För trettio år sedan såg Veckomagasinet Petrus dagens ljus. Håkan Arenius var en av initiativtagarna och han är övertygad om att både denna tidnings födelse – och död - bidragit till att Dagen ser ut som den gör i dag.
Varannan läsare av Örebromissionens tidning, Missionsbaneret, hade fyllt 70 år. Detta faktum fick Håkan Arenius, som blev tidningens chefredaktör 1988, att söka efter nya vägar mot framtiden. Örebromissionens ordförande Sigvard Karlehagen och missionsföreståndaren Gustav Sundström började sondera viljan hos andra samfund att skapa en gemensam tidning. Fem år senare startade Veckomagasinet Petrus.
– Mot alla odds, säger Håkan Arenius i dag, problemen var desamma för många av samfunden men insikten om lägets allvar var inte lika stor på alla håll.
Den naturliga idén var att vända sig till andra samfund som hade egna veckotidningar. De första man kontaktade var Helgelseförbundet och man fick därifrån ett försiktigt positivt gensvar. Och man fick till sin förvåning också med sig pingströrelsen på tåget.
– När vi började arbetet hade vi ingen tro på att vi skulle få med oss den stora aktören i sammanhanget, pingströrelsen med tidningen Evangelii härold (EH). Men de hängde på, säger Håkan Arenius.
– Det var modigt av pingströrelsen och framför allt Olof Djurfeldt och EH:s redaktör, Daniel Wärn. Det öppnade verkligen möjligheten för att det här skulle fungera, säger Håkan Arenius.
Det tror jag påverkade när andra samarbeten blev aktuella, runt ALT, Libris och inte minst sammanslagningen av Helgelseförbundet och Örebromissionen.
— Håkan Arenius
Knäckfrågan för alla inblandade hade varit att nu skulle ju samfunden förlora en viktig informationskanal till sina medlemmar, men det löste man genom att ha sidor i slutet av Petrus vikta för respektive samfund, så kallade gula sidor, som fortsatt blev en informationskanal till medlemmarna om saker som hände i samfundet.
– När nu alla på gräsrotsnivå kunde läsa varandras material, då såg man vilka frågor som det pratades om på andra sidan staketet och vilket samtalsklimat man hade. Det tror jag påverkade när andra samarbeten blev aktuella, runt ALT, Libris och inte minst sammanslagningen av Helgelseförbundet och Örebromissionen.
De tidningar som sedan kom att slås ihop till Petrus var redan nämnda Missionsbaneret (ÖM), Trons segrar (Helgelseförbundet), Evangelii Härold (Pingströrelsen) också Svenska alliansmissionens tidning Trosvittnet samt Upplysningens vän vilken var Fribaptistsamfundets huvudorgan.
Det producerades ett provexemplar, en så kallad dummy, för att visa på vilka möjligheter man hade att presentera kristna nyheter och reportage på ett modernt och tilltalande sätt. Håkan Arenius reste sedan runt till de inblandade samfunden och visade hur det skulle bli.
Det var så klart inte alla som var nöjda med förändringen, men många övervanns på vägen när de såg vilka möjligheter som fanns med den nya produkten. På redaktionen fann den nya redaktionsledningen, Håkan Arenius från ÖM, Daniel Wärn från Pingst och Gunne Oscarsson från Svenska alliansmissionen, snabbt varandra väldigt bra, menar Arenius.
– Vi var tydliga med varandra ideologiskt, men vi slogs aldrig, det var högt i tak.
En ung Daniel Grahn rekryterades som redaktionschef och redaktionen fick även många yngre medarbetare i övrigt.
– Jag tycker vi fick ihop en bra bredd på folk som hade insikter om läsarna men också samhället vågar jag påstå, säger Håkan Arenius. Det blev en mix av personal där vi vågade och kunde skriva om kontroversiella ämnen på ett sätt som fick i gång samtalet ute i samfunden.
Sedan när arbetet kom i gång på allvar – blev det något försök från samfunden att lägga sig i och försöka styra er?
– Till samfundens heder måste man nog säga att vi fick ganska fria tyglar. Det var väl så nytt för alla att inget samfund kunde lägga beslag på redaktionen och bestämma ramarna. Vi stod på läsarens sida från början till slut.
Starten blev tumultartad med en nästan för hög ambitionsnivå, men redaktionen hittade sin form.
En av de unga som rekryterades till redaktionen var Miriam Arrebäck, som 1994 jobbade på Svenska Dagbladet på ett vikariat då hon blev tillfrågad om att komma och jobba på Petrus.
