Kultur

Gullspångsystrarna ”hundra procent säkra” att de hittat sin halvsyster

“Jag känner bara: Halleluja”, säger ena systern Kari Klo till Dagen efter att själv ha sett den omdiskuterade filmen.

Dokumentären ”Miraklet i Gullspång” är nominerad till fyra Guldbaggar, bland annat i kategorin ”Årets bästa film”. I centrum för historien står två kristna systrar. Nu berättar de för Dagen om att se sin förunderliga familjehistoria bli film – och delar med sig av ännu ett mirakel från sina liv.

När filmkritikerna har försökt beskriva ”Miraklet i Gullspång” har de använt ord som häpnadsväckande, osannolik och spektakulär. De har upprepat att dokumentären är så besynnerlig att den lika gärna hade kunnat vara en spelfilm.

Och visst är det en hisnande resa som tittaren bjuds med på. Ibland skrattar jag högt, ibland vågar jag knappt titta. Jag häpnar, och berörs. Och framför allt: Jag vill få reda på mer om filmens olösta mysterium.

Frågan är om de två huvudpersonerna – systrarna från Nordnorge: Kari Klo och May-Elin Storsletten – vet mer än tittarna?

Jag ringer upp dem i ett videosamtal. May-Elin befinner sig i sitt hem i norska Bardu och Kari, som egentligen bor i Hova, nära Gullspång, är i Oslo på besök hos ett av sina fem barn.

”Miraklet i Gullspång” tar sin början en dag då systrarna åker karusellen Flumeride på Skara Sommarland och May-Elin skadar svanskotan. Därefter bli hon kvar hos sin syster i Gullspång och får en idé: Kanske ska hon bosätta sig där, köpa en lägenhet?

– Jag kände att jag ville ha en särskild tavla i lägenheten och letade överallt på loppis. När jag sedan gick in i en lägenhet som var till salu satt exakt en sådan tavla på väggen! berättar May-Elin Storsletten och låter lika förundrad nu som i filmen.

På mäklarkontoret kommer nästa överraskning: Säljaren Olaug är en kopia av deras döda storasyster Lita – hon som begick självmord för 30 år sedan.

– Vi var som i chock! säger systrarna i dag.

Det visar sig att Olaug kan vara Litas tvillingsyster, men att de måste ha separerats vid födseln för att tyskarna inte skulle använda dem i sina experiment under kriget.

Miraklet i Gullspång

När May-Elin och Kari kontaktade SVT och blev slussade till dokumentärfilmaren Maria Fredriksson, visste de inte mer än så. Det som de först trodde skulle bli en femton minuters dokumentär växte till en långfilm i takt med att berättelsen tog nya oväntade vändningar – och så småningom utvecklades till såväl ett intrikat relationsdrama som ett slags true crime. Olaug accepterade nämligen inte det som dittills varit en sanning i familjen: att Lita tog sitt eget liv. Hon hörde av sig till polisen och fick fram obduktionsprotokollen som bekräftade att systern inte alls hade några mediciner i kroppen när hon dog. Men då uppstod frågan: Vad var det som egentligen hände?

Jag tror att det var Guds vilja att sanningen skulle komma fram. Det står ju i Bibeln: Att det som är dolt ska komma i ljuset.

—  Kari Klo

”Miraklet i Gullspång” visas just nu på svenska biografer. Den har hyllats av kritiker och vunnit pris för bästa klippning vid Tribeca Film Festival. Nu är den också Guldbaggenominerad. Och i februari får filmen biopremiär i Norge.

– Vi hoppas att det i samband med det ska dyka upp någon som kan utreda vad som verkligen hände med vår syster Lita. Vi sitter ju med samma frågor som tittarna, säger Kari, som trots allt är glad för att ha fått veta att hon troligtvis inte tog sitt liv.

Hon fortsätter:

– Vi har aldrig pratat om det här i familjen, utan var och en har gått med sin egen sorg och rädsla över vad som har hänt med Lita efter döden. Jag tror att det var Guds vilja att sanningen skulle komma fram. Det står ju i Bibeln: Att det som är dolt ska komma i ljuset.

May-Elin skjuter in:

– Men jag har alltid tänkt att även om hon tog sitt liv skulle Gud ta emot henne. För man tar bara sitt liv om man har tappat förståndet, och då förstår Gud det.

Stillbild ur dokumentärfilmen "Miraklet i Gullspång".

Hur tycker ni att ni framställs i filmen?

– Först tyckte jag att jag såg lite tokig ut, men sedan vande jag mig, säger May-Elin.

– Jag var spänd på om filmen skulle kännas äkta. Men det gör den! Maria (Fredriksson, reds.anm) har framställt det precis som det var och jag känner bara: Halleluja! utbrister Kari Klo.

Hon räds inte att använda ett religiöst språk. Inte heller i dokumentären. Där talar hon allvarligt och självklart om hur Gud griper in.

