Den danska huvudstaden är en riktig pärla på nära håll. Per-Johan Thörn Wistrand åker dit igen och igen för att äta god mat, springa och flanera i intressanta miljöer. Senast med barnvagn i fascinerande Grundtvigs kirke och bland alpackor i Sydhavnstippen.
Ljusa tegelstensfasader skiftande i karaktäristiska gulgråbeiga kulörer reser sig framför vår numera tre personer stora familj när vi kliver av bussen i området Bispebjerg i nordvästra Köpenhamn. Vi svänger runt ett gathörn – och där! Grundtvigs kirke tornar upp sig i samma färgtoner och visar sin mäktiga tredelade tornände. Högre än de omgivande byggnaderna, men samtidigt på ett påtagligt sätt en del av dem.
Den stora kyrkan uppfördes till minne av prästen, psalmförfattaren och folkbildaren Nikolaj Frederik Severin Grundtvig (1783–1872) som exempelvis skrivit vackra Förunderligt och märkligt (nummer 490 i Psalmer och sånger). Efter Grundtvigs död dröjde det nästan 50 år innan den första stenen i bygget lades, på hans egen födelsedag den 8 september 1921. Sex år senare var delen med det 49 meter höga tornet färdig, vilken användes som kyrka under namnet Tårnkirken (”tornkyrkan”) under resten av byggtiden. Parallellt byggdes de omkringliggande bostäderna och först 1940, tidigt under andra världskriget, invigdes hela helgedomen. Återigen på dagen när Grundtvig skulle ha fyllt år.
Inne i kyrkan breder valven ut sig ett efter ett. Solljuset som tar sig in genom fönstren leker med mina sinnen när jag vandrar runt. Jag vrider huvudet i förundran och låter blicken löpa högt, högt. Står en stund vid några brinnande ljus och ser andra människor röra sig runt om i lokalen, går fram till den musselformade dopfunten och läser dess gyllene inskriptioner samtidigt som jag ser bakåt mot huvudorgeln och kyrkans 1 440 sittplatser.
En stund senare vankas kaffe i det gröna, vid Bispebjerg torv.
Det mysiga samhället vid Öresund bjuder på trånga kullerstensgränder, halmtak och fikavänliga gulfärgade kvarter som för tankarna till Skagen.
Resorna till Köpenhamn har blivit många för mig. Mitt självklara tips är att ta tåget dit. Så länge banarbeten, spårspring eller signalfel inte sätter käppar i hjulen går det relativt snabbt och smidigt från södra Sverige. Och du slipper avgiften som alla bilförare måste betala för att åka över Öresundsbron.
Vi backar till några dagar innan kyrkobesöket. Bara timmar efter vårens avblåsta tågstrejk, och minuter efter en ofrivillig språngmarsch, rullar vi söderut med fullpackad barnvagn. 3,5 månad gammal hänger vår dotter med i selen från Göteborg, på väg mot sitt första utomlandsäventyr.
Via ett, med anledning av strejkvarslet, planerat byte i Malmö kliver vi under kvällen av vid en av de långa perrongerna på Köpenhamns Hovedbanegård. Ett S-tog (pendeltåg) tar oss sedan på fem minuter till Sydhavn station och hotellet där vi inkvarterar oss under fyra nätter. Den här gången har vi valt ett, med Köpenhamnsmått mätt, något billigare boende. För om sanningen ska fram kostar det ganska mycket att semestra i Danmark om man kommer från Sverige, inte minst eftersom den danska kronan är dyr, och har stigit i värde, i förhållande till den svenska.
För att variera frukosten som bjuds på barnfamiljsvänliga A&O Copenhagen Sydhavn styr vi en förmiddag stegen mot South harbour kafé nära ”vår” järnvägsstation. Den marockanska brunchen som bärs in på en bricka med skålar är ett välsmakande tips. Därefter promenerar vi några timmar i området Sluseholmen där kanaler breder ut sig mellan kreativa 00-talsbyggen med båt-/kajak-/SUP-platser i vattnet precis nedanför lägenheterna. På ett sätt som ett uppdaterat Amsterdam.
Inte långt från kanalerna stiftar vi bekantskap med fritt strövande alpackor och får i Sydhavnstippen. Tillsammans med Valbyparken bildar den ett stort sammanhållet grönområde att förlora sig i.
