I en tid då jaget ofta sätts före vi:et, vill syskontrion i LIN D göra tvärtom. De värnar familjen, och tycker att det är en fördel att föräldrarna är så involverade i deras musik. Dagen mötte dem inför en spelning i hemstaden Örebro.
ÖREBRO. Dennis Lindéh har sprejmålat tre vita kors på ryggen på sin svartgråa jeansjacka. Nu står han på scenen på Stortorget i Örebro med sina systrar Emmy och Ella. Tillsammans utgör de popgruppen LIN D.
– Glöm inte att Jesus älskar dig! ropar Dennis från scenen.
Hela torget är fullt av folk, och längst fram står ett gäng unga. De kan LIN D:s musik och hoppar och skrålar med när gruppen sjunger om att ”spread my wings” eller ”live my life in colors”.
Örebro är hemmaplan för syskontrion och eventet ”Kärlek till Örebro”, som förenar stadens kyrkor, projektleds till stor del av deras pappa – Tomas Lindéh. Han är konsertarrangör, driver managementbolag och är därtill en av ledarna i Citykyrkan.
Innan konserten på Stortorget ska börja samlar han hela gänget bakom scenen.
– Det är utomhuskonsert, så i allt ni gör behöver ni vara tydliga, peppar han.
Sedan ber de ihop. Mamma Linda Børud Lindéh är också med. Hon håller om yngsta dottern Ella.
Ella var bara fem år gammal när hon och systern Emmy bildade gruppen Emmy & Ella och gjorde fyra album med poppig kristen barnmusik. Nu är hon 19 år. Om två veckor tar hon studenten. Men först ska LIN D släppa singeln ”Anything” – den första inom ramen för samarbetet med det amerikanska bolaget Dream Label Group. De ska också, för andra året i rad, uppträda på Big Church Festival – Storbritanniens största kristna festival, som förra året besöktes av 35 000 personer.
* * *
Det var för sex år sedan som syskonen Lindéh omformades till LIN D. Storebror Dennis, som i dag är 23 år, hade då haft en period där han mest hade velat spela fotboll, men när syskonen kom överens om att satsa igen, återfick han glädjen i musiken. De bestämde sig för att röra sig bort från barnmusiken och hitta ett mer vuxet sound.
– Ska man nå sin egen generation är det inte så coolt att ha mamma och pappa med sig på scenen, kommenterar pappa Tomas Lindéh med ett leende.
Fram tills 2017 skrev han och hustrun Linda låtar till barnen och uppträdde tillsammans med dem, men i och med skiftet till LIN D blev det viktigt att barnen fick ”äga sin egen akt” och hitta sitt uttryck, berättar han. Föräldrarna är fortfarande engagerade, men på andra sätt. Tomas är gruppens manager och bokare. Linda arbetar halvtid på en förskola, men ägnar sin övriga tid åt familjens olika musikverksamheter.
– Vi gör det här tillsammans, det är som en livsstil mer än ett jobb, en sorts ”music ministry”, säger Tomas Lindéh. Men det hade aldrig gått om barnen inte velat det själva. Alla tre är ju i en uppstartsfas i vuxenlivet med vägval hit och dit. Men de brinner för det här och vi säger bara ”Tack gode Gud”, för det är ingen självklarhet bara för att de har gjort det här sedan de var små.
– Sedan har vi ständigt en öppen dialog. Ingen ska känna sig bunden av någon annan eller att man pajar för de andra om man skulle vilja göra något annat.
Tomas Lindéh berättar, utan att jag har frågat, att han och Linda aldrig har ”velat skapa några popstjärnor” och alltid har varit noga med att inte tvinga eller pusha sina barn. Jag kan tänka mig att det är en fördom de ofta möter. Kanske beror det på att man sällan ser familjer som arbetar tillsammans på samma dedikerade sätt som familjen Lindéh, inte ens i kristna kretsar. Dessutom finns det något avundsvärt med en familj där alla är snygga, glada och musikaliskt begåvade. Men själva har de inte märkt av någon avundsjuka, mer nyfikenhet och förundran.
