Intresset för läsning fortsätter att sjunka bland barn och unga. Men vilka värden är det som står på spel om de som växer upp i dag väljer mobilen framför boken – och har kyrkan en möjlighet att forma nya generationer av läsare? Jacob Schönning Landin har samtalat om läskrisen med tre experter.
Jag minns hur jag som barn kunde försjunka i böcker som Harry Potter eller Eragon dagar i sträck. I dag händer det nästan aldrig att jag kan fokusera på en bok så länge. Jag undrar om jag någonsin hade fått den upplevelsen om jag vuxit upp med pipande smarta telefoner ständigt närvarande, såsom många barn gör i dag.
I våras kom larm från regeringen att tioåringar i dag inte förstår vad de läser: vi riskerar att få en ”generation av funktionella analfabeter”. Oron är knappast ny. Det har tidigare rapporterats om att barns läsning sjunker och att de läser mindre än vad de skulle vilja göra.
För kyrkan har böcker länge varit viktiga. Kyrkohistorikern Joel Halldorf drar kopplingar ända till den första församlingen, men konstaterar också de väckelsekristna brukade kallas ”läsare”, och att kristna har haft hela ekosystem av förlag, tidskrifter och läsecirklar. Även om den primära drivkraften oftast varit att genom bibel och andlig litteratur lära känna Gud har man samtidigt läst även mycket annat.
Den kristna författaren Hanna Christenson skriver böcker både för vuxna och tonåringar och konstaterar att det är en utmaning i dag att få tonåringar att ta upp en bok.
– En ung generation växer nu upp med skärmarna. Det ger omedelbar belöning att scrolla, och då vänjer sig hjärnan. Det blir en tröskel att ta sig igenom en tjock bok, man har inte tålamodet, säger hon.
Christenson, som själv blir mött av Gud i skönlitteraturen och beskriver att hon skriver för Guds rikes utbredning, ser dock inte skärmarna som ett hot.
– Om unga hänger på Tiktok i stället kommer Gud sända någon dit.
Samtidigt beklagar hon att unika värden i själva läsningen riskerar att gå förlorade.
– När man läser skapar man bilder i huvudet, man får större förståelse för människor och andra sammanhang, och det finns forskning på att man får större empati.
– Det finns någonting mäktigt i att följa en hel berättelse från början till slut, i att dyka ner i karaktärerna. När du läst klart en bok på femhundra sidor har du en helt annan känsla än om du läst en kort artikel, säger hon.
[ ”Det långsamma läsandet behövs för vår kristna tro” ]
Carolina Klintefelt har skrivit barnböcker och arbetar nu som kommunikatör och projektkoordinator inom Vimmerby Litteraturnod, där barn och ungas läsning och skrivande är en viktig del i uppdraget. Hon ser läsning som ett sätt att få fördjupad erfarenhet av vad det är att vara människa, och av livet, men säger att det också kräven en viss ”läskondition”; det är först när man nått en nivå bortom att tolka orden, där man kan gå in i berättelsen, som böckerna blir ”magiska portar till andra världar”.
När det kommer till trenden med minskande läsning konstaterar även hon att digitalisering och smarta telefoner är avgörande orsaker. De inte bara drar till sig vår uppmärksamhet utan fyller även ”behovet av berättelser och förströelse”.
– Förr slog man ihjäl dötid med att öppna en bok, nu konkurrerar läsning med massor av andra berättelseformer, säger hon.
Carolina Klintefelt bekräftar min erfarenhet att det i dag är svårare även för vana vuxna läsare att försjunka i en bok än för ett tiotal år sedan. Hon konstaterar också att kulturen blir alltmer bildbaserad, vilket syns också i bokutgivningen. Enligt Sara Lafolie, bibliotekarie på Svenska barnboksinstitutet, har böcker ”där bilden är framträdande” ökat i antal, ”medan mer textbaserade kategorier har minskat.” Det antyder att dagens läsare mer sällan får skapa sina egna bilder i huvudet. Vad händer då med vår föreställningsförmåga, kan man fråga sig.
Klintefelt är i varje fall oroad över att vi ska tappa bort kvaliteten i god litteratur. Hon ser en risk att den ”konstnärliga verkshöjden dränks i den stora floden av kommersiell underhållning.”
Så hur påverkas författare av dessa trender? Varken Klintefelt eller Christenson menar att man anpassat skrivandet efter dem. Hanna Christenson pekar på att hon alltid skrivit böcker ”med mycket driv”, vilket fångar även läsare med begränsat tålamod.
[ Kommer läslampan att slockna? ]
Litteraturvetaren Martin Hellström är litteraturkritiker på DN. Vid sidan av sitt arbete där han undervisar blivande lärare om litteratur är han även aktiv i Vätternkyrkan i Vadstena. Jag frågar honom vad det är som kan väcka läsglädje.
