Att gråta är hälsosamt. Det pratar Tomas Sjödin om i radioprogrammet ”P4 Extra” efter att ha skrivit en essä i Dagen om ämnet. Men är det så lätt att släppa på tårefloden när våra nyhetsflöden översvämmas av katastrofer och annat som snarare fördämmer oss?
I måndagens P4 Extra fick lyssnarna höra när Tomas Sjödin intervjuades om sin bok Jag har slagit upp mitt tält i hoppets land. Men inte bara det. Programledaren Erik Blix öppnade också upp för samtal kring essän av Tomas Sjödin som publicerades i måndags på Dagen.se om att vi gråter för lite.
– Tårarna är mjukgörande för människan och genererar nyttiga effekter. Att gråta ut är som att storstäda sitt hem, inleder han samtalet.
Det går vidare med det som Sjödin liknar vid att bli immun – att bli oemottaglig för tårar. Med ett stort nyhetsflöde i vår vardag där vi tvingas hantera katastrofer och svarta rubriker som till slut tappar sin udd, är det lätt att bli avtrubbad. Att då låta sig beröras och öva på det kan vara ett sätt att hantera smärta och ångest som många i samhället bär på.
– Jag har mist två barn, och jag kunde komma på mig själv att till slut ha blivit torrögd. Så jag fick be om att få tårarnas gåva tillbaka. På den bönen fick jag svar och det var som att få tillbaka en nära vän för mig, en vän jag behöver ha i mitt liv. Jag tror det gör att man får nära till andra känslor också, säger Tomas Sjödin.
Essän tar avstamp i uppmaningen att gråta mer över allt från synden i våra liv till nåden som omfamnar den. Sjödin skriver att han tror det ligger “ … drivor av ogråten gråt vid ytterdörrarna till våra kyrkor, kapell och bönhus”. Detta knyts ihop längre ner i essän där han drömmer om att kyrkan skulle få vara den tillflyktsort dit man går för att få förlora kontrollen och släppa gråten fri.
– Gråter gör man där man känner sig hemma, där man känner sig trygg. Ett barn som slår sig väntar ofta med att gråta till dess det kommer hem, som han säger i radioprogrammet.
