Under 30 års tid tjänstgjorde Hilding Malmgren som präst i Svenska kyrkan i värmländska Skillingmark. Detta trots att han var en uttalad nazist som försökte värva fler.
– Jag kan inte förstå hur Svenska kyrkan och biskopen kunde låta honom vara kvar, säger Lennart Persson, som själv döpts av prästen.
När Hitler den 9 april 1940 anfaller Norge och Danmark är det en präst i Värmland som formulerar ett hyllningstelegram:
”Rikskansler Hitler, Berlin. Hell Storgermaniens beskyddare”. Telegrammet, som dock stoppas av svenska myndigheter, är undertecknat ”Malmgren, präst i Skillingsfors” och är tänkt att nå Hitler själv.
Denne Hilding Malmgren var präst i Skillingmark socken, där Skillingsfors ingår, mellan 1928 till 1957. Han var hela bygdens präst; kyrkans representant på orten, och den som man vände sig till vid livets stora händelser. Trots att alla kände till hans starka nazistsympatier blev han kvar i hela 30 år, även långt efter andra världskrigets slut.
– Jag har alltid undrat hur det kom sig att en person med så extrema åsikter kunde verka som präst i Svenska kyrkan under några av de mest dramatiska åren vi känner i vår historia, säger Lennart Persson, tidigare nyhetsankare på Aktuellt och Skillingmarksbo.
– Dessutom helt utan reprimander – han kunde fortsätta trots sina tydliga ställningstaganden. Vilken flathet från biskopen!
Lennart Persson är själv döpt av Malmgren, hans föräldrar vigdes av honom och hans mormor var en trogen kyrkvärd vid gudstjänsterna. Nu har Lennart Persson gått till botten med fallet ”nazistprästen” som satt en tydlig prägel på hans egen uppväxt och på hembygdens historia. I tidskriften Värmländsk kultur har han skrivit en artikel, bland annat utifrån Statspolisens akt om Malmgren. Där kallar man honom för “en övertygad och fanatisk nationalsocialist och antisemit”.
– Han hade ett Hitlerporträtt uppsatt i prästgården, väl synligt för förbipasserande. Min mor brukade som barn umgås med Malmgrens dotter och hon fascinerades över att familjen hade egna tekoppar med sina namn på. Det var bara det att på andra sidan satt ett hakkors, berättar Lennart Persson för Dagen.
[ Biskopen om nazistprästen: Uppseendeväckande att han fick fortsätta ]
I den lilla byn Skillingmark i Värmland bor det i dag 300 personer. På prästen Hilding Malmgrens tid var det betydligt fler. Man räknar med att den fasta befolkningen uppgick till mellan 1 200 och 1 500 personer under tiden för andra världskriget. Med sin geografiska närhet till Oslo blev bygden ett tillhåll för ett stort militärt försvar, och till Värmland kom många norska flyktingar för att söka skydd.
Prästen Hilding Malmgren nöjde sig inte med att behålla sina åsikter för sig själv. Det fanns fler på den här tiden, både inom och utom kyrkan, med nazianstrukna åsikter, men inte alla var så utagerande som Malmgren. 1932 gick han med i det nazistiska partiet och några år senare kandiderade han till riksdagen för SNSP (Svenska nationalsocialistiska partiet). Han prenumererade på nazistiska tidningar, både svenska och tyska, och delade ut flygblad och skickade nazistiska tidningar till olika personer i Skillingmark, utan att dessa bett om det.
Enligt Lennart Perssons efterforskningar ville Malmgren till och med måla hakkors på ljuskronorna i kyrkan och lät göra om ett korfönster eftersom han ansåg att kvinnofigurerna var för kroknästa och mörka. Figurerna på kyrkofönstret skulle ha nordiskt utseende, ansåg Malmgren.
Det var när Hilding försökte skicka telegrammet för att gratulera Hitler som konflikterna började.
— Lennart Persson
Hans antisemitiska åsikter gick även ut över hans egna konfirmander. Vid ett par tillfällen vägrade han nämligen tilltala två av konfirmanderna med deras tilltalsnamn eftersom de hette Judit, och det lät som ett judeklingande namn. I stället använde han sig av flickornas andra namn under hela konfirmationstiden.
– I Statspolisen hemliga akt om Malmgren berättar ett föräldrapar upprört att de starkt övervägde att ta dottern ur konfirmationsundervisningen på grund av detta, berättar Lennart Persson.
Innan kriget brutit ut är dock Hilding Malmgren omtyckt och uppskattad som präst, om än sträng. Han var själv från trakten och skrev sånger och dikter i skämtsam ton. Han var duktig och bidrog på olika sätt till bygdens liv.
– Vi var ju tyskorienterade vid den tiden, på samma sätt som vi är USA-orienterade i dag, så till en början var det inget större problem med hans sympatier. Det var egentligen när kriget startade och Hilding försökte skicka telegrammet för att gratulera Hitler som konflikterna började, menar Lennart Persson.
Biskopen i Karlstad stift, Arvid Runestam, gör under våren 1940, ett besök hos sin underlydande för att tala honom till rätta. Biskopen föreslår att Malmgren ska ta tjänstledigt under ett år, men det vägrar han. Han lovar dock att ta ner porträttet av Hitler i prästgården och att sluta prata politik.
En på tok för mesig reaktion, enligt Lennart Persson.
– Det naturliga när biskopen fick reda på Malmgrens förehavanden hade varit att han hade avslutat tjänsten, men nej. Han nöjde sig med ett samtal och åkte sedan hem till Karlstad igen, utan att försäkra sig om att Malmgren verkligen gjorde som han lovat. Men Hilding fortsätter ju med sin propaganda och besöker även militära posteringar, säger Lennart Persson.
– Jag tycker det visar på en ofattbar slapphet och undfallenhet hos biskopen.
Biskopen tycks missbedöma Malmgren, som på olika sätt fortsätter sprida nazistiska budskap. Till sist är måttet ändå rågat och Hilding Malmgren hamnar i arresten för sina förehavanden. Det är landsfogden som agerar efter att ha informerat biskopen. Året är 1940 och Malmgren sitter inspärrad under elva dygn. I artikeln citeras biskop Runestam från tillfället när han mötte sin präst i arresten: “Det tillstånd, i vilket jag fann Malmgren, rörde mig djupt … Han grät i mina armar och försäkrade, att han aldrig vidare skulle befatta sig med politik.”
Har kyrkan samma slappa attityd mot extremister i dag?
— Lennart Persson
Någon offentlig avbön kommer dock aldrig och Hilding Malmgren fortsätter fram till sin pensionering att verka som präst, och nazist. 1963 intervjuas den då 75-årige Malmgren i Värmlands folkblad under rubriken ”Bättre om Hitler vann” där han fortsätter stå fast vid sin nazistiska världsbild.
I dag grämer sig Lennart Persson över att han, som nybakad journalist i slutet av 1970-talet, inte sökte upp Malmgren för en intervju. Han levde fram till 1984. Lennart Persson menar att det hade funnits en och annan fråga han velat ställa.
Vad tar du med dig efter att ha granskat fallet med den nazistiska prästen i Skillingmark?
– Den undfallenhet som Svenska kyrkan visade prästen. Jag undrar om något liknande skulle kunna hända i dag? Har kyrkan samma slappa attityd mot extremister? Speciellt Svenska kyrkan som ändå har en egen slags moralisk kompass tycker man skulle ha större anledning att visa att man inte vill ha en präst som är direkt olämplig för sitt jobb.
