Titel: Havandeskapet
Författare: Alva Dahl, illustrationer av Therése Ohlsson
Förlag: Syster enbär (135 sidor)
Genre: Prosalyrik
Först övervägde hon att bejaka en klosterkallelse. Nu är hon gravid, berättarjaget i översättaren och författaren Alva Dahls Havandeskapet, en nyligen utkommen och fristående uppföljare till hennes skönlitterära debut Längtans flöde.
Helt säkert är det inte, att det är samma kvinna som delger läsaren sina självreflexiva dikter. Men mycket tyder på det. Graviditeten skildras otvunget som en askes. Inte så mycket genom att livet begränsas och skalas av – det lilla livet, som omväxlande kallas Nour och Bror, tar tvärtom hela sin omvärld i anspråk. Mamman blir svullen och andas tyngre, överlåtelsen handlar om att bereda rum.
Havandeskapet innebär en uppgift som är fullständigt konkret, samtidigt som graviditeten överskrider våra vedertagna gränser. Att nära är att näras, att bära är att bäras. Temat är som hämtat ur de filosofiska betraktelserna i Jonna Bornemarks Jag är himmel och hav (Volante, 2022), där graviditeten behandlas som ett tillstånd som upplöser kategorier som ”jag” och ”du”.
I Alva Dahls dikter finns dessutom Gud ständigt närvarande. Livet – både det som är och det som blir – är begripligt därför att det finns någon som skapat människan och hör hennes tacksamhet och vädjan.
Barnet blir hela tiden större – från en ärta, till att snart vara lika stor som de rabarberbitar som hackas under ett pajbak och sedan upptar barnet en knytnäves plats i livmodern. Växandet utgör ett tacksamt tidsmått som för romanen framåt. Ett grepp som fråntar läsaren en stor del av den ansträngning som prosalyriken innebär, att urskönja en berättelse i en samling dikter kan annars kännas tungt.
Här uppstår däremot en ”perfekt match” mellan den engagerade läsaren och den genom lyriken lika erfarande som betraktande berättaren. Resultatet? Fin lyrik och ljuvlig läsning.