Från boendet gör vi dagsutflykter på båda sidor om miljonstaden. Norrut med tåg till Humlebæk och Louisiana Museum of Modern art. Oavsett vilka utställningar som för tillfället fyller villan, och dess många utskjutande lokaler över och under jord, är platsen rofylld att vara på. Grönskan ramar in museet från 1958 på ett effektfullt sätt när vi är där och bortom parkens skulpturer skymtar vi den svenska ön Ven. På vardagar är anläggningen öppen ända till klockan 22, så lägg gärna många timmar här.
Söderut tar vi oss med buss ut på den stora ön Amager och landar i Dragør söder om flygplatsen. Det mysiga samhället vid Öresund bjuder på trånga kullerstensgränder, halmtak och fikavänliga gulfärgade kvarter som för tankarna till Skagen.
För den hugade är Copenhagen Marathon ett kul sätt att snabbt se staden ur många vinklar. Annars är cykeln det självklara transportalternativet. Ja, Köpenhamn är en cykelstad av rang. Som cyklist gäller det dock att veta ganska väl var man ska någonstans innan det är dags att svänga, tveksamheter uppskattas inte från andra cykelsadlar. Och som gående gäller det att hålla sig undan från de breda och mer än vältrafikerade cykelbanorna. Men när det flyter på så flyter det verkligen.
Men skippa gärna trängseln på restaurangerna vid Nyhavns kajkanter. Cykla istället över någon av broarna till Christianshavn och fortsätt norrut till Refshaleøen.
Eller varför inte en båttur genom stadens centrala delar för ytterligare ett perspektiv? Exempelvis med start och mål i centrala Nyhavn. Där avlöser starka färger varandra i och med att husen sitter ihop i kontinuerliga fasader. Rött, grönt, blått, gult … Det är kul att se och får mig att fundera över hur bygglovsprocesserna såg ut när det begav sig. Men skippa gärna trängseln på restaurangerna vid Nyhavns kajkanter. Cykla i stället över någon av broarna till Christianshavn och fortsätt norrut till Refshaleøen. Stanna först när du kommer till ”Reffen” och, utan att se det, ha kända statyn ”Den lille havfrue” rakt väster om dig på andra sidan vattnet.
Väl framme i det alternativa området Reffen kan du köpa street food från stora delar av världen och slå dig ner vid ett av de många utomhusborden. Ett mer centralt mattips, och det för finsmakaren, är Il Buco som ligger nära maratonstarten vid Islands brygge. Här serveras Italieninspirerade rätter i en mysigt avskalad miljö.
[ Makaber kyrka i Tjeckien inget för nervsvaga ]
”Och jag träffa en flicka på Strøget som doftade festival. Vi tog en lång, lång promenad. Vi såg ett kyrktorn med trappor på som gick ända upp till stjärnorna.” Så sjunger Tomas Andersson Wij i låten Min första resa och jag tänker att han syftar på Vor Frelsers kirke. På långt håll syns dess gyllene räcken som i samspel med de många trappstegen slingrar sig uppåt utanpå tornet. Om du inte är alltför höjdrädd utlovas en magnifik utsikt från toppen.
Väl nere på marken igen är det värt att även besöka Christiania. Fristaden är ofta omtalad i drogsammanhang, men här finns minst sagt intressant utomhuskonst och arkitektur att upptäcka. Om du inte äter inne på området rekommenderas nudlarna på Wok bara ett kvarter från kyrkan. Genom restaurangfönstret mot gatan charmar vår dotter människorna på en av Christianshavns trottoarer.
Nästa eftermiddag tar vi Malmötåget direkt från vältrafikerade Nørreport station. Strax intill finns parkerna Botanisk have och Kongens have med vackra Rosenborg slot i mitten. Om du är litteraturintresserad är dessutom ett besök på Assistens kirkegård, där författaren H.C. Andersen (Hans Christian) har sin grav, ett tips för Köpehamnsvistelsen.
---
Ta sig till Köpenhamn
- Åk tåg, buss eller bil via Malmö och Öresundsbron. Reser du med barnvagn har Öresundståg ofta bra med utrymme för den.
- Eller gör en färjetur mellan Helsingborg och Helsingør som sedan avslutas med tåg den sista biten på Själland. Kanske med ett stopp vid konstmuseet Louisiana?
- Flyg från exempelvis Stockholm till Kastrup (Københavns lufthavn) är också ett alternativ. Därifrån tar det inte många tågminuter in till Hovedbanegården (centralstationen).
---
