Prästdottern Isabel Neibs barndom förmörkades av rasism och utanförskap. Men hon fann tidigt tröst i tron. I dag känner artisten och präststudenten att hon lever ut sin kallelse.
– Utgångspunkten i allt är att leva evangelium; hur hela mitt liv, hela min existens kan bli ett uttryck för Guds kärlek, säger hon.
UPPSALA. Isabel Neib var tio år gammal då hon första gången sa att hon skulle bli präst. Hon minns det inte själv, men andra har påmint henne. Däremot minns hon att hon tidigt tänkte på livet – och på döden.
– Andra i min ålder verkade inte alls fundera på samma saker som jag och ibland undrade jag: Hur kan de vara så bekymmerslösa? Det finns ju så många stora frågor att reflektera kring. Att livet ska ta slut till exempel, det är ju jättesvindlande. Och vad händer när mina föräldrar dör? Mycket handlade för mig också om identitet – om frågan: Vem är jag?
Sina tio första uppväxtår tillbringade Isabel Neib i det lilla bruksorten Hofors i Gästrikland. Det var ett vitt arbetarsamhälle – och Isabels familj, där mamman är läkare från Västerbotten och pappan präst från Namibia, stack ut.
– Jag har inte så många bra minnen därifrån, konstaterar hon.
Blev du utsatt på något sätt?
– Ja, men det är ingenting som jag har pratat om... men det kanske man ska prata om, funderar hon och tar sedan sats.
Jag blev jagad av ett nazistgäng som skrek att de skulle döda mig. Jag cyklade för mitt liv.
— Isabel Neib
– När jag var sju år och precis hade lärt mig att cykla blev jag jagad av ett nazistgäng som skrek att de skulle döda mig. Jag cyklade för mitt liv, halkade på en isfläck på uppfarten och slog mig, men hann springa in i huset… Jag minns den händelsen väldigt tydligt. Det var första gången jag förstod att det finns människor som tycker att jag är fel, bara för att jag är jag.
I dag är Isabel Neib 30 år gammal. Hon sitter i sin studentlägenhet i Uppsala som hon har inrett med starka färger och många växter. I dag känner hon sig tryggare i den hon är - och utstrålar integritet och vänligt allvar. Samtidigt säger hon att minoritetsstressen – känslan av att inte höra hemma någonstans – och rädslan för att ta plats, fortfarande kan göra sig påmind. Men, där har tron varit en stor hjälp, tillägger hon.
– Redan som liten bad vi mycket tillsammans i familjen och överlämnade åt Gud det som var svårt.
– Jag fann också en trygghet i att främst identifiera mig som kristen. Oavsett vad någon tycker om mitt yttre eller mitt ursprung, kunde jag lita på att Gud älskade mig och att jag var Guds barn.
Hon hejdar sig:
– Förresten, jag vill inte att det här ska bli en artikel om att det är synd om mig, för det är verkligen inte det. Händelsen när jag var sju definierar inte vem jag är.
Nej, det är prästkallet vi ska prata om. Och musiken. Isabel Neib släpper sitt debutalbum I Already Know den 24 november. I fem år har hon arbetat aktivt med skivan, skrivit och producerat alla låtar tillsammans med Michelle Amkoff. Musiken är poppig, elektronisk och texterna handlar om relationer, saknad, självinsikt.
Både musiken och kyrkan har alltid varit viktiga för Isabel Neib.
– Jag tror att det var min pappa som först upptäckte att jag kunde beröra med min sång. Egentligen var jag väldigt blyg som barn, men när jag sjöng kunde jag trösta och inspirera människor.
Redan som tioåring sjöng hon på olika förrättningar som pappan hade – dop, bröllop och begravningar. När familjen flyttade till Sundsvall började Isabel Neib ta sång– och instrumentlektioner på kulturskolan, och gick sedan estet-musik på gymnasiet, blev övertygad om att musiken var hennes väg. De senaste tio åren har hon bland annat utbildat sig vid RML – Rockmusikerlinjen och frilansat som musiker – producerat skivor, haft trubadurfirma, skrivit musik till teater, samarbetat med olika artister – parallellt med att arbeta i vården.
– Jag jobbade i butik ett tag, men kände att det var mer meningsfullt att jobba i hemtjänsten och göra en insats för de äldre, säger hon.
Samtidigt har hon längtat efter att på riktigt slå igenom som artist. Av en sångpedagog från Sundsvall, som också är sångcoach i Idol, fick hon uppmaningen att söka till programmet. Isabel Neib var tveksam, men erkänner att hon gav efter för vänners grupptryck.
