Mellanstadieläraren, poeten, musikern – och numera författaren – Nils Lundkvist känner sig kallad att skriva om vänskap. Nu debuterar han med barnboken Kuben – den första delen i en serie som ges ut av Bonnier Carlsen.
– Jag hoppas att de som läser min bok ska känna sig sedda, säger han till Dagen.
Flera av Nils Lundkvists tidigaste barndomsminnen kommer från Bergsbykyrkan utanför Skellefteå. Som liten satt han ofta i kyrkbänken med den röda psalmboken uppslagen i knät. Och även om han inte förstod så mycket av innehållet, väckte sångerna en nyfikenhet på hur olika ord låter, säger han i dag.
– Jag upptäckte en rikedom som jag inte hittade någon annanstans. Jag satt där, och liksom smakade på orden. De smakade annorlunda, och lite spännande.
Nils Lundkvist tror att det var kyrkans språk som öppnade vägen för poesins intåg i hans liv. Som tonåring började han skriva egna texter till sitt indiepopband Fåglar och färger, och när låttexterna blev för långa för att rymmas i melodier, reciterade han dem i stället – och blev på så vis estradpoet.
Poet-ådran märks i debutromanens oväntade bildspråk: huvudpersonens röst beskrivs som ”skör som den första vattenpölsisen”, och om en ask tuggummin skriver Nils Lundkvist att de ”flög ut och spred sig över gräsmattan som utslagna tänder”.
Till vardags jobbar han som mellanstadielärare och det är på lediga stunder som han under flera års tid har skrivit på berättelsen som i dag är boken Kuben. När han började skriva hade han ingen aning om vilken riktning handlingen skulle ta. Han utgick bara från en plats: Gården i Västerbotten som hans morföräldrar hade när han var liten. Att skriva fram den platsen var ett sätt att minnas den. Sedan dök plötsligt kuben upp.
– Jag vet inte var jag fick den ifrån, men den hade en tydligt igångsättande effekt. Den väckte så många frågor som jag sökte svar på genom att skriva.
Under tonåren hade jag en period när jag var väldigt anti kyrkan, främst för att jag upplevde den som kulturellt fattig.
— Nils Lundkvist
I centrum för boken Kuben står den tolvårige John. Han bor med sina föräldrar ”i den yttersta vildmarken” och en dag rullar en lastbil in och placerar ut en stor, husvagnsliknande kub på gården. I den finns en annan tolvårig pojke – Marjo. Han bär Statsapparatens kläder och beter sig underligt. Det ska visa sig att hans närvaro drar till sig andra människor: Avläggare, Motståndsmän, Domare. Men samtidigt som Statsapparatens onda planer anas och familjehemligheter uppdagas, uppstår vänskap mellan de två pojkarna.
Kuben kan läsas som en kritik mot en auktoritär stat. Var din tanke att skriva en politisk bok?
– Inte alls! Men kuben slog på något sätt an den tonen, så det var bara för mig att gilla läget. Förlaget har gett boken etiketten ”sci-fi”, men jag ser den mer som en nutidsberättelse. Det finns redan röster i vårt samhälle som vill sortera in människor i grupper och kontrollera dem. Berättelsen är en bra plats att pröva tanken på vad som skulle hända om vi tillåter de rösterna att tala högre.
– Även om boken i någon mån är en dystopi, vill jag ge människor hopp. För mig handlar Kuben om att hitta mod även under svåra omständigheter, och om att våga vänskap i en tid av misstänkliggörande.
Hur påverkas ditt skrivande av att du är kristen?
– Under tonåren hade jag en period när jag var väldigt anti kyrkan, främst för att jag upplevde den som kulturellt fattig. De enda intressena som fick plats var gospel och innebandy, och jag tyckte att båda grejerna var fruktansvärt tråkiga.
– Men sedan, när jag insåg att jag verkligen trodde på Gud, började jag kalla mig kristen igen, och då funderade jag på om jag borde skriva ”Jesus” explicit i mina texter, att det liksom var mitt ansvar. Men då hjälpte min fru mig till en insikt: Gud är inte ängslig, han är för min kreativitet och vill inte boxa in mig i ett snävt uttryck. Jag måste skriva om det som brinner i mig.
Vad är det som brinner i dig?
– Om man får prata om kall känner jag att mitt kall är att skriva om vänskap. Vänskapsberättelser är det jag själv blir berörd av.
– När jag var liten och läste böcker fick de mig att känna mig känd, liksom sedd. Det hoppas jag att de barn som läser mina böcker också ska göra.
---
Fakta: Nils Lundkvist
Ålder: 40 år.
Bor: Skellefteå.
Familj: Gift med Evelina, tre barn.
Yrke: Mellanstadielärare.
Aktuell: Med kapitelboken Kuben – första delen i serien Den yttersta vildmarkens historia (Bonnier Carlsen).
---
[ Från ateist till en av världens mest lästa kristna författare ]
