Du behöver inte predika för dina barn, eller undervisa dem i kristen tro. Det viktigaste är att du är lyhörd för deras behov och att de vid upprepade tillfällen ser dig utöva din religion. Det säger psykologiprofessorn Pehr Granqvist, som utifrån anknytningsteori forskat på sambandet mellan anknytningsteori och religiositet.
När Pehr Granqvist år 2002 disputerade på en avhandling om anknytningsteori och religiositet, rynkade många av hans kollegor på näsan: Varför hålla på med religionspsykologi och blanda in anknytningsteori i det? Tjugo år senare känner han fortfarande att gehöret för hans forskning är svagt inom akademisk psykologi, åtminstone i Sverige. ”Gud och andlighet är helt obsolet för svenska psykologer” skriver han i sin nya bok Tryggare kan ingen vara? (Fri tanke).
Jag frågar honom varför det är så.
– En orsak är att psykologer och kyrkans själavårdare på ett sätt konkurrerar om att förstå och hantera det mänskliga lidandet. Och psykologerna tänker att en vetenskaplig ansats är bättre än en övernaturlig när det gäller att lösa lidandets problem.
– De psykologer som möter patienter ser också ofta skuggsidan av religion – den fundamentalistiska, skuldingjutande sorten. Och då är det lätt hänt att psykologerna generaliserar utifrån sina erfarenheter, särskilt som de har bristande kunskaper i ämnet.
Pehr Granqvist påpekar att de som går Stockholm universitets femåriga utbildning för att bli psykologer inte får någon undervisning om religion, utöver de få föreläsningar som han själv ger dem, trots att miljarder människor världen över har en religiös livsåskådning.
– Innan jag kom till institutionen fick de en föreläsning. Den handlade om sekter.
Om religion möts med skepsis inom psykologin, är Pehr Granqvist andra specialområde – anknytningsteori – desto mer allmänt accepterad. I korthet går ankytningsteorin ut på att vi redan kort efter födelsen knyter an till våra närmaste omvårdare – oftast föräldrarna –, och hur vi då blir bemötta kan prägla våra relationsmönster resten av livet.
Jag frågar Pehr Granqvist hur kopplingen mellan anknytning och religion ser ut.
– Religion och anknytning samspelar på flera olika sätt. I våra studier har vi till exempel kunnat konstatera att Gud uppfyller nästan alla kriterier för en anknytningsperson: det är någon man kan uppleva närhet till, någon som är en trygg bas och en säker hamn. Dessutom någon som upplevs större och klokare än en själv.
– Den uppenbara skillnaden mellan en förälder och Gud är att Gud är osynlig, och man kan invända mot idén om anknytning till Gud med att anknytning växer fram som en konsekvens av fysiskt samspel mellan barn och förälder. Men jag menar att man kan se anknytning till Gud som en undergrupp av anknytningsrelationer, det är en icke-kroppslig anknytningsrelation.
Att ha låtsaskompisar är vanligt runt treårsåldern. (...) Därför är det inte heller konstigt att man kan ta till sig idén om Gud.
— Pehr Granqvist
Pehr Granqvist är inte ute efter att bevisa eller ens diskutera huruvida Gud existerar eller inte, utan undersöker människors upplevelser av Gud. Han tar inte ställning till om Gud är en fantasi eller ett faktum. Det han däremot sett i sina studier är att Gud ibland fungerar som ett surrogat för människor som har en otrygg anknytning.
– Redan hos små barn finns ett beteende att söka sig till olika typer av surrogat: gosedjur, nappar, snuttefiltar och låtsaskompisar, vilket tyder på att vi tidigt söker efter trygghet, särskilt för att hantera stress.
– Att ha låtsaskompisar är vanligt runt treårsåldern, så redan där ser vi att barn kan föreställa sig någon som inte syns, något abstrakt. Därför är det inte heller konstigt att man kan ta till sig idén om Gud. I kristendomen uppträder ju Gud i Jesus, vilket är en person som man ännu lättare kan knyta an till. Han är en symbol för kärlek och förlåtelse, vilket är viktiga anknytningskomponenter.
Även senare i livet kan en person med otrygg-undvikande anknytning vända sig till Gud för att reglera anknytningsbristerna från uppväxten, menar Pehr Granqvist.
– När man står inför en kris i livet och behöver gråta ut, vänder en del sig till alkohol eller andra substanser, men det finns också de som i det läget ser Gud som en utväg; Gud upplevs ta emot gråten på ett sätt som ens anknytningspersoner inte har gjort. I den religiösa omvändelsen kan man uppleva att det finns en ny morgon och en potential till läkande. Särskilt starkt blir detta om man också samtidigt kommer in i en social gemenskap. Ett KBT-program ger oftast inte samma omedelbara, livsomvandlande effekt.
[ Hur påverkar dagens förskola barnens anknytning på lång sikt ]
Under alla år som Pehr Granqvist har forskat om anknytning och religiositet har han varit förtegen om sin egen andlighet. Han säger att såväl religiösa som ateistiska forskare som skriver om religion lätt anklagas för partiskhet, och han har inte velat avfärdas på de grunderna. Han kallar sig inte religiös, men beskriver det som att han känner en stark förbindelse med något han erfar som godhet i världsalltet och som ligger utanför honom själv. Om han vore kristen skulle han nog kalla det för Gud, säger han.
– När jag var liten kunde jag vara väldigt mammig och känslig för separationer. I min ensamhet kunde jag be till Gud och upplevde då viss lindring.
– Den här förbindelsen med någon sorts kraft har blivit starkare och starkare med åren. Bland mycket annat tror jag att den har gett mig ett annat perspektiv på mitt arbete. Jag har blivit alltmer ödmjuk inför att vetenskapen kan förklara en hel del, men kanske inte allt. Min upplevelse är att världen och naturen är besjälade.
Pehr Granqvist ger också ett råd till religiösa föräldrar som önskar att barnen följer i deras fotspår.
– Det viktigaste är inte att instruera eller undervisa barnen om din egen tro. Studier har visat att lyhörd omvårdnad, i kombination med att barnen upprepade gånger ser dig utöva din religion, är mycket viktigare faktorer för barns benägenhet att överta föräldrarnas normer.
– Genom att ha en närvarande och tryggande anknytningsperson får barnen dessutom en Gudsrepresentation som är kärleksfull och förlåtande, vilket ökar chanserna för att barnen ska vilja ha med den Guden att göra, även i vuxen ålder.
---
Fakta: Pehr Granqvist
- Född 1973
- Professor i psykologi vid Stockholms universitet.
- Hans forskning behandlar anknytningsteori relaterad till olika aspekter av religiositet. Han har tidigare medförfattat Anknytning i praktiken 2020. Nu aktuell med Tryggare kan ingen vara? (Fri Tanke).
---