– Det mest frustrerande är ju att det frivilliga i att plocka upp en bok är det som väcker läslusten mest.
För att barn ska kunna plocka fritt krävs dock god tillgång till böcker där barn finns. Hellströms lärarstudenter har dock sett att inte ens alla klassrum har böcker. Han ser därför en stor potential för bibliotek och andra att främja läsning genom att ställa ut bokställ och bokhögar med litteratur i alla möjliga miljöer där barn rör sig, såsom på badhus, förskolor – och i kyrkor.
När det gäller vägledning i bokval vänder han sig emot tanken att som vuxen söka böcker till barn efter deras fritidsintressen.
– Det är väldigt sällan motivet i en bok är avgörande, det är viktigare att boken har en välbyggd intrig och ett driv.
Just driv menar han ofta saknas i nya titlar. Men han lyfter fram bokserien om Familjen Knyckertz (som blev Julkalender i SVT 2021) som ett bra exempel på välskrivna böcker eftersom de utmanar läsarna genom att stiga i svårighetsgrad.
– Då har man författare som verkligen bryr sig om sina läsare.
Hellström håller visserligen med om att situationen kring läsning är allvarsam, men hellre än att låta projekt och satsningar utgå från alla de som inte läser tycker han att man bör bidra till en positiv utveckling genom att intressera sig för de barn som faktiskt läser, och låta dem ta större plats i bokrecensioner och litteraturprisutdelningar.
Själv har han bland annat hållit boksamtal under flera års tid med ett antal läsande barn, samtal som legat till grund för hans två senaste böcker.
– En grundtanke i mina böcker är att man måste vara mer intresserad av dem som läser än av själva läsningen.
Med tanke på frikyrkans tradition av läsning kan man nog räkna många barn inom frikyrkliga familjer som tänkbara bokslukare. Men hur kan man som förälder göra egentligen för att hjälpa sina barn hitta läsintresse?
Hanna Christenson uppmuntrar till högläsning när barnen är små för att tidigt få in vanan att läsning är roligt. Och Carolina Klintefelt tycker att man inte borde, som många gör, sluta läsa högt tillsammans när barnen lärt sig läsa själva.
– Att dela läsupplevelser och fortsätta med det tror jag är en bra sak, det skapar gemenskap i familjen och leder in i läsning.
Hon har också fler tips för att bygga gemenskap i familjen kring läsandet. Man kan gå tillsammans till biblioteket i stället för att bara uppmuntra barnen att gå dit, eller hitta en berättelse man kan ha roligt kring tillsammans i både bok- och filmform, såsom Harry Potter eller Narnia. Och man kan göra filmtittandet till en liten fest där hemma eller på bio, som en gemensam belöning efter att ha gått i mål med bokläsningen.
– Genom att själv vara delaktig som förälder visar man barnen vad man tycker är roligt.
Martin Hellström menar också att föräldrar på ofta är bättre vägledare i litteratur än bibliotekarier, eftersom de känner sina barn bäst.
[ Joel Halldorf: Kanske går det utmärkt att forma lärjungar på Tiktok - kanske inte? ]
Christenson, Klintefelt och Hellström talar alla om vuxna som förebilder. Barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör, som det heter. Därför behöver barn se vuxna som läser. Martin Hellström ser en risk med ljudböcker efter som de gör läsningen mindre synlig. Det är lättare att se om någon läser när den sitter med en tryckt bok än när den har lurar i öronen.
Dessutom påpekar han att det finns forskning på att koncentrationen underlättas vid läsning av tryckta böcker, ”för då är det inget annat som stör.”
Men tillbaka till skärmarna. Är de bara av ondo för läsandet? Under arbetet med reportaget får jag tips om Tiktok, blivit en katalysator för många unga – framför allt tjejer – att plocka upp pappersböcker som trendar där, och att färgmarkera sidor efter vilka känslor de väcker. Undrens tid är inte förbi, tänker jag.
Samtidigt höjer Hanna Christenson ett varningens finger. Det finns en del destruktiva böcker, menar hon:
– Många av böckerna som trendar på Tiktok och Instagram har väldigt explicit sexuellt innehåll. Det är i princip porr i skrift.
Hur framtidens läsande kommer att se ut återstår att se. Martin Hellström återkommer till vikten av att ge barn eget mandat att tolka texter och samtala om litteratur på samma villkor som vuxna. Samtalet och gemenskapen är själva poängen, menar han.
– Man kan använda vilken text som helst som grund för ett samtal. Det viktiga är att det är texter som det finns utrymme att tolka på många olika sätt, säger han.
[ Konfirmerade: Fick för lite kunskap för att säga ja till Jesus ]
