Forskaren Gina Zurlo menar att kyrkan skulle kollapsa utan kvinnors arbete, och ser arbetet för ett mer jämställt ledarskap som välgörande för hela kyrkan.
Som Dagen nyligen har skrivit om uppvisar de flesta svenska frikyrkosamfund ännu ett stort gap mellan andelen män och kvinnor i ledarskap, även om mycket har hänt de senaste tio åren inom åtminstone Pingströrelsen. Studier över kyrkan på global nivå bekräftar det mönstret: de flesta präster, pastorer och församlingsföreståndare är män, vilket för många är ett tecken på ojämlikhet.
Bilden av en ojämställd kyrka förstärks av ett annat tydligt mönster: att kvinnor är i majoritet bland gudstjänstbesökare nästan överallt. Forskaren och författaren Gina Zurlo, som också är direktor för Center for the Study of Global Christianity i Massachusetts, har berättat om detta i en intervju med Sändaren.
– I princip i varje kyrka i varje land så är det fler kvinnor som går till gudstjänst än män, säger hon till tidningen.
Hon har studerat kvinnans roll i den globala kyrkan, och menar att kvinnor är tydligt mer missionerande än män både inom och utanför familjen. De sprider den kristna tron bland vänner och bekanta, leder människor till tro och uppfostrar sina barn i tron. Hon tillskriver bland annat kristendomens förskjutning mot det globala Syd just kvinnorna i de fattigare länderna på det södra halvklotet. Och eftersom de närmast överallt även har ett större engagemang i församlingsverksamheten än män menar Zurlo att “kyrkorna skulle kollapsa utan kvinnornas insats”.
Kyrkorna skulle kollapsa utan kvinnornas insats.
— Gina Zurlo
Trots detta är alltså de flesta formellt utsedda ledarna i församlingar män. Undantaget är inom söndagsskolan, där kvinnliga ledare är i majoritet.
Den manliga ledarskapsdominansen har enligt Gina Zurlo bland annat att göra med att kyrkan på många platser återspeglar den omgivande kulturen, där män - men inte kvinnor - av tradition är ledare. Dessutom pekar hon på viss teologi som hinder för förändring, liksom det faktum att manligt ledarskap ofta återskapas genom mentorskapsrelationer män emellan, medan mentorskap för kvinnor är ovanligare.
Ett exempel hon ger är den kinesiska huskyrkan, som under tiden då man var isolerad från omvärlden förvaltades av kvinnliga ledare. Dessa blev i och med att landet öppnades upp igen utbytta mot män på grund av teologiska strömningar utifrån.
Gina Zurlo ser det ojämställda ledarskapet som ett problem för såväl män som kvinnor, och likaså menar hon att arbetet för en mer jämställd kyrka gör gott inte bara för kvinnor utan hela kyrkan.
