Daniel Wistrand
Läst: Också Annie av Annie Lööf och Caroline Bankler (Forum förlag)
Nyligen intervjuade jag Annie Lööf till podden Dagens människa. Det mesta av samtalet handlade om hennes tankar om tro, men en hel del av intervjun kretsade också kring självbiografin Också Annie. I boken beskriver den tidigare centerledaren öppenhjärtigt det politiska spelet bakom kulisserna. Hon delar ut kängor till partiledarkolleger, men är också självkritisk. Som mest griper det tag när hon beskriver politikens pris; hatet, hoten och attentatet som planerades mot henne i domkyrkan i Visby.
Sett: Sista ordet på Viaplay / TV3
Viaplays något makabra satsning Sista ordet väcker många frågor. Formatet går ut på att kända svenskar intervjuas av Mark Lewengood i ett samtal som sänds först efter deras död. Trots min skepsis inför premissen kan jag inte låta bli att kasta mig över intervjun med Lasse Berghagen. Det är ett finstämt samtal om Berghagens liv, musik, relationer, men också flera passager om hans gudstro. På många sätt är intervjun inte särskilt annorlunda från andra, men vetskapen om att det ska sändas först efter den intervjuades bortgång bidrar med en existentiell nerv både i frågeställningarna och svaren.
Hört: Holy Forever med Jenn Johnson (Bethel Music)
I vår kyrka har vi nyligen börjat sjunga denna fantastiskt starka lovsång, skriven av Chris Tomlin. Jag ska erkänna att jag helt missat upphovsmannens egen version från förra året. Men under de senaste veckorna har Bethels tolkning av Holy Forever med sångerskan Jenn Johnson rullat flitigt i mina lurar. Jag kan uppskatta personliga och nära lovsånger som utgår från vår vardagliga relation till Gud. Men jag inser samtidigt att det också finns en kraft i lovsånger som rätt och slätt beskriver Gud så som han är – helig för evigt.
I november ser jag framemot: Kari Jobe och Cody Carnes i Filadelfiakyrkan i Stockholm
Den 19 november äntrar Kari Jobe och Cody Carnes estraden i Filadelfiakyrkan. De amerikanska lovsångsprofilerna ligger bland annat bakom The Blessing, som tolkades världen över under coronapandemin. På turnén gästas de dessutom av Martin Smith, som jag inte sett live sedan han stod på Globens scen med Delirious? under Rock the Globe 2000. Jag är minst sagt förväntansfull.
[ The Blessing Sverige en hit i sociala medier ]
Malina Abrahamsson
Läst: Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi (Flo förlag)
Redan när jag läste de första sidorna i den norska författaren Ingvild H. Rishøis Vinternoveller kände jag att jag skulle älska boken förbehållslöst. Jag tror att det handlade om tonen, som är alltigenom empatisk. Rishøi skriver om mamman som inte har råd att köpa nya trosor till dottern som kissat på sig, och om pappan som avtjänat fängelsestraff och nu slåss mot sin oförmåga att vara som de andra präktiga föräldrarna. Med små, träffsäkra iakttagelser vittnar författaren om klassmedvetenhet utan att det någonsin blir stereotypt.
Vanligtvis är jag inte så förtjust i just noveller, men Rishøis kombination av socialrealism och saga passar mig perfekt. Jag tror att jag har hittat en ny författare och kommer skynda att köpa hennes senaste bok – Historien om fru Berg – som nyss kommit ut.
Sett: Jonathan Johansson live i Linköpings domkyrka under Pilgrims höstmöte
Jonathan Johansson, vem är som han? Hans musikalitet, scenspråk, närvaro, – och den här gången – mellansnack, är något utöver det vanliga. Katedralen i Linköping lämpade sig perfekt för hans sånger som alltid rör sig kring det existentiella, andliga men utan att skriva någon på näsan. I stället har han en tilltro till lyssnarens förmåga att tolka, och själv en integritet som imponerar.
Hört: Lars Winnerbäcks nya album Neutronstjärnan
Egentligen är jag inget utpräglat Winnerbäck-fan, men de senaste veckorna har jag inte kunnat sluta lyssna på hans senaste album Neutronstjärnan. Sångerna handlar om tiden som flyr, om den osäkra framtiden och om allt som ändå gör livet värt att leva. Dessutom: Vilket genidrag att låta Joakim Berg och Martin Sköld från Kent producera skivan! Joakim Bergs körsång är underbar och soundet känns nytt utan att förlora det karakteristiskt Winnerbäckska.
I november ser jag fram emot: Att läsa Septologin av Jon Fosse (Albert Bonniers förlag)
En knapp vecka innan Svenska Akademien kungjorde att Jon Fosse är årets Nobelpristagare i litteratur, träffade jag den norske dramatikern på Bokmässan. Det var en ren lyckoträff och efteråt var jag alldeles rusig över att få en pratstund med en författare som jag beundrar. Tidigare har jag läst Fosses dramatik och förundrats hur han använder de enklaste orden på ett sätt som gör att man lär sig dem på nytt. Nu ser jag fram emot att kliva in i hans prosa.
[ Jonathan Johanssons nya låtar är större än musik ]
Urban Thoms
Hört: Tommie Sewons nya album Psalmer, sånger eller mittemellan
Tommie Sewons inkännande texter har alltid tilltalat mig. Han rör sig ledigt i ett landskap mellan tro och tvivel, precis som tankarna hos de flesta av oss människor. Hans nya album är en ansats att skriva nya psalmer - vad nu en psalm är - och om han lyckats med just det ligger nog i lyssnarens öra. Efter att antal lyssningar konstaterar jag att hos mig landar dessa sånger med en hälsning om hopp. Guds kärlek lever och den gäller oavsett hur misslyckad jag skulle råka känna mig. Flera sånger bränner sig fast, däribland Willie Nelsons Too sick to pray som i Tommie Sewons översättning blivit För trött att be. Igenkänning, någon?
Sett: Magnus Helmner med nya sånger i Vårfrukyrkan i Fruängen
Tillsammans med sin vapendragare Robert Öberg och hans akustiska Guildgitarr rullade singer-songwritern Magnus Helmner ut en mjuk musikalisk matta för trötta själar. Denna torsdagskväll i en förortskyrka var ingen regelrätt releasekonsert, men vi som var där fick som första publik höra ett antal av sångerna från Helmners nya album Pilgrim. De följer samma livsbejakande spår som många av Hemners tidigare låtar som också framfördes några av. I kombination med mellansnack genomsyrade av förtröstan och självutlämnande uppriktighet förmedlades ett tröstens budskap - du är värd en chans till och Gud vill dig bara gott.
Läst: Hej livet! - en biografi av Lasse Berghagen och Marcus Birro
Samma dag som beskedet att Lasse Berghagen fått somna i kom skaffade jag på väg hem från jobbet hans självbiografi från 2021 där Marcus Birro varit med och hållit i pennan. “En blandning av sött och salt” lyder undertiteln och de raderna från egna sången Stockholm i mitt hjärta stämmer verkligen. Lasse Berghagen var svensk folklighet personifierad och det är rörande att följa hans livsberättelse genom toppar och dalar. Inte minst hans poetiska ådra lyser tydligt genom bokens rader. Och så får man veta åtskilligt man inte visste, till exempel att han och hustrun Eva fick audiens hos påven vid ett tillfälle.
I november ser jag fram emot: DagenGalan i Frihamnskyrkan, Göteborg
DagenGalan har blivit ett säkert sätt att lysa upp höstmörkret. I år är förväntan extra stor eftersom vi ska hålla till i den nybyggda och redan så omtalade Frihamnskyrka i Göteborg. För egen del gläder jag mig alldeles extra åt att få vara med på DagenGalan den 11 november och dela ut priset till ännu en eminent Utbultstipendiat.
