Daniel Wistrand
Hört: Polisen Olavi Blomfjords berättelse i podden “Ödestimmen dokumentär”
Rutinerade produktionsbolaget Filt har nyligen lanserat sin första egna dokumentärpodd, Ödestimmen. I avsnittet Massmördaren i Falun möter vi bland annat den kristne polisen Olavi Blomfjord, som var den som grep gärningsmannen Mattias Flinck. Blomfjord berättar levande om hur han bad vid flera tillfällen under ingripandet och att han anser att det var Gud som styrde den kula han till slut sköt mot Flinck. Just detta lyfter också Aftonbladet fram i sin recension av podden: “Det är skicklig dramaturgi att låta honom läsa sina böner, de som han var tvungen att upprepa flera gånger innan han fick ordning på nerverna under mordnatten. För en icke-troende är det exotiskt att höra honom beskriva änglar och kulor styrda av Gud, men mystiken ger också en stark bild av människan inuti polisuniformen”, skriver Aftonbladets recensent Sandra Wejbro.
Hört: Sången Vinternatt av Jennifer Götvall, Simon Ljungman och David Levinsson
Den första december släpps låten Vinternatt, en stillsam och eftertänksam sång framförd av Jennifer Götvall, Simon Ljungman och David Levinsson. Med sången vill de tre Göteborgsmusikerna sprida ljus i en mörk tid och särskilt lyfta fram Räddningsmissionens arbete i Göteborg. Ett lovvärt initiativ och en tänkvärd decembersång.
Sett: Så mycket bättre i TV4
Sannolikt har TV4:s långköraren Så mycket bättre redan tuggat på för länge. Kalla mig gammeldags, men jag kan inte hjälpa att jag uppskattar ett program som i dessa tider bygger på musik, möten och uppmuntran. Och dessutom behöver deltagarna inte röstas hem mot slutet av varje episod. Årets starkast lysande stjärna har varit Ellen Krauss, vars tolkningar redan gjort streamingsuccé. Sedan är det så klart alltid en fröjd följa fenomenet Jonathan Johansson, både på scenen och i övriga delar av programmet. Hans tolkningar under de första veckorna av Så mycket bättre förvanskade dock originallåtarna till oigenkännlighet. Men i förra veckans framträdande revanscherade han sig fullständigt med en smärtsamt bultande version av Staffan Hellstrands Lilla fågel blå. I Jonathans arrangemang heter sången Alla fåglar blåa och han sjunger med hela sin varelse ut till alla som brottas med psykisk ohälsa. Otroligt starkt.
I december ser jag fram emot: Att se Lars Winnerbäck live
Lars Winnerbäcks Kent-doftande album Neutronstjärnan har blivit en höstfavorit hos mig. I december kommer jag tillsammans med min käre far att se Winnerbäcks hyllade turné när den kommer till Göransson arena i min hemstad Sandviken. Upplägget kan inte gå fel.
Malina Abrahamsson
Läst: Boken Fåglarna av Tarjei Vesaas (Norstedts)
Enligt författaren Karl-Ove Knausgård är Tarjei Vesaas klassiker Fåglarna ”den bästa norska roman som någonsin skrivits”. Själv har jag läst för få norska romaner för att kunna veta säkert, men det jag däremot vet är att jag satt på ett kafé på min lediga dag och kunde inte sluta läsa. Till slut strömmade tårarna ner för kinderna för jag blev så berörd av porträttet av särlingen Mattis. Han som bor i en stuga i skogen tillsammans med sin fyrtioåriga syster Hege, har svårt att hitta jobb, lever i sin egen värld, blir hånad i byn. Men en dag möter han en fågel – en morkulla – och en förunderlig vänskap uppstår.
Jag tycker att alla ska läsa den här boken! Inte så mycket för handlingen som för stämningen; Vesaas skriver med absolut gehör och ger oss en svindlande insikt i Mattis känsliga själ – samtidigt som han är ett författarjag som betraktar utifrån. Ett mästerverk är vad den är. Kommer bära med mig Mattis för alltid.
