Tillbaka till framtiden? Att kliva in i ett sprängfyllt mötestält där publiken sjunger väckelsesånger så det ekar känns som en tidsresa. I centrum för uppmärksamheten denna kväll finns en 93-årig sångarevangelist iklädd blå sidenrock. Hans förnamn har i decennier varit dynamit för rubriksättare. Målle Lindberg har landat i Stockaryd.
STOCKARYD. Vi rullar in i det lilla samhället en god timme innan kvällens väckelsemöte ska dra i gång. Stockaryd ligger i Sävsjö kommun och är hemvist för knappt tusen själar. På infarten passerar vi Quibbla Halal Kött AB, ett företag som senaste räkenskapsåret omsatte drygt en kvarts miljard kronor på att förse muslimer med kött, mitt i det småländska bibelbältet. Bara några hundra meter från slakterianläggningen är Vekkelseteltet uppsatt. Där pågår en två veckor lång väckelsekampanj som är ett unikt samarbete mellan den lokala frikyrkoförsamlingen, gruppen Lindbergarna, det norska paret Mona och Per-Harry Selseng som lånat ut mötestältet samt – hör och häpna – den lokala hembygdsföreningen. Välkommen till det nya mångkulturella Sverige!
Trots att vi är i god tid fylls det redan på med bilar vid de anvisade parkeringsplatserna kring tältet. Flera av besökarna är långväga och ett lämmeltåg av människor vandrar målmedvetet kisande mot kvällssolen för att försäkra sig om en plats. Ett par från Vårgårda säger att de gärna vill höra Målle Lindberg en gång till medan chansen ännu finns. Redan innan Lindbergarna kickar i gång kvällens föreställning tvingas mötesvärdarna att lätta på tältduken och ställa ut stolar på ängen där ett hundratal som inte ryms i tältet får sitta.
Det är åtskilliga år sedan jag var på tältmöte, men det räcker med att kliva in och känna doften och höra sorlet för att kastas 30–40 år tillbaka i tiden. Det är en igenkännandets glädje och allteftersom kvällen fortskrider häpnar jag över hur djupt dessa minnen satt sig. Jag undrar vad de andra tänker här under tältdukarna. Vilka känslor de drabbas av.
Klockan är strax 18.30 och Lindbergarna på estraden mjukstartar. Pianisten Rolle Pettersson rullar ut en välkomnande musikalisk matta med en instrumental tolkning av Per-Erik Hallins Vilken värld det ska bli. Nenne Lindberg är frontfiguren i det fem man starka bandet som i kväll är förstärkta av Nennes dotter Emilia Lindberg och dessutom Mona Edvardsen Selseng med sin iögonfallande vita carbongitarr. Hon är för övrigt dotter till den framlidne evangelisten Aril Edvardsen.
– Den här kan ni, deklarerar Nenne Lindberg varpå bandet drar i gång Min Jesus lever.
Inte ett textblad så långt ögat når. Ingen storbildsskärm. Av allsången som utbryter att döma verkar de flesta kunna texten utantill.
Mona Edvardsen Selseng förundras när hon spanar ut och ser hur många som samlats, till och med en stor skara i och utanför tältöppningen. Stockaryd är fjärde platsen i Sommarsverige där hon och maken slagit upp sitt tält för att hålla väckelsemöten på.
– Aldrig tidigare har det varit så mycket folk i tältet, konstaterar hon innan hon ber en bön för Målle.
– Må du välsigna och styrka honom!
Den bönen kan Målle behöva för även om anden är villig är kroppen skröplig. Emilia Lindberg presenterar honom.
– Nu kommer min gammelfarbror: Uno Birger Tord Lindberg. Allas vår Målle!
En stol har placerats mitt på estraden och Målle får lite hjälp att komma på plats.
– Det är ju en förmån att vara släkt med mig, säger han pillemariskt när applåderna börjat avta, men drar sedan omedelbart i gång en sång.
Jag har mellan 2 000 och 3 000 tidningsartiklar sparade, på gott och ont.
[ Han landade med helikopter – nu fyller Målle Lindberg 90 år ]
Emilia konstaterar att när Målle sjunger så handlar det ofta om himlen, något som är tydligt även denna kväll. Han sjunger en visa som han kallar Biljetten som handlar om att han har biljett till himlen och längre fram i programmet blir det både Nu ser jag himlen och Ovan där. Ronja Memselius, en ung släkting till Målle, gästar och framför Underbara land.
I slutet av september fyller Målle 94 men åldern till trots är hans utstrålning magnetisk. Fortfarande. Mellan sångerna talar han fritt och enkelt om sin tro, sitt liv och sin längtan. Han konstaterar att han alltid haft tumme med tidningarna och att journalisterna varit honom till stor hjälp för honom att sprida budskapet om Jesus.
– Jag har mellan 2 000 och 3 000 tidningsartiklar sparade, på gott och ont, berättar han när vi samtalar efter mötets slut. Jag fick till och med Metallarbetaren att skriva. Jag hade 18 sidor av 36 och hela omslaget. De berättade hela min frälsningshistoria. Journalisten var med mig en hel vecka och sedan skrev han: Målle älskar Jesus än.
