Det blir inga överdådiga matbord eller högar av presenter när människorna i rumänska Checheci firar jul. Men det blir gemenskap och generositet i det lilla. Svenska Ingeborg Magnusson har bott i Rumänien sedan 2012, och har just flyttat till ett av landets slumområden för att bättre kunna hjälpa utsatta romer.
– Jag känner mig lycklig här, säger hon.
Ingeborg Magnusson var fjorton år gammal när hon första gången fick höra om Rumänien – landet som då hade blivit fritt från järnridån, men som var ett av Europas fattigaste.
Hon satt framför tv:n hemma i småländska Värmeshult och hade egentligen tänkt titta på något annat, men just då visades en dokumentär från ett rumänskt barnhem. Vem som helst hade nog blivit berörd av bilder på gråtande barn, fastbundna vid sina barnhemssängar, men för Ingeborg gick det djupare än så. Hon kunde helt enkelt inte släppa tanken på Rumänien – inte bortse från den akuta viljan att hjälpa.
I dag är Ingeborg Magnusson 41 år. Sedan tio år tillbaka bor hon i den rumänska staden Arad och har nyligen flyttat in i ett hus i området Checheci – en plats där majoriteten av invånarna är romer. Via skärmen visar hon runt i sin nya bostad: lägenheten är enkel, men rymlig och har en uteplats i betong. Det finns en spis och rinnande vatten, men huset saknar fortfarande värmesystem. Ingeborg bär ylletröja, dricker te och har virat en filt runt benen. Strax ska hon lägga in fler vedträn i kaminen.
När vi delar våra kamper, vår förtvivlan och vårt hopp med varandra känns det som att vi kommer närmare livet självt.
— Ingeborg Magnusson
När jag googlar området Checheci, kommer två sorters bilder upp: den ena visar militärer i full mundering, den andra sopor och skräp som ligger likt en matta över vägarna. Checheci har rykte om sig att vara våldsamt och för några år sedan vågade inte ens ambulans och polis köra in i området, berättar Ingeborg. Men själv är hon inte rädd.
– Jag känner mig mer trygg här än på många andra ställen. Och jag tror att jag med tiden fått en förändrad syn på fattigdom. Från början tänkte jag: “Oj, vad här är fattigt”, men nu tänker jag inte så mycket på det, säger Ingeborg på sitt avspända, mjuka sätt.
– Mycket handlar om att jag har lärt känna människorna här. När vi delar våra kamper, vår förtvivlan och vårt hopp med varandra känns det som att vi kommer närmare livet självt. Alla yttre lager skalas liksom bort.
Ingeborg Magnusson har flyttat till Checheci för att arbeta som ansvarig för ett hjälpcenter som den kristna organisationen NetWorks står bakom. Varje dag möter hon romska kvinnor som vill lära sig läsa, få hjälp med medicin eller ordna födelseattest för sina barn.
Men när hon flyttade in, tyckte kvinnorna att det var hon som behövde hjälp.
– Jag tror att de såg mig som en utsatt kvinna, eftersom jag bor ensam. Första veckorna var det många vuxna som kom förbi för att hjälpa till praktiskt. Och barn kom för att ge mig godis.
Utifrån sett lever du ett ganska annorlunda liv – är det något du reflekterar över själv?
– Ja, det kanske är lite annorlunda nu när jag tänker på det … Jag kanske inte riktigt följer normen. Jag har ju inte egna barn och så där. Men jag har bara försökt följa min inre kompass.
– Jag tänker inte att jag har gjort några stora uppoffringar, utan gillar enkelheten som finns här. Jag upplever att den hjälper mig att komma närmare mig själv, och att vara närvarande inför andra och inför Gud. Det är det som gör mig lycklig.
Första gången Ingeborg besökte Rumänien var hon 28 år gammal och åkte dit för att hälsa på en vän. Även om levnadsstandarden var låg, och hon saknade kunskaper i språk och kultur, kände hon sig hemma. Väl tillbaka i Sverige tänkte hon bara på en sak: När kan jag återvända till Rumänien?
Ingeborg började arbeta som socionom för Räddningsmissionen i Göteborg och efter några år öppnade sig en dörr: organisationen ville arbeta med romer i Sverige och därför lära av NetWorks i Rumänien. Ingeborg åkte på studieresa – och blev kvar.
– Jag upplevde det som att någonting kallade på mig, en stark känsla av att det var i Rumänien jag skulle vara.
[ Brand förstörde svensk träfirma som skapar jobb för romer ]
Vad möter du för utmaningar i ditt arbete?
Ingeborg skrattar till.
– Utmaningar finns det en hel del av.
– Jag funderar mycket över hur vi kan stärka självförtroendet hos människor vi möter, och jag har insett att det kräver att vi skapar nära relationer.
Hon berättar om den romska mamman som tack vare centret lärt sig läsa och som strålande glad delade med sig av hur världen öppnat sig för henne.
– Jag längtar efter att se det ännu mer. Se människor här resa sig och säga: Jag kan jag också!
Nu är det jul, hur firar du?
– Det stora fokuset under julen här är att ge till andra. Oavsett kyrkotillhörighet är det tydligt att julen inte bara handlar om kärnfamiljen. Kyrkorna delar ut matpaket och presenter till familjer och vi på centret ordnar spårvagnsutflykt i stan för barnen härifrån. Barnen här i området går också själva runt till sina grannar och till sjukhuset för att sjunga julsånger.
– Julen i Checheci är enkel, men utgivande. Även om människor inte äger så mycket, delar de med sig av det som de har. Det är hoppfullt att se.
[ Rumänien har Europas största pingströrelse ]
---
Fakta: Ingeborg Magnusson
Ålder: 41 år.
Bor: I Arad, Rumänien.
Familj: Mamma, pappa och bror med familj i Sverige, syster i USA. Bor med gatuhunden Olga.
Yrke: Utbildad socionom. Jobbar som ansvarig för ett hjälpcenter i rumänska Arad, som drivs av den kristna organisationen NetWorks.
---
