarpsalmer med ett brustet hjärta. Just därför träffar de oss så hårt och når så djupt. Många gånger har jag saknat svärtan från dessa mångtusenåriga böner i den moderna lovsången. Men nu börjar allt fler lovsångsförfattare synliggöra också livets skuggsidor i sina sånger. En vägröjare i detta är det brittiska lovsångsprojektet The Porter´s Gate. Ordet “porter” i gruppens namn syftar på de bärare som, åtminstone förr i tiden, kunde ses på järnvägsstationer, flygplatser, hotell och marknader där de hjälpte folk med sitt bagage eller andra tunga bördor. The Porter´s Gate signalerar en tjänande attityd. Gruppens senaste skiva heter Sanctuary Songs och har sitt ursprung i en rad frågor kring psykisk ohälsa. Hur kan man hjälpa en människa att hålla fast vid Gud oavsett yttre och inre omständigheter? Det är i den andan sångerna på denna skiva kommit till. Jag ser den som en milstolpe. För om vi målar en bild av livet utan skuggorna blir bilden endimensionell. Helt enkelt orealistisk.
Frukterna av Nashvilleinspelningen
Hösten 2023 sändes så äntligen hela serien av Alla tiders sånger – åtta avsnitt inspelade i Nashville med artister och musiker från Sverige och Norge. Den känslan som deltagarna hade redan på plats, att detta var betydligt större än en tv-inspelning vilken som helst, har under året besannats. Förutom en rad konserter med olika konstellationer från resan, har flera intressanta artistsamarbeten inletts. Jeanette Alfredsson och Lewi Bergrud har släppt en singel tillsammans, Evelina Gard har gjort detsamma med Urban Ringbäck och Lars Mörlid och Peter Hallström har gjort gemensam julturné. De senare har förvisso känt varandra länge, men i Alla tiders sånger var första gången de sjöng duett med varandra. Och flera av artisterna har synts gästspela på varandras konserter. Nashvilleprojektet var bara början på en ny gränsöverskridande tid för artister som sjunger andlig musik.
[ Känsloladdat när "Alla tiders sånger" spelades in ]
Hårdrockare håller Jesus högt
Under hösten turnerade Narnia tillsammans med Rob Rock i flera sydamerikanska länder. I början av december åkte The Waymaker till Brasilien för flera spelningar. Gemensam nämnare är den outtröttlige sångaren och låtskrivaren Christian Liljegren. Av alla filmklipp som spridits från dessa spelningar framgår att det var lika mycket väckelsemöten som konserter. Hårdrockares andliga längtan behöver mötas med ett språk de förstår.Att sedan Jerusalem nu i december äntligen släppte nytt album på svenska förstärker bara bilden att kristna hårdrockare går i bräschen när det gäller att sjunga om Jesus.
[ Jerusalemsångaren: Då sa jag till Gud att jag inte orkar mer ]
