I Småländska Mönsterås har det startats ett nytt kristet band med frikyrkliga influenser från både äldre och senare tid. Dagen fick ett samtal med en av medlemmarna, Titus Svensson, 18 år.
Det var för ett par år sedan som Titus Svensson och hans kusin Oscar Sjöberg tog initiativ till bandet. Medlemmarna är utspridda mellan Östergötland, Kalmar och Mönsterås, men alla är ”frikyrkograbbar”. De båda kusinerna är uppvuxna i samma församling – Strandakyrkan i Mönsterås. Där har de fått lära sig musik genom mången gudstjänstmedverkan och med föräldrar som också musicerat.
Titus Svensson berättar engagerat och sprudlande, och svarar på frågorna innan jag ens hinner ställa dem. Det visar sig att han och hans kusin Oscar Sjöberg har haft frikyrklig musik som specialintresse – alltifrån äldre dagars läsarsånger till samtida Roland Utbult och Jerusalem. Och när han ska beskriva bandets egen musikstil blir det som en mix av dessa tre.
– Så vi kallar oss gospelrockband, men det är lite poppigt också kan man säga. Allt är rediga instrument, vi kör inte via dator, utan gitarr, bas, trummor och så vidare.
Bandet kallar sig ”Sylta Med Johnny”, vilket är en lek med ord. ”Sylta” kommer från engelskans ”jam”, som kan betyda både ungefär ”spela improviserad musik”, och just ”sylt”. Och Johnny är deras egen namnöversättning av José, som Oscars och Titus församlingspastor heter.
– Det är lite på skoj men det är vad vi heter, konstaterar Titus Svensson.
Vilken är din roll i bandet?
– Vi skiftar mycket instrument, alla kan spela lite av varje. Men jag är främst trummis och låtskrivare och lite kontakt utåt, som försöker nå ut. Sedan spelar jag även gitarr eller piano på några låtar.
Kusinen är den som skrivit de flesta låtarna, och många har det blivit. Texterna handlar om tillvaron som frikyrklig ungdom, och där finns både sånger att relatera till – om ungdomskvällar och lägertjejer – och sånger om Guds omsorg för uppbyggnad i tron.
I början av juli spelade de på Svartö i Mönsterås, och de har fler spelningar i sommar. När de spelar gör de gärna gemenskapskvällar, med både sång och vittnesbörd. Och deras erfarenhet från tidigare är att sångerna lämpar sig väl för gemenskap över generationer. Låtarna fastnar lätt hos barn och unga, och äldre kan relatera till dem eftersom stilen är bekant. Dessutom brukar de spela gamla läsarsånger som alla får sjunga med i, så att det blir något man får uppleva tillsammans.
Vi brinner för att det ska vara kul och spännande att gå till kyrkan!
— Titus Svensson
– Vi vill väcka liv i den frikyrkliga musikstilen och spela svängigt och glatt men med tanke bakom, säger Titus Svensson. Han berättar även stolt att bandet har fått lovord från pingstpastorn och musikern Urban Ringbäck.
– Han tyckte att vi har ett bra stuk och en bra tanke.
Vilken roll spelar tron för er?
– Ja, det är det som är motorn. Vi brinner för att det ska vara kul och spännande att gå till kyrkan!
[ ”Vi tror inte att läsarsångerna har gjort sitt i kyrkan” ]