– Många tycker snarare att det är coolt att vi lever det liv vi lever, säger mellansystern Emmy 21 år.
Hon ska strax soundchecka, men tar sig tid att prata med en yngre tjej som har ropat “Du är så fin!” och kommit fram. Emmy pratar entusiastiskt, säger att “den här spelningen kommer att bli fett nice”.
Strax bredvid står mamma Linda Børud Lindéh. Hon började själv turnera som sexåring. I hemlandet Norge kallas hennes pappa Arnold Børud för ”Mr Gospel” och under namnet Børudgjengen och Arnold B Family turnerade han världen över med sina tre barn. När barnen sedan växte upp och gifte sig utökades gruppen med deras respektive, bland annat med Lindas man Tomas. De tävlade i norska melodifestivalen tre gånger.
Linda Børud Lindéh ser bara fördelar med att växa upp på det sättet.
– Det bästa var att få åka runt med familjen och göra det vi älskade allra mest. Med åren har jag också reflekterat över privilegiet jag hade att få dela med mig till så många människor av det viktigaste i livet: min tro.
Hon har svårare att hitta saker som var negativa eller utmanande.
– Visst hände det att jag missade saker på grund av turnéer, men jag fick så mycket i gengäld så det var inget jag tänkte på.
Linda Børud Lindéh understryker att hon trots sin bakgrund inte hade en tanke på att hennes egna barn skulle göra samma sak. Att det blev som det blev beror snarare på att ett skivbolag hörde av sig till henne och Tomas med frågan om de kunde skapa kristen barnmusik. Sonen Dennis var då sex år och tillsammans med kompisen Alice, som kommer från den musikaliska Örebrofamiljen Ankarberg, spelade han in två album. Det första hette ”Vilken fest!” och titelspåret handlar om hur härligt det blir att en dag få komma till himlen.
– Något år senare började Emmy och Ella säga att de också ville sjunga, så då skapade vi Emmy & Ella. Redan från början var vi noga med att förmedla varför vi gör det vi gör och vikten av att vara ödmjuk och behandla alla människor lika oavsett situationer eller position, säger Linda Børud Lindéh.
* * *
Emmy och Ella Lindéh minns själva hur de tidigt drogs till musiken.
– Du skulle alltid dra fram din gitarr och sjunga låtsasengelska, minns Emmy, och ler mot sin lillasyster. Ella skrattar.
De sitter på en bänk bredvid sin bror Dennis, i en park intill Örebro slott. De har precis soundcheckat på torget och har några timmar tills det är dags att uppträda. De är vana vid intervjusituationer och svarar avvägt och proffsigt. Vissa frågor har de fått så många gånger att de formulerat standardsvar.
Till exempel på frågan hur det är att jobba ihop som syskon.
– Ja, vad är det vi brukar säga? skämtar Ella.
– Nej, men vi vet ju ingenting annat, fyller Dennis i. Hela vår släkt håller på med musik, så det är normalt för oss. Sedan är det klart att det har funnits perioder när någon kanske har känt att det inte är lika kul, eller att man vill göra något själv. Men samtidigt är vi så grundade i att Gud vill att vi ska göra det tillsammans. Det finns något starkt i att visa att det går att vara tre syskon i den här åldern och samtidigt jobba med varandra, hålla ihop, vara sams och ha kul ihop.
Det märks att familjen är tajt. När de förra året firade jul med den norska sidan av släkten var alla klädda i likadana T-shirtar med texten ”Børud Family Christmas 2022″. På bilden som de lagt upp på Facebook syns bland annat deras morbror – soulartisten Ole Børud – och kusin Lisa, som bland annat dansat och körat bakom Eurovisionvinnaren Alexander Rybak, men också har en egen musikkarriär.
