Kultur

”Jag ville verkligen sluta tro på Gud när min son dog”

Charlotte Frycklund: ”När det verkligen gör ont, när allting faller – då spelar teologiska studier och teoretiska svar ingen roll – då vill man ha en Gud som håller”.

I flera böcker har Charlotte Frycklund gett märg och ben åt personer i Bibeln som vi annars har knapphändig information om. I sin senaste väljer hon att fokusera på de mörka karaktärerna – och känner igen sig i var och en.

UPPSALA. Vi hinner precis komma in på det anrika kaféet i Uppsala när en medelålders kvinna tar tag i Charlotte Frycklund. Kvinnan vill tacka för någon av Charlottes alla texter. Här i Uppsala är Svenska kyrkans enda heltidsanställda nätpräst något av en profil, med sin arbetsplats i centralt belägna Kyrkans hus. Hon har också gjort sig känd för sina enkla, men berörande bibelandakter som hon återkommande publicerar på Facebook och Instagram, plus sina numera tre böcker om olika karaktärer ur Bibeln.

Charlotte Frycklund ger ett både moderligt och lite busigt och barnsligt intryck när man möter henne – med sitt gråburriga hår, sin färgglada sjal och prästkragen väl synlig. Men det ska visa sig att allvaret lurar under den busiga blicken.

Nu när hon skrivit en bok om Bibelns förlorare har hon gjort det utifrån ambitionen att finna något av sig själv i varje person hon skriver om, vilket hon lyckats med. Atalja till exempel – kvinnan i Gamla testamentet som blir galen av sorg efter att hennes son dödats. Till henne finns en tydlig koppling eftersom Charlotte Frycklund också förlorat en son. Ansgar blev bara fyra dagar gammal innan han dog på grund av en förstorad hjärtmuskel.

– Jag tror att man kan lära sig av livets förluster, för det är då man verkligen behöver Gud. När det verkligen gör ont, när allting faller – då spelar teologiska studier och teoretiska svar ingen roll – då vill man ha en Gud som håller, säger hon när vi slagit oss ner i ett mindre sorlande hörn av kaféet med våra russintoppar, en barndomsfavorit för Charlotte.

– För mig blev det jättetydligt; jag ville verkligen sluta tro på Gud när Ansgar dog. Jag ville inte att Gud skulle vara en sådan Gud. Men att tro på Gud är inte … Jag ville inte ha med honom att göra, men jag fortsatte ju tro att han fanns.

Mitt i nattsvart sorg, efter att ha varit sjukskriven ett tag, bestämde sig Charlotte Frycklund för att fortsätta fira gudstjänst – hon var ju ändå präst – men någon egen tro eller kreativitet orkade hon inte bidra med. Hon använde sig av gamla predikningar och läste mekaniskt med i trosbekännelsen och bönerna.

– Men efter en tid var det som att jag insåg: Gud har ju också förlorat en son. Då måste han veta hur det känns. Och Gud verkar också ha ångest när Jesus dör – det smäller och pangar, solen slocknar – det är inte lätt att förlora ett barn, inte ens för Gud! Jag blev tröstad av den tanken.

Charlotte Frycklund, nätpräst i Svenska kyrkan. Här på Ofvandahls café och domkyrkan i Uppsala.

Även i hennes livs största tragedi blev förmågan att leva sig in i Bibelns berättelser en räddning. Charlotte Frycklund har också fått erfara hur livets förluster och mörka kapitel kan föra goda saker med sig.

– Jag tror att det jag gick igenom i samband med att Ansgar dog har gjort mig till en bättre själavårdare, människa, bättre mamma till de andra barnen, och definitivt till en bättre präst. Men hade jag haft valet hade det såklart aldrig varit värt det. Men nu hade jag inte det.

Så kan det vara för Bibelns förlorare också, menar hon. Även om de är med om något hemskt, eller är den som utför det hemska, finns de där för att läsaren ibland kan finna lärdom eller tröst av berättelsen.

Det var under fastan för fem år sedan som Charlotte Frycklund klev in i den värld som skulle bli hennes: Att fritt fantisera om Bibelns personer. Flera av hennes vänner valde då att ta en paus från Facebook, vilket Charlotte tyckte var tråkigt – det var ju där hon höll kontakt med många av sina bekanta. Hon bestämde sig för att inte ta en facebookpaus, men att göra något annat av sitt facebookande. Hennes fasteutmaning blev att varje dag publicera en kort text om en kvinna ur Bibeln.