Läst: Boken Försvinnandet av Josefin de Gregorio (Norstedts)
Svd-redaktören och Dagenskribenten Josefin de Gregorio är aktuell med Försvinnandet – en suggestiv kortroman om sökandet efter tillhörighet och uppgörelse med skuld. I boken ser ett vuxet jag tillbaka på tonårstiden då hon, som själv var osäker och helst ville gömma sig bland böcker, bländades av klasskompisen Hanna – och sedan av hennes bror Karl. Båda två är svårtolkade och mystiska, vilket förstärker bokens lågmälda spänning.
Till stor del handlar boken om Hannas försvinnande – om den amnesi som hon drabbas av. Tydligen är det ett verkligt medicinskt tillstånd som innebär att man lösgörs från sig själv, sina minnen och bokstavligt börjar vandra, ibland i månader. På baksidan av boken beskrivs den som är “ett triangeldrama med hög densitet och språklig flyhänthet”. Och Josefin de Gregorio har verkligen språket i sin hand! Skriver exakt och till synes helt utan ansträngning. Jag läste hela boken i ett svep.
Sett: Dokumentären Miraklet i Gullspång
Dokumentären “Miraklet i Gullspång” där två kristna systrar från Nordnorge står i centrum, liknar ingenting annat jag har sett! Däremot går det knappt att avslöja någonting av handlingen utan att förstöra filmupplevelsen. För det är verkligen en upplevelse! Jag blir berörd, skrämd, fascinerad och konfunderad. och direkt efteråt kände jag ett akut behov att prata om filmen med andra som har sett.
I december ser jag fram emot: Julmusik
Jag har två julmusik-favoriter som jag alltid återkommer till: Sången “Make the Gate All Wide” med A Treehouse Wait och Sufjan Stevens julalbum “Songs for Christmas”. De kommer förgylla adventstiden för mig även i år.
Urban Thoms
Hört: Tre nya julsånger med Martina Möllås, Evelina Gard och Michael Jeff Johnson
När tre av de främsta profilerna på den svenska kristna musikscenen släpper varsin julsång nästan samtidigt blir det rena kinderägget.
Martina Möllås var först ut med egenskrivna I natt finns ett hopp – en julig, eller kanske jag ska säga ljuvlig, popballad. Särskilt glad blir jag att Martina bygger sin tolkning av julberättelsen kring ordet “hopp”, som ju är vad världen allra mest behöver i dessa dagar. Martinas röst är hennes adelsmärke och därtill har hon en sällsam förmåga att med sina sånger förmedla ett budskap så att det känns angeläget. En högaktuell julsång.
Evelina Gard gör en svensk version av Common Hymnal-sången Mothers and Shepherds som i översättning blir Den Gud vi väntat på. Det är en mäktig sång kring julevangeliet som där Evelinas framförande bygger julstämning på ett sätt som inte står genrens drottning Carola det minsta efter. Extra roligt är att svenske musikern och producenten Emil Sydhage varit med och skrivit originalet. Klassikervarning.
Michael Jeff Johnson har plockat upp norrmannen Konrad Lundes Barnet som föddes. Hade någon sagt att Johnson skrivit den själv hade jag trott på det. Så ett med texten och melodin känns hans framförande. Vittnesbördet om julens budskap lyfts av blåsarr och en lovsjungande Michael Jeff Johnson som konstaterar: “Jag visste inte att barnet som föddes skulle förändra mitt liv”. En innerlig julballad som ger frid i sinnet.
Sett: Filmmusikalen Journey to Bethlehem
En varm, rolig och bitvis sprudlande skildring av själva anledningen till att vi faktiskt firar jul. Några scener är också rätt rörande. Störst intryck på mig gjorde musiken som håller högsta klass. Speciellt det inledande dansanta öppningsnumret och balladen som Maria sjunger på sin väg till sin kusin Elisabeth. Adam Anders lyckas även utnyttja regissörens konstnärliga frihet utan att historien för den skull känns förfalskad.
I december ser jag fram emot: Jerusalems nya album Stygn (Jono Music)
Okej, jag erkänner: Jag har förhandslyssnat! Utan att börja recensera de elva låtarna närmare kan jag säga att Jerusalem på svenska är ett kärt återseende. Kombinationen av hårdrock och det egna modersmålet var en av de saker som utmärkte dessa pionjärer. Det är snart 50 år sedan första bandet slog an sitt första riff och Sverige ser helt annorlunda ut i dag. Det ska bli väldigt intressant att se hur detta album landar hos Jerusalemfansen.