Hösten 2021 tog Isabel Neib sig ända till programmets kvalvecka. På sin första audition sjöng hon Lalehs “Some die young” och juryn häpnade över hennes kristallklara, klassiskt skolade röst. Senare i tävlingen hade de dock åsikter om hennes scenspråk – tolkade det djärvt anspråksfulla som teatraliskt.
– Att vara en kulturperson i ett kommersiellt format skapade en konflikt i mig. Jag är van att kunna vara kompromisslös i mitt uttryck och mitt skapande.
– Dessutom var jag inte alls bekväm med att prata om mig själv i tv, jag ville inte dela min berättelse i det formatet. Men jag tror att jag förlorade på det rent tävlingsmässigt. De säljer verkligen på stories.
Med nya skivan får Isabel Neib berätta på det sätt som hon själv vill.
– Jag är väldigt stolt över den, just för att jag vågade vara petig och inte gav upp. Det blev bättre än vad jag hade tänkt mig. Jag har verkligen hela tiden följt det jag har tänkt varit Guds vilja i processen. Det känns som en milstolpe att den snart är ute. Allting var färdigt och mastrat och klart när jag började på teologen.
Isabel Neib började plugga teologi vid Uppsala universitet hösten 2022. Just nu skriver hon en hemtenta i religionsfilosofi samtidigt som hon förbereder för sitt skivsläpp. Men vägen till både prästkallet har varit krokig.
Hon började arbeta med skivan när hon fortfarande bodde i Stockholm. Men sedan kom pandemin med sin ofrivilliga isolering. Samtidigt skulle hyreslägenheten som hon bodde i ombildas till bostadsrätt. Och så tog en långvarig relation slut. Isabel Neib blev less på Stockholm – och flyttade hem till sina föräldrar, till en stuga på tomten i Alnö i Sundsvall. Under ett och ett halvt år skrev hon musik, gick promenader, bad, pratade med familjen.
– Jag började ställa mig frågor kring hur fortsättningen i mitt liv skulle se ut.
[ Ulf Kristerssons fru Birgitta Ed berättar om sitt tidiga prästkall ]
När jag bestämde mig för att svara ja på kallelsen var det så mycket i livet som lade sig på plats, mycket av min stress släppte.
— Isabel Neib
Från sin barndom och lägren med den ekumeniska rörelsen Focolare hade hon fått med sig att Gud har en kallelse för hennes liv. I brist på jämnåriga i skolan som förstod hennes grubblerier kunde hon på lägren söka sig till de vuxna och mötas av människor som tog hennes tankar och funderingar på allvar. Kruxet var bara att fundera ut vad kallelsen bestod av. Skulle hon utbilda sig till psykolog? Fortsätta satsa helhjärtat på musiken? Bli präst?
– Jag sökte till teologiprogrammet tre terminer, men tackade nej varje gång. Så jag brottades lite med det, eller ja, jag brottades mycket.
Och hur känns det nu när du har börjat plugga, och är antagen prästkandidat för Härnösands stift?
– Det är det bästa som hänt mig. Genom att ge upp min egen livsplan, insåg jag också att det fanns en annan väg för mig. När jag bestämde mig för att svara ja på kallelsen var det så mycket i livet som lade sig på plats, mycket av min stress släppte.
– Nu längtar jag efter att få tjäna i en församling och dela det kristna livet tillsammans med dem.
Samtidigt släpper du en skiva och satsar på en artistkarriär. Går de att förena?
– Ja, jag tror att musiken är väldigt central i kyrkan. Och jag kommer alltid att vara en skapande person, det är ju en del av den jag är. Men sedan, när jag går in i ett ämbete, är det naturligt att min huvudsakliga uppgift blir att vara präst. Men vem vet, jag kanske gör en psalmskiva sedan?
Isabel Neib tar inte bara med sig musiken in i prästkallet, utan också kampen för rättvisa. Rasismen hon fick uppleva i sin barndom, och mellanförskapet som hon fortfarande lever i, har gett henne en större förståelse för den som har det svårt.
– Utgångspunkten i allt är att leva evangelium; hur hela mitt liv, hela min existens kan bli ett uttryck för Guds kärlek. Och hur den sedan kan förena hela världen. Målsättningen är ju att vi ska hitta en enhet i världen och fred på jorden. Och att det ska nås över alla gränser och innefatta alla människor. Vi alla ska bli ett, säger Isabel Neib och får det att låta så självklart.
[ "Ett liv utan Gud och musik är otänkbart för mig" ]
---
Fakta: Isabel Neib
Ålder: 30 år.
Bor: Uppsala.
Familj: Bor med Hunden Silka. Träffar ofta sina syskon, mamma och pappa.
Gör: Studerar teologi, är prästkandidat för Härnösands stift. Jobbar extra inom Akutpsykiatrin i Uppsala.
Aktuell: Med albumet “I already know” som släpps 24 november.
---
