Väckelsens folk behöver bli aktivister igen

Finns det ett annat sätt att tänka trygghet än vapenmakt och inlåsning? Svaret är ja. Vi kan kalla det alternativet för gudsrikesmodellen. Skissen återfinns i Nya testamentet. Arkitektens namn är Jesus, en erfaren snickare som också var Guds son, skriver Birger Thureson i sin adventsessä.

År 1992, då den brittiska drottningen Elizabeth II suttit på tronen i fyra decennier, borde ha varit ett gyllene jubileumsår för monarken. Men i ett uppmärksammat tal till nationen, där drottningen summerade året, skrädde hon inte orden. Personliga motgångar och skandaler i kungahuset gjorde att hon kallade 1992 för “annus horribilis”, ett fruktansvärt år.

Nog känns det som om uttrycket är gångbart också när vi närmar oss slutet av 2023. Jorden kvider och lider under den pågående – och accelererande – klimatkrisen. Rysslands brutala försök att krossa Ukraina fortsätter att sprida död och förödelse mitt i Europa. Hamas blodiga attack på civila israeler har rivit loss ett krig i Mellanöstern. Demokratin tar stryk i land efter land på ett sätt som var fullständigt otänkbart för bara några år sedan. Där det förr byggdes broar mellan länder och folk, byggs nu murar. I Sverige skapar skjutningar och annan grov gängbrottslighet djup oro inför framtiden.

Vad är det som händer i vår tid? Vart är vi på väg?

I Dagens Nyheter (2/11 2023) skriver sociologen Roland Paulson en intressant och insiktsfull artikel om nuläget i vårt eget land. Alla rapporter om faror och hot lägger sig som en våt filt över den offentliga debatten och kväver samtalet om vilket samhälle vi vill ha, menar han. Hoppfullheten retirerar. Fruktan dominerar. Framtidsvisionerna hukar i skuggan av försvarsmurarna.

Väckelsens folk som aktivister. Som samhällsaktörer. Är inte det en urspårning? Svar nej. Det är inte ens en verklighetsfrämmande utopi eller naiv dröm.

Finns det ett alternativ till den här utvecklingen? En hoppfull väg mot framtiden? Ett annat sätt att tänka trygghet än vapenmakt och inlåsning? Ett annat material för samhällsbygget än taggtråd och pansarplåt?

Svaret är ja. Vi kan kalla det alternativet för gudsrikesmodellen. Skissen återfinns i Nya testamentet. Arkitektens namn är Jesus, en erfaren snickare som också var Guds son. Han beskriver ett alternativt bygge som inte är av denna världen. Men som är fullt möjligt.

Jesus vände sig mot den maktstruktur som bygger på dyrkan av styrkan och föraktet för svagheten. Som hyllar högmodet och spottar på ödmjukheten. När det uppstod en positionskonflikt i lärjungagruppen sa han till de berörda: “Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav.”

Fattar vi hur radikalt detta är? Och vilka konsekvenser det skulle få om det råa maktbegäret ersattes av lusten att tjäna andra? Om president Vladimir Putin behärskades av en osjälvisk önskan att vara folkets tjänare i stället för begäret att utöka sin egen maktsfär, då skulle han inte offra de ryska kvinnornas söner och män och de ryska barnens fäder på krigets blodig altare. Och då skulle inte Ukrainas folk behöva gräva massgravar för sina döda i skuggan av sönderbombade byar och städer. För att ta ett exempel.

Boken Öknens hämnd av utrikesjournalisten Arne Bengtsson kom ut i somras. Jag har nyss läst den. Sträckläst, mer eller mindre. Den är en spännande thriller om klimatet, men framför allt en uppgörelse med den girighetsdrivna maktutövning som får en våldtagen natur att slå tillbaka. Havsnivåer stiger. Skogar brinner. Brunnar sinar. Miljoner människor i utsatta områden drivs på flykt.

[ Arne Bengtsson: Det är skamligt hur lite vi bryr oss om klimathotet ]

Texten vibrerar av profetisk vrede, riktat mot den rika världens överkonsumtion som går ut över de fattigaste fattiga. Riktat mot den livsstil som kräver och kväver. Budskapet är: Låt behovet styra, inte begäret! Det begär som kräver mer, ständigt mer, långt över rimlighetens gräns. Hos Bengtsson blir klimatfrågan en fråga om moral. Om rättvisa. Om rättfärdighet.

Det låter som en återklang från vissa texter i Gamla testamentet. Men tonen finns också hos Jesus, när han talar om Guds rike. Han ställde sin samtids religiösa elit mot väggen och kallade skriftlärda och fariséer för hycklare som putsade på fasaden men försummade det viktigaste av allt, nämligen rättvisa, barmhärtighet och trohet (Matt 23:23).

Hur hanterar Jesu lärjungar i dag utmaningen att stå för ett alternativ till den rådande ordningen, stå för en tjänande kultur där behovet och inte begäret styr, där barmhärtigheten inte begränsas av nationsgränser, där rättvisan är en moralisk fråga och inte enbart juridik, där begäret tyglas av kärleken till medmänniskorna? Olika, förstås. Men det saknas inte goda exempel.

Ibland har resonemang om kyrkans samhällsengagemang ställts mot uppdraget att evangelisera och missionera. Då brukar jag tänka på Charles Finney (1792-1875), den amerikanske väckelsepredikanten som kallats massevangelisationens fader. Han skrev i Letters On Revival nr 23, 1835: “Den kristna församlingen formades till att göra offensiva framryckningar i alla riktningar, att höja sin röst och satsa sin energi mot orättvisor på både hög och låg nivå, att förändra individer och gemenskaper och regeringar och aldrig vika förrän varje form av orättvisa har drivits bort från denna jord.”

Väckelsens folk som aktivister. Som samhällsaktörer. Är inte det en urspårning? Svar nej. Det är inte ens en verklighetsfrämmande utopi eller naiv dröm. Samhället har förändrats förr av de människor som Jesus lärt att lägga maktens vanliga instrument år sidan och be: “Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske”.

Kriminologen Jerzy Sarnecki, själv inte troende, säger i Dagen (1/11 2023) att frälsningen kan vara en av de mest brottsförebyggande åtgärderna. Den som blir frälst får, tack vare gemenskapen i församlingen, en förankring i samhället. Därmed blir det lättare att bryta med det förflutna.

Han påminner om den samhällsroll väckelserörelsen spelade under 1800-talets senare del. I samverkan med nykterhetsrörelsen och med hjälp av statliga alkoholrestriktioner fick man stopp på ett ödesdigert superi. “Detta ledde till en dramatisk minskning av mord och andra våldsbrott. Ingen annan brottsbekämpande åtgärd har varit så lyckad i Sverige”, menar kriminologen.

[ Frälsning är en väg ut ur ett liv i brott ]

Tänk, om vi kunde lägga det fruktansvärda året bakom oss och vandra vidare med ansiktet frimodigt vänt mot framtiden. I stället för att i fruktan hela tiden misstänksamt snegla bakåt över axeln. Tänk, om vi kunde byta ut plågsamma mardrömmar mot framtidsdrömmar om ett samhälle där kärleken får ta större plats, där hat och hot sorteras bort som avfall, och där gudsrikesmodellens arkitekt får dra upp riktlinjerna. Tänk, om församlingen i ännu högre grad kunde gestalta detta alternativ.

“Men så är det inte bland er”, sa Jesus till de sina när han kommenterade den destruktiva kultur som rådde. Kyrkan är ämnad att vara gudsrikets modell på jorden.

Det finns ett alternativ. Så låt oss tända hoppets ljus i advent.