Efter en dryg timme blir det paus. Stockaryds hembygdsföreningen har dukat upp med kaffe, bullar och grillkorv med bröd som folk får köpa. Det är skönt att få sträcka på benen ett tag och den känsla av samhörighet som ett sällskap kan få efter att ha upplevt saker tillsammans under en och samma tältduk, öppnar för småprat med nästan vem som helst. Linbergarnas otvungna sätt att möta publiken och Målles vänliga och humoristiska aura verkar ha fått folk att lägga undan masker och prestige. Det är otvunget och avslappnat på ett sätt som bara det känns själavårdande, rent av befriande.
Nenne Lindberg rörs till tårar när jag efter alltsammans byter några ord med honom. Tillsammans med Lindbergarna är han ofta ute i bygderna för att med musiken som redskap presentera det befriande budskapet om Jesus för ”Svensson”. Han möter mycket längtan hos folk.
– Det finns mer än vad vi anar bakom skjortan och tröjan på folk. Människor har mer tro än vi anar och de ber sina böner. Vi släpper fram det här till ytan, sedan får Gud ta hand om det, förklarar han.
– Vi har lite friare möten. Vi älskar det. Vi skäms inte för det heller. Det är ett bra sätt att dela evangeliet.
Han citerar Romarbrevet där det står: Hur ljuvliga är inte stegen som kommer för att frambära goda nyheter.
– Hur många människor i bygderna sitter inte och väntar på någon som kanske skulle komma med en god nyhet? Det är nämligen inte så många sådana i massmedia. Nu är det vår tur att säga: Vi kommer med goda nyheter!
[ Målle Lindberg: Jag har faktiskt ett kontrakt med Gud ]
Efter pausen fortsätter himlasången och Målle varvar upp ännu mer. Rätt som det är står han upp, om än på lite darriga ben. Allsången ekar i Jag är barn till en kung och i Åge Samuelsens Sus av regn.
– Nu är det riktig Maranatastämning, utbrister Målle!
Det är många fler människor i den generationen som inte går i kyrkan som vet vem Målle är, än vad det är i min generation som vet vem jag är.
— Hillsongpastorn Andreas Nielsen
Under hela mötet skymtar ett välbekant ansikte bakom den färgstarke sångarevangelisten. Andreas Nielsen, Hillsongs ledare i Sverige, ackompanjerar på akustisk gitarr. På 1990-talet, när Andreas fortfarande var tonåring hemma i Tidaholm, hände det ett antal gånger att han var ute och spelade med Målle. Så när han fick en inbjudan att vara med här tvekade han inte.
– Han är ju 94 snart så man vet inte hur många gånger till man får se honom live. Jag tycker Målle är häftig. Jag kan ju alla hans låtar. Jag är uppfödd med den musiken och tycker att det är det som är musik. Det och allt det progressiva moderna som jag också gillar. Jag är ju country från början, så det passar, säger han när vi möts före mötet.
Andreas Nielsen är mån om att det inte ska vara något fokus på honom denna kväll.
– Målle var ju jättemodern på sin tid ska man komma ihåg. Det är många fler människor i den generationen som inte går i kyrkan som vet vem Målle är, än vad det är i min generation som vet vem jag är. Så han har gjort ett enormt avtryck.
Klockan har passerat nio och ute är det mörkt. I tältet börjar myggen envisas. Kvällens väckelseappell står Andreas Nielsen för och det blir en innerlig betraktelse som tar avstamp i en plötslig förlust nyligen av en nära vän och sedan Jesu möte med lärjungen Tomas som hade svårt att tro. Det slår mig att Hillsongpastorn i detta sällskap knappt använder ett enda svengelskt uttryck.
När Nenne Lindberg sedan leder i gemensam bön är det den gamla versionen av Fader vår som gäller. Ovan där blir sista sången. Den vill nästan aldrig ta slut. Drygt tre timmar har passerat. Ganska precis som när Bruce Springsteen spelade på Ullevi i somras alltså.
När Målle ska ta sig ner för trappan från estraden vill benen inte riktigt. Andreas Nielsen skyndar fram och leder den ärrande kämpen ner på säker mark. En bild som säger mer än tusen ord.
---
Fakta: Målle Lindberg
- Föddes 29 september 1929 i Nässjö.
- Heter egentligen Uno Birger Tord Lindberg.
- Slog igenom på 1960-talet som sångarevangelist, verkade först pingströrelsen där han kallades “Zigenarpredikanten” och sedan inom utbrytarrörelsen Maranata som var mycket mera tillåtande när det gällde moderna musikaliska uttryck.
- Målle samlade stora skaror med sina fartiga “hålligångmöten” och han figurerade ständigt i pressen med sina möten. En gång, det var i Örnsköldsvik, anlände han med helikopter från vilken han lät sig hissas ner i en repstege. Ofta predikade han och sjöng på stora profana tillställningar, till exempel på Kiviks marknad.
- Tältmöten var ett av hans signum och han kunde hålla dem mitt i vintern.
- Som Maranataprofil var han länge utstött i frikyrkogemenskapen, särskilt pingströrelsen. Men i och med att Målle bjöds in att medverka i tv-.serien “Minns du sången” i slutet av 1990-talet kom han in i den frikyrklig värmen igen.
- Kuriosa: 2002 utnämndes Målle Lindberg hedersdoktor i kristen musik av Life Christian University i Lutz i Florida, USA. Han är också avlägset släkt till Christina Lindberg som sjunger på Lasse Stefanz megahit “De sista ljuva åren”.
---