När någon i familjen Lindéh fyller år, passar de andra också på att hylla födelsedagsbarnet med en ”appreciation post” på sociala medier – bilder och uppmuntrande ord. Dennis kallar sin pappa för sin bästa vän, Ella och Emmy skriver om vilka föredömen föräldrarna är. Och om varandra använder de ord som omsorgsfull, godhjärtad och talangfull.
– Kulturen på både mammas och pappas sida är att familjen är viktig. I princip alla är med och bygger kyrkan, och många går till samma församling. Man blir väldigt tajt. Sen är vi många så det blir många födelsedagar. Nu senast samlades hela svenska släkten för att fira mig, berättar Ella.
Genom åren har familjen Lindéh rest mycket tillsammans – uppträtt i små kapell och på stora scener – och svetsats samman genom gemensamma upplevelser. Men det är något större som driver dem, berättar de.
– Vi känner att vi har en kallelse som familj, säger Emmy.
– Ja, vi har fått ta emot många profetiska budskap om just det. Det är tydligt att det här är Guds plan, lägger Dennis till samtidigt som en öppen bil åker förbi parken där vi sitter. Från högtalarna dunkar ”Sommartider hej hej”.
Kan det bli ett ok att ha en sådan kallelse över sitt liv? Eller är det bara positivt?
– Jag kan inte tala för andra, men för mig är det bara positivt, säger Dennis och Emmy håller med:
– Jag tycker att det är jättepositivt och jag försöker använda det som en drivkraft, att jag vet att det är det här jag ska göra.
– Sedan är jag påverkad av att vi lever i ett individualistiskt samhälle där det är mycket ”jag tänker att jag ska resa och att jag ska plugga” och det har funnits perioder när jag har haft svårare att få ihop mitt liv med det som vi gör tillsammans. Men sedan har jag landat i att det är samma sak egentligen – det jag vill är att satsa på LIN D.
Ella fyller i:
– Jag tycker också att det är en trygghet att veta vad man ska göra. Mycket hellre det här än att man går runt och inte vet alls. Jag tror att en anledning till att så många unga mår dåligt i dag är att det finns hur många valmöjligheter som helst! Många känner sig vilsna och vet inte hur de ska välja.
– Ja, man saknar lite syfte, purpose liksom, säger Dennis.
Han lägger till att det kan låta som att han och systrarna gör precis allting ihop, men understryker att de också har sina egna intressen, kompisar och liv. Jag frågar vad som skulle hända om något av syskonen skulle vilja göra något helt annat, satsa på en solokarriär, eller inte göra musik över huvud taget. De svarar att de i så fall skulle behöva ta ett snack om det, men att de i allt vill ”supporta varandra”.
Har det funnits stunder när någon av er inte velat vara med?
– Vad säger ni? frågar Dennis och tittar på de andra.
– Det har inte varit att man velat stoppa helt, men det har mer varit att det varit så mycket annat när man gått i skolan. Men samtidigt har vi växt upp med det här, det är det här vi känner till – och det är det vi vill göra, säger Ella.
Dennis, Emmy och Ella har i andra intervjuer berättat att de gärna är förebilder. Medan andra artister betonar att de inte bett om att få bli någons förebild och därmed frånsäger sig ansvaret, vill syskontrion Lindéh göra tvärtom. Under parollen ”hope for the future” vill de sprida framtidstro till en generation där ”alla har ångest”. På sina sociala medier uppmuntrar syskonen sina följare med budskap om att varje människa är älskad, skapad av Gud. Jag funderar på hur det är att stå på scenen och vara ansiktet utåt för den kristna tron de dagar då man själv känner tvivel eller går igenom en svår period.
– Även om man själv är på botten, kan man fortfarande stå på scenen. Det spelar ingen roll hur jag mår, budskapet är ju det samma. Man predikar ju också till sig själv, menar Ella.
– Sedan har vi blivit bättre på att ta hand om vår tro tillsammans, be ihop, läsa Bibeln. Speciellt nu en period som har varit kämpig så har vi fått stanna upp allihopa och tänka: Vad är viktigt? Varför gör vi det här? säger Emmy.
Jag frågar om de vill säga något om den tuffa period som de gått igenom. Syskonen tittar på varandra, som för att kolla av hur mycket de vill berätta. Så säger Ella:
– För min del blev det lite mycket samtidigt, jag köttade på för mycket och behövde stanna upp lite och andas.
– Ja, det är Ella som har haft det lite kämpigare, bekräftar Dennis.
– Men nu är jag på väg tillbaka igen, säger Ella i glad ton.
Hon tror också att erfarenheten av att gå igenom en svår period kan leda till något positivt.
– Det ger ett starkare vittnesbörd. Har man inte gått igenom någonting alls känns det nästan lite falskt att stå och predika för andra.
Emmy har också haft perioder då hon känt liknande och berättar att det då har blivit tydligt varifrån hon kan hämta kraft.
– I min egen kraft hade jag inte orkat stå på scenen, men med Guds hjälp går det.
Alla tre syskonen i LIN D pratar avslappnat om Gud. Ängslan att ”placeras i ett fack” som kan finnas hos andra artister, syns inga spår av här.
– Att berätta om Jesus är ju hela vårt mission, varför vi gör det vi gör. Vi älskar musik och hade kunnat sjunga om andra saker, men vi använder musiken för att sprida budskapet. Det är nästan som en evangelisttjänst, säger Dennis Lindéh.
– Ja, då blir det ganska viktigt att vara tydlig, fyller Ella i.
Ni hade ju kunnat satsa på en profan karriär? Ni hade kunnat söka Idol?
Trion skrattar.
– Ja det har vi hört några gånger … säger Dennis, och Ella fyller i:
– Det är många som säger: Varför söker du inte Idol? Men jag gör ju redan min grej.
Vad säger ni när folk frågar?
– Det vi säger till dem är ”Kul, bra idé!”, men vi har pratat om det med varandra och känt: Med vilket syfte skulle vi göra profan musik? Vad skulle vi ha att komma med? Det är ju redan så många andra som gör sådan musik. Vi vill att allt vi gör ska peka på Jesus, berättar Emmy.
LIN D:s musik kan beskrivas som energisk pop med r’n’b-influenser och positiva texter. På Spotify finns den på listor som ”Christian Dance Floor” och ”Praise Workout”. Det är det som de ska bjuda Örebro på i kväll.
[ LIN D vill göra kristen pop med mening i ]
Inför framträdandet går Ella runt bakom scenen. Hon brukar aldrig vara nervös. Men nu är hon det. Kanske är det den senaste tidens stress som kommer ikapp, funderar hon. Slutbetyg på gymnasiet, student och samtidigt en seriös satsning på musiken. Men Dennis och Emmy stöttar henne, föräldrarna likaså.
Och sedan går syskonen ut på scenen. Solen bländar, men LIN D levererar: sjunger felfritt, dansar, showar, sprutar vatten över publiken och sträcker händerna mot himlen, som för att ge Gud äran. Efteråt kommer ett barn fram och vill ta en selfie. Ella riktar kameran mot sig själv och sina syskon. Tre evangelister i popförpackning.
---
Fakta: LIN D
Består av syskonen Dennis 23 år, Emmy 21 år och Ella 19 år.
Släppte sin första singel ”What a feeling” 2017 och har sedan dess släppt ytterligare 14 singlar.
De har gjort över 300 framträdanden, förutom i Norden också i bland annat Polen, Ukraina, England, Brasilien och Kenya.
Nu är de aktuella med låten ”Anything” – den första inom samarbetet med det amerikanska bolaget Dream Label Group.
---