– Det var så roligt! Till skillnad från många andra fasteutmaningar såg jag inte alls fram emot att denna skulle ta slut – jag ville fortsätta leva mig in i kvinnornas liv, jag ville inte lämna mina nya kompisar, så kändes det! utbrister hon.

Resultatet av suget efter att fortsätta lära känna kvinnorna blev hennes första bok Bibelns kvinnor: 101 möten med kända och okända systrar, som gavs ut strax efter Charlotte Frycklunds 50-årsdag. De senaste åren har det blivit åtskilliga timmar av fantiserande, fabulerande och analyserande över en omnämnd persons karaktärsdrag, känslor och förehavanden. En slags fan fiction för bibelintresserade vuxna.

– Min äldsta dotter skriver jättemycket fan fiction om Harry Potter, säger Charlotte Frycklund.

– Jag tycker det är så häftigt att man kan gilla en värld så mycket att man vill stanna där. För mig är ju Bibeln en sådan värld.

nätpräst

I den världen har hon valt att stanna kvar och fortsätta att måla ut berättelserna. Nu senast i boken Bibelns förlorare – 44 berättelser om hopp och hopplöshet. Förutom Atalja får läsaren lära känna Ruben, Josefs äldsta bror, som tar sig rätten att ligga med en av sin fars hustrur, eller Elisha, som blir retad för sin flintskallighet. Läsaren får uppleva Martas frustration över orättvisan att behöva ta hand om all disk på egen hand, och den förtvivlan som föräldrar säkert kände över att höra Jesu ord om att hata sin moder och fader.

I stället för att se vad man har gemensamt med kung David kan det vara nyttigt att ibland jämföra sig med hans våldtäktsman till son – det kan hindra hybris.

—  Charlotte Frycklund

Charlotte Frycklund låter ivrig som ett barn när hon berättar om sitt stora intresse.

– Att få sätta sig in i hur det kan ha känts i en viss situation för en viss person – det är så häftigt! För mig är det ett härligt sätt att bearbeta livsfrågor på. Man får också distans till olika situationer som kan uppkomma och kanske kan se på det med lite humor.

– Jag kunde alltid hitta något att identifiera mig med. Alla gör fel – det är grundmänskligt. I stället för att se vad man har gemensamt med kung David kan det vara nyttigt att ibland jämföra sig med hans våldtäktsman till son – det kan hindra hybris.

Hon berättar om sin son som älskar alla Marvelfilmer och som går in i olika roller för att leka att han är någon av hjältarna.

– Men Marvel har fördjupat manusen så att även skurkarna blir intressanta och nyanserade, så att man börjar fundera över vem hjälten egentligen är. Bibeln måste rimligen hålla för en sådan nyansering också.

Men alla gillar inte Charlotte Frycklunds sätt att brodera ut texterna efter eget huvud. Särskilt efter första boken kunde hon få kommentarer av bibelforskare som menade att hon for med osanning, och det håller hon till viss del med om att hon gör. Men syftet är att levandegöra människorna, inte att komma med ett facit för vilka de egentligen var.

– När jag skrev om hur Maria och Josef träffades tänkte jag ”Nu blir jag anmäld till domkapitlet”, men de flesta tycker det är okej att man fantiserar, att det blir en hjälp till att leva sig in.

Charlotte Frycklund, nätpräst i Svenska kyrkan. Här på Ofvandahls café och domkyrkan i Uppsala.

Kan det finnas en gräns för hur mycket man får fantisera?

– Ja, det tror jag, man ska nog inte läsa in alldeles för mycket som inte står. Men samtidigt hjälper fantasin oss att förstå Bibelns karaktärer. Jag tycker exempelvis att vi behöver ge vissa av skurkarna upprättelse. Som Judas till exempel, om det var så att han var förutbestämd till att förråda Jesus – hur fruktansvärt måste inte det ha känts? Där kan vi kanske hitta ett förhållningssätt till honom och skapa oss en nyanserad bild.

Vilken är din favorit av de personer du lyfter fram i Bibelns förlorare?

– Jag gillar Jobs hustru, jag tycker hon är stencool. Hon blir lika drabbad som sin man, men hon får inte tre kompisar. Ändå står hon kvar. Och hon blir arg på Gud! Det tycker jag är skönt.

---

Fakta: Charlotte Frycklund

Bibelns förlorare
  • Gör: Präst och författare. Sveriges enda heltidsanställda nätpräst, med fokus på existentiella samtal på sociala medier.
  • Bor: På landet utanför Uppsala.
  • Ålder: 54 år.
  • Familj: Fyra barn och sonen Ansgar som dog fyra dagar gammal.
  • Aktuell: Med boken “Bibelns förlorare”.

---

Fler artiklar för dig