Systrarna växte upp inom læstadianismen, berättar de nu. May-Elin är fortfarande aktiv där, Kari går till statskyrkan och pingstkyrkan, men är inte medlem någonstans. ”Vi är inga fanatiker” understryker de. Men deras tro är stark. Det var något som halvsystern Olaug reagerade negativt på när hon kom in i familjen.

– Hon tyckte inte om att vi var kristna, konstaterar May-Elin och Kari lägger till:

– Det blev jobbigt för henne när hon kom hem till vår bror och vi sjöng bordsbön.

– Hon tyckte att vi var tokiga rätt och slätt! Hon sa rakt ut att hon hade högt IQ och att vi inte var på samma våglängd, säger May-Elin.

Pratade ni mycket om er tro med henne?

– En gång frågade hon mig hur jag kunde tro så starkt, och då sa jag att det är för att jag har fått så många bönesvar, berättar Kari Klo.

Hon har inte alltid varit lika övertygad kristen, säger hon, men efter en händelse 1986 bestämde hon sig för att leva för Gud.

– Får jag berätta? frågar hon sedan May-Elin, som nickar.

Miraklet i Gullspång

Efter att May-Elin precis fött sin son Martin, drabbades hon av en djup förlossningsdepression och en dag ramlade hon genom fönstret och föll tio meter. Hon hamnade i koma, var inte kontaktbar och läkarna var säkra på att hon antingen skulle dö, eller bli förlamad. Men Kari vägrade tro det. När hon besökte sin syster på sjukhuset bad hon en bön.

– Jag sa till läkaren att om May bara kommer säga ett enda ord är det ett tecken på att hon vill leva – och på att Gud kommer att hela henne.

– Så gick jag in till henne där hon låg. Hon såg ut som en köttkaka, jag kände knappt igen henne. Men jag böjde mig fram och viskade: ”May, nu ska jag gå till din son, till Martin”. Och då svarade hon: ”Martin.”

Det är ju otroligt. Och här sitter du nu May.

– Ja! Tre månader efter olyckan kom jag gående till min efterkontroll. Läkarna sa att det var ett under som skett! Gud använde dig Kari som sitt redskap för att väcka mig från de döda, säger hon och stryker bort tårar från kinden.

– Ja, och du är min mirakelsyster, svarar Kari och ler milt.

Kari Klo är i dag 70 år, May-Elin Storsletten 73. De har i dag ingen kontakt med Olaug, som i filmen visar sitt missnöje med familjen och till sist betvivlar att de ens är släkt. Kari hoppas fortfarande att de i framtiden kan få en god relation, May-Elin är mer tveksam. Men de är båda ”hundra procent säkra” på att Olaug är deras halvsyster, trots att filmen ger motstridiga besked.

”Miraklet i Gullspång” är på flera sätt en gåtfull film – och därtill ett ovanligt närgånget familjeporträtt. I en recension i Aftonbladet fick regissören Maria Fredriksson kritik för att ha hanterat systrarna ”vårdlöst”. Men Kari Klo och May-Elin har bara positivt att säga om processen och slutresultatet. De blev ”väldigt glada i Maria” och funderade till och med om också hon kunde vara en släkting till dem – hon var så lik Karis ena dotter och hade sina rötter i samma region som familjens förfäder.

– Sedan har vi bara fått positiva reaktioner på filmen, säger Kari. En kvinna kom fram till mig på tågstationen, grät och berättade att hon tack vare filmen skulle försonas med sin egen syster. Och så sa hon att det var så intressant när vi pratade om Gud. Jag blev väldigt berörd av det.

Miraklet i Gullspång

Trots att ”Miraklet i Gullspång” inte riktigt fick det lyckliga slut som Kari Klo och May-Elin Storsletten hade hoppats på, är de båda systrarna övertygade om att Gud har verkat genom allt.

– Olyckan på Skara sommarland var Herrens mening. Annars hade jag aldrig sett frukttavlan, köpt lägenheten, träffat vår halvsyster och fått veta att Lita inte alls tog sitt eget liv, konstaterar May-Elin.

Har du kvar frukttavlan?

– Ja, den tog jag med mig när jag flyttade. Nu hänger den på väggen över spisen i vår stuga. Jag har gett den namnet Miraklet.

---

Fakta: Kari Klo

Ålder: 70 år.

Bor: Hova, nära Gullspång. Flyttade dit från Norge när hennes cancersjuke man inte fick medicin i Norge. I Sverige fick han det – och kunde leva sex år till.

Familj: Fem barn, sjutton barnbarn och två barnbarnsbarn.

Gör: Pensionär. Har tidigare arbetat för Försäkringskassan och i restaurangbranschen.

Aktuell: I Guldbaggenomineradefilmen ”Miraklet i Gullspång”.

---

---

Fakta: May-Elin Storsletten

Ålder: 73 år.

Bor: Bardu i Norge.

Familj: Man och fem barn, och ett i himlen. Fem barnbarn.

Gör: Pensionär. Har tidigare arbetat som städerska och undersköterska.

Aktuell: I Guldbaggenomineradefilmen ”Miraklet i Gullspång”.

---

Fler artiklar för dig