Kulturdebatt

Kristdemokraterna behöver mer kristdemokrati

Per Arvidsson i en slutreplik om huruvida Tidöavtalet är konservativt och kristdemokratiskt eller ej


En god man är pålitlig, rakryggad, givmild och ödmjuk. Han försörjer sin familj, uppfostrar sina barn, hjälper sina föräldrar, tröstar den som sörjer, bär den som är i nöd. Men är han en god man, eller en god make, om han gör allt det ovan nämnda men dessutom är otrogen mot sin hustru? Eller är detta beteende av en sådan sort att det ställer allt övrigt i ett helt nytt perspektiv?

Jag tackar för, och instämmer i mycket av Per Landgrens reflektioner om kristdemokratins ideologiska rötter (Dagen 14/12). Våra åsikter går däremot isär om hur tydligt man kan skilja kristdemokratin från konservatismen.

Personalismen, en grundläggande idé för den relativt samtida kristdemokratin, kan spåras genom kyrkans historia och skiljer sig egentligen föga från vad konservativa har uttryckt i århundraden. Att naturrätten existerar är också i grunden en kristen tanke, som Tom Holland visat i Dominion: The Making of the Western Mind.

Kristna uppfattningar om människans natur är alltså centrala för såväl kristdemokratin som för västerländska konservativa. Att bevara det som visat sig fungera är ett gemensamt projekt för alla som uppskattar ljuset, oavsett vilken etikett vi vill använda oss av.

Den centrala frågan i min ursprungliga text var huruvida Tidöavtalet är ett konservativt program, men låt oss alltså i stället fråga: är avtalet kristdemokratiskt?

På samma sätt som den otrogne mannen trots sina övriga kvalitéer inte kan sägas vara en god man eller en god make, måste vi svara nej på den frågan. Synen på människan som ett objekt är nämligen ett flagrant brott mot personalismen och naturrätten, kristdemokratins grundvalar. En politisk filosofi som betonar människan som skyddsvärd i sig kan inte förlikas med snabbspårsaborter i hemmet.

Acceptansen för denna linje tyder förstås på ett djupare problem: Kristdemokraterna är i praktiken inte ett kristdemokratiskt parti. Partiets “etiska grundsyn och långsiktiga mål är ett samhälle där abort […] betraktas som en nödfallsåtgärd”, men detta avspeglas inte alls i den förda politiken. I stället vill man nu grundlagsskydda det man kallar “kvinnans rätt till sin egen kropp”, trots att denna rättighet inte är ifrågasatt av någon.

För den som är intresserad av att driva en verkligt kristdemokratisk/konservativ politisk linje inom KD, vill jag gärna bjuda på några förslag:

Det mänskliga livet är okränkbart från konceptionen till den naturliga döden. Majoriteten av alla aborter sker för att man helt enkelt inte önskar fler barn just nu. Reformera därför abortlagstiftningen så att abort endast tillåts i medicinskt motiverade fall, alltså när moderns liv är hotat av graviditeten och där inga bättre behandlingsalternativ finns.

Porr är en form av prostitution, och det stora antal barn som kommer i kontakt med porr är därför att betrakta som offer för sexuella övergrepp. Belägg alltså distribution av pornografiskt material till barn med höga straff. De vuxna som vill konsumera pornografi bör avkrävas legitimation, precis som vid köp av andra skadliga droger. Att begränsa tillgången till moraliskt förkastligt material är dessutom att bevara den svenska kristdemokratiska idétraditionen.

Politiker behövs för att förändra lagar i riktning mot en vision om det goda samhället. Vilken är egentligen den kristdemokratiska visionen? Och vad ska vi ha Kristdemokraterna till, om de inte vill vara kristdemokratiska?

Fler artiklar för dig