Hon beskriver åren som hon jobbade på tidningen som ett enda långt pågående samtal.
– Det var Håkans förtjänst att vi tog oss tid att diskutera igenom ämnen. Och det var en stor förmån för mig som ung journalist att få ställa frågor om livet och teologin till sådana som Håkan, Daniel Wärn och Gunne Oscarsson. Och sedan lärde jag mig så klart mycket om att göra tidning.
Nu när hon ser tillbaka på åren på Petrus, där hon under några år också var redaktionschef, tycker hon att redaktionen lyckades att lyfta innehållet från de föregående samfundstidningarna till att bli mer en mer allmän och intressant kristen tidning. Och att den här inriktningen också fick stort genomslag för Nya Dagens journalistik.
Men även om Petrus blev en innehållsmässig och utseendemässig framgång blev det inte en ekonomisk sådan. Summan av sammanslagningen till Petrus blev aldrig större än sina delar rent upplagemässigt och ekonomiskt. Petrus hade goda upplagesiffror med en toppnoteringen från 1998 på 18 000 exemplar enligt TS (Tidningsstatistik AB) då man var näst störst upplagemässigt i den kristna pressen efter Kyrkans tidning. (Dagens upplaga var då 16 400 enligt TS.)
[ Han blir ny rektor för frikyrkliga teologiutbildningen ALT ]
Men Petrus fick inte riktigt med sig alla de gamla prenumeranterna från de gamla samfundstidningarna. Bland annat fanns ju konkurrensen från Dagen dit säkert många pingstvänner hellre betalade en prenumeration.
Så de goda siffrorna räckte inte, ekonomiskt gick det inte ihop. Men detsamma gällde Dagen som hade ett stort underskott och som med nyrekryterade och tidigare Petrusmedarbetaren Daniel Grahn i spetsen gjorde en nystart för att rädda tidningen.
Och då insåg man på båda redaktionerna att Petrus och Dagen konkurrerade om samma läsare. Därför gick Petrus upp i det som blev Nya Dagen år 1999, och samfunden bakom Petrus gick in som ägare i Dagen. Petrus blev först en bilaga i Dagen, för att de gamla Petrusprenumeranterna skulle känna att de fortfarande hade kvar sin tidning, som Håkan uttrycker det.
– Men sammanslagningen mellan Petrus och Dagen ser jag som nödvändig för att Dagen skulle kunna leva vidare, säger Håkan Arenius. Daniel Grahn till exempel hade inte kommit i fråga för Dagen om han inte tidigare varit med i Petrus.
Han menar också att breddningen av ägarbasen gav Daniel Grahn och den breddade redaktionen en nödvändig frihet att forma om tidningen med ett ekumeniskt anslag. Och de sammanslagna tidningarna fick en tillräckligt stor prenumerantbas.
[ Pingst och EFK blir nya ägare till bokförlaget Libris ]
Att Petrus under Dagens regi sedan lades ner, eller som Håkan uttrycker det förlorade sin egen rygg, är något som han ändå ser som naturligt. Dagen ägdes nu av flera samfund och det var ju ändå den som var grunden som en kristen dagstidning med tyngd i det svenska samhället och det var den man ville rädda.
– Det var så klart sorgligt på något vis, men Petrus hade fullföljt sin roll.
Daniel Grahn om Petrus
Daniel Grahn var redaktionschef för Petrus under den första tiden. Om tiden på redaktionen säger han:
– Petrus var ett spännande pionjärprojekt som ritade om frikyrkokartan på den tiden. Tidningen var djärv och spännande med en massa härliga redaktionella grepp där ingenting var omöjligt. Vi jobbade dygnet runt och hade väldigt roligt! Själv lärde jag mig massor om ledarskap och teambygge tillsammans med Håkan och de andra på redaktionen.
Daniel Grahn blev sedan chefredaktör och publisher för Dagen och sedermera generalsekreterare för Erikshjälpen, en tjänst han sa upp sig ifrån tidigare i år.
---
Fakta: Dessa tidningar blev till Petrus
Evangeli Härold 1915–1993 (Pingst)
Missionsbaneret 1921–1993 (Örebromissionen)
Trons segrar 1890–1993 (Helgelseförbundet, ett svenskt frikyrkosamfund mellan 1887 och 1994)
Tro (Trosvittnet) Svenska alliansmissionens tidning
Upplysningens vän (Fribaptistsamfundets huvudorgan)